fredag 30 augusti 2013

"Stjärna"

Heter min senaste tygväska och är sydda i samma modell som mina tidigare och har samma mått, 15x34x38 cm och håller 19 liter, allt såklart i återbrukat tyg. Det är också denna gång 100% bomull som tål en ordentlig genomtvättning om den skulle bli skitig av flitigt bruk. Jag har själv testanvänt en och samma väska sen i våras och den håller över förväntan; bär så mycket jag får plats med och orkar lyfta. Dag in och dag ut får stackarn slita när jag har testat gränserna för vad den tål, men den lyckas alltid överraska mig. Tyget räckte den här gången endast till två väskor så passa på om du gillar mönstret; aktuellt lagersaldo är alltid uppdaterat i butiken.


onsdag 28 augusti 2013

Utbilda dig!

Tycker alltid att det är kul att kika på annonser i butiker och tidningar för att se vad människor behöver eller vill bli av med. Inte för att jag själv särskilt ofta är ute efter något, men man vet aldrig vad man råkar trilla över. Häromdagen råkade jag däremot snubbla till lite lätt under ett besök i min lokala Coop-butik där de hade satt upp en pappersbit storlek mindre på en vägg som löd Ekologi & Fairtradeutbildning. "Hum, jaha, intressant" tänkte jag och gick lite närmare för att se vidare specifikationer och det visade sig vara en kostnadsfri (för medlemmar) utbildning i de ovan nämnda ämnen som arrangeras av Coop och hålls här i Kungsbacka.

Gratis är väl alltid gott, om man verkligen behöver det, och kunskap är aldrig tungt att bära på så det kan nog vara ett kul sätt att spendera två onsdagskvällar på. Jag vet inget om kvaliteten på kursen eller om det kommer dra mer mot att göra reklam för Coop än märkningarna, men det man inte testat vet man ingenting om. Bor du inte här i närheten kan du kolla in vilken konsumentförening som ligger närmast och ta en kik på deras utbildningsutbud.

måndag 26 augusti 2013

Bärläder


Tänkte att det nu vore dags att följa upp löftet jag gav tidigare om att berätta lite mer om hur man kan bevara skördens alla bär genom att varken frysa, sylta eller safta utan genom att torka. Torkning är en av de allra mest energisnåla och miljövänliga förvaringsmetoderna då det krävs nästintill ingen energi. Själva torkningen kan göras på många olika sätt men för just bärläder använder jag ugnen då det är en hel del fukt som ska bort och tar det för lång tid riskerar det att mögla.

Bärläder, eller fruktläder som det också kallas, är helt enkelt mixad frukt eller bär som slätas ut i ett tunt lager på en plåt och sedan torkas i ett stort sjok. Förra året testade jag att göra det här med nektariner, plommon och jordgubbar men frukterna blev inte alls lika fantastiska som jordgubben. Istället blev de lite daskiga både smak- och färgmässigt och hädanefter föredrar jag att göra på bär.

Eftersom det i år inte blev mer blåbär än till frukostfilen fick det första experimentet bli med björnbär, och det har jag lyckligtvis i mängder. Med bär generellt, björnbär och hallon i synnerhet, har man en del frön att ta ställning till; ska jag ha kvar dem eller sila bort dem? Du får helt klart ett slätare bärläder om du bemödar dig med att hälla den mixade bärsmeten genom en sil, men personligen tycker jag att något som är fullt av liv inte borde kastas bort.

När du väl har mixat dina bär och smakat av med sötning, tycker honung ger ett jämnt och naturligt resultat, är det dags att hälla upp smeten på en plåt med bakplåtspapper/silikonduk; det ska vara precis så löst att det går att bre ut och att det efter ett tag har flutit ut till en slät yta. Tjockleken blir bra när den är runt ett par tre millimeter; välj det tunnare om du kör utan frön och det tjockare om du har med. In med plåten i ugnen på 50 grader med varmluft, det går bra med flera plåtar som du byter plats på en gång i timmen, och låt luckan stå på glänt så att fukten kan försvinna. Nu tog det ungefär sju timmar med ugnen på och sedan lät jag plåtarna vara över natten med luckan fortfarande lite öppen.

Du vet att det är färdigt när det känns lite klibbigt men inte längre något fastnar när du duttar fingret på det. Dra försiktigt av lädret från bakplåtspappret så att du får en hel platta, rulla ihop det tajt från långsidan och sedan är det bara att skära med en vass kniv i lagom centimeterbreda bitar. Förvaring fungerar bra i gamla sockerpåsar som efter några dagar läggs i en lufttät burk och sedan ställs i skafferiet; det viktiga är alltså inte kyla utan att det hålls torrt. Lycka till!

lördag 24 augusti 2013

Skuldsatt

Att förvalta sin ekonomi på ett bra och hållbart sätt, dvs utan skulder och överkonsumtion, är väl något som de allra flesta strävar efter och främst på grund av de problem som uppstår när det blir rött på kontot. I grund och botten handlar det om något så enkelt som plus och minus, men även kapital och ränta. Teoretiskt sätt har både den privata och värdsliga ekonomin oändliga möjligheter till evig tillväxt, det gäller bara att ha ett system som fungerar. Dessa principer gäller dock inte för allt här i världen, även om vi ibland tycks tro det, och det är ett faktum att vi trots allt lever på en ändlig planet.

Detta blev vi påminda om nu i veckan då den årliga ekologiska skuldens dag, eller Overshoot day, inföll den 20 augusti, inte helt oväntat tidigare än föregående år. Det är ett enkelt sätt att beskriva att vi nu lever på lånade resurser under resten av året; vi tar alltså av kapitalet och inte av räntan som vi borde göra. Man kan ju fråga sig vem, eller vad, det är som står för lånet så att vi kan fortsätta leva i oförtröttlig takt? Svaret är framtiden med allt vad det innebär.

Personligen ser jag alltid på sådana här påståenden med ett visst mått av kritiska ögon, även om det ofta känns som att sanningen inte ligger långt ifrån. Hur trovärdig är den här uträkningen egentligen, vilka är det som genomför den och på vems uppdrag? Det är självklart inte mer än en grov kalkylering av vad vi kräver gentemot vad planeten hinner producera eftersom exakt data är omöjliga att sammanställa, men det kan ändå ge en fingervisning om vart vi är på väg. Det är många faktorer som räknas in och främst gäller det förnybara källor men också hur vi använder fossila bränslen.

Resultatet är utslaget på alla världens länder och då finns det självklart några som är sämre och de som är bättre. Bland värstingplatserna hittar man bland annat Japan, USA, Kina och Saudiarabien, men också här i Europa ser det riktigt illa ut. Schweiz, Italien, Storbritannien och Grekland är alla värre än amerikanerna (Schweiz mer än dubbelt). Hemma här på nordfronten ser det bättre ut där Sverige och Finland både befinner sig på den gröna sidan, vi förbrukar alltså mindre än vad vi kan producera, men övertaget minskar för varje år som går.

Man kan lätt känna sig maktlös och tycka att det inte spelar någon roll vad man än gör, men det är just det tankesättet som sätter käppar i hjulen. Om man själv inte finner motivationen är det svårt att få andra att känna den. Det går inte heller att hitta en enkel lösning då problemen rör så många områden, men det är långt ifrån hopplöst. En av anledningarna till att den här bloggen existerar från första början är att inspirera människor till att våga, orka och kunna göra de här förändringarna.

tisdag 13 augusti 2013

När hallonen tar slut...

...tar björnbären vid. Under årets varmare, men också de mindre kalla, månaderna finns det alltid något gott att plocka och äta; från den tidiga vårens rabarber till höstens många plommon. Just igår var jag från början ute i skogen på jakt efter kantareller, men min promenad kom aldrig så långt utan stannades upp vid några bärsnår vid en hästhage. Där blev jag stående, plockandes bär och brottandes med taggar, någon timma innan solen sjönk alltför långt ner på horisonten och det blev för murrigt för att se ordentligt. De sista hallonen för säsongen var väldigt fina och precis så mogna att de lossnar av en lätt hand, medan det på björnbärssnåret varvades moget och omoget om vartannat; årets första björnbär hade lyckats knipa åt sig mer sol än de andra.


Samtidigt som vi står mitt uppe skördetider rapporteras det glädjande om att vi äter alltmer bär och majoriteten av alla hushåll väljer att plocka våra fina svenska bär; antingen i den egna trädgården, i skogen eller på självplock. Fler väljer också att koka egen saft och sylt och det är framförallt bland unga som trenden med att göra mer från grunden i eget kök stiger. Från att ha hoppat över våra föräldrars generation börjar vi återigen anamma våra mor- och farföräldrars kunskaper och jag kan inte mer än att tycka att utvecklingen går åt absolut rätt håll. Att gå tillbaka i tiden och till de gamla sätten att se på mat är något som vi alla behöver ta till oss, både för att bevara seder och bruk men också för att vi ska kunna ta hand om oss själva. Att vi är sårbara vid en eventuell kris borde inte vara någon hemlighet, framförallt vad gäller matförsörjningen. Nu är det självklart några steg från att göra egen sylt till ett självförsörjande hemmasystem, men det är i alla fall en bit på väg.

tisdag 6 augusti 2013

Gräslöksklipp och internetsurfing

Äntligen fick jag idag tummen ur och klippte av min gräslök för vidare förvaring i frysen fram tills det är dags att göra årets batch av örtsalt, kanske hinner jag klippa den en gång till innan det är dags för hösten att försätta allt grönt i viloläge. Mina föräldrars plantor har vi nog kapat av fyra-fem gånger sen vi satte dem i maj och de senaste veckorna har de i solen växt som, ja ogräs. Gräslök går visserligen att torka, men jag föredrar, tillsammans med dill, att frysa in tills det är dags att använda; fisksoppa och potatismos är favoriterna.

När jag var färdig med rensandet och klippandet var det dags för regnet och åskan att slå till med full kraft och då var det synnerligen trevligt att sitta under taket på balkongen och lyssna på smattret och dundret. Med datorn i knät gav jag mig ut på det oändliga hav som är internet med ingen speciell destination i åtanke, man hittar alltid de största skatterna när man inte ens letar. Kollar lite på SMHIs radartjänst för blixtar, googlar lite och trillar vidare in på GP där man verkar glada över att molntäcket delat sig och därmed sluppit ett av de mest fantastiska skådespelen naturen har att erbjuda (!?). Hittar en bild på bin ute i högerspalten och klickar självklart vidare och får läst att ett bostadsföretag (av alla folk) tyckt att en bikupa definitivt vore på sin plats bland deras odlingslotter. Fantatiskt roligt!

Längst ner står det också skrivet att det den 13/8, mitt under Göteborgskalaset, kommer vara en liten Bifestival i Bältesspännarparken och jag kommer absolut försöka hinna med ett besök då jag är omåttligt förtjust i dessa små kreatur och bestämmer redan namn för alla mina framtida bin. Men självklart kan jag inte hejda mig för att klicka vidare ännu en gång och hamnar på en av organisatörernas hemsida, Stadsnära odling. Det är här något så intressant som ett stadsfinansierat projekt för "att stödja initiativ från odlingsintresserade grupper som vill starta och genomföra odlingsprojekt i Göteborg.". Slutresultatet är en hel del skatter med början i något helt annat; internets bästa egenskap.

Avslutar med den här bilden tagen på Universeums yttervägg inne på Liseberg för lite extra gullighetsfaktor.