Att förvalta sin ekonomi på ett bra och hållbart sätt, dvs utan skulder och överkonsumtion, är väl något som de allra flesta strävar efter och främst på grund av de problem som uppstår när det blir rött på kontot. I grund och botten handlar det om något så enkelt som plus och minus, men även kapital och ränta. Teoretiskt sätt har både den privata och värdsliga ekonomin oändliga möjligheter till evig tillväxt, det gäller bara att ha ett system som fungerar. Dessa principer gäller dock inte för allt här i världen, även om vi ibland tycks tro det, och det är ett faktum att vi trots allt lever på en ändlig planet.
Detta blev vi påminda om nu i veckan då den årliga ekologiska skuldens dag, eller Overshoot day, inföll den 20 augusti, inte helt oväntat tidigare än föregående år. Det är ett enkelt sätt att beskriva att vi nu lever på lånade resurser under resten av året; vi tar alltså av kapitalet och inte av räntan som vi borde göra. Man kan ju fråga sig vem, eller vad, det är som står för lånet så att vi kan fortsätta leva i oförtröttlig takt? Svaret är framtiden med allt vad det innebär.
Personligen ser jag alltid på sådana här påståenden med ett visst mått av kritiska ögon, även om det ofta känns som att sanningen inte ligger långt ifrån. Hur trovärdig är den här uträkningen egentligen, vilka är det som genomför den och på vems uppdrag? Det är självklart inte mer än en grov kalkylering av vad vi kräver gentemot vad planeten hinner producera eftersom exakt data är omöjliga att sammanställa, men det kan ändå ge en fingervisning om vart vi är på väg. Det är många faktorer som räknas in och främst gäller det förnybara källor men också hur vi använder fossila bränslen.
Resultatet är utslaget på alla världens länder och då finns det självklart några som är sämre och de som är bättre. Bland värstingplatserna hittar man bland annat Japan, USA, Kina och Saudiarabien, men också här i Europa ser det riktigt illa ut. Schweiz, Italien, Storbritannien och Grekland är alla värre än amerikanerna (Schweiz mer än dubbelt). Hemma här på nordfronten ser det bättre ut där Sverige och Finland både befinner sig på den gröna sidan, vi förbrukar alltså mindre än vad vi kan producera, men övertaget minskar för varje år som går.
Man kan lätt känna sig maktlös och tycka att det inte spelar någon roll vad man än gör, men det är just det tankesättet som sätter käppar i hjulen. Om man själv inte finner motivationen är det svårt att få andra att känna den. Det går inte heller att hitta en enkel lösning då problemen rör så många områden, men det är långt ifrån hopplöst. En av anledningarna till att den här bloggen existerar från första början är att inspirera människor till att våga, orka och kunna göra de här förändringarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar