När hallonen tar slut...

...tar björnbären vid. Under årets varmare, men också de mindre kalla, månaderna finns det alltid något gott att plocka och äta; från den tidiga vårens rabarber till höstens många plommon. Just igår var jag från början ute i skogen på jakt efter kantareller, men min promenad kom aldrig så långt utan stannades upp vid några bärsnår vid en hästhage. Där blev jag stående, plockandes bär och brottandes med taggar, någon timma innan solen sjönk alltför långt ner på horisonten och det blev för murrigt för att se ordentligt. De sista hallonen för säsongen var väldigt fina och precis så mogna att de lossnar av en lätt hand, medan det på björnbärssnåret varvades moget och omoget om vartannat; årets första björnbär hade lyckats knipa åt sig mer sol än de andra.

Samtidigt som vi står mitt uppe skördetider rapporteras det glädjande om att vi äter alltmer bär och majoriteten av alla hushåll väljer att plocka våra fina svenska bär; antingen i den egna trädgården, i skogen eller på självplock. Fler väljer också att koka egen saft och sylt och det är framförallt bland unga som trenden med att göra mer från grunden i eget kök stiger. Från att ha hoppat över våra föräldrars generation börjar vi återigen anamma våra mor- och farföräldrars kunskaper och jag kan inte mer än att tycka att utvecklingen går åt absolut rätt håll. Att gå tillbaka i tiden och till de gamla sätten att se på mat är något som vi alla behöver ta till oss, både för att bevara seder och bruk men också för att vi ska kunna ta hand om oss själva. Att vi är sårbara vid en eventuell kris borde inte vara någon hemlighet, framförallt vad gäller matförsörjningen. Nu är det självklart några steg från att göra egen sylt till ett självförsörjande hemmasystem, men det är i alla fall en bit på väg.