söndag 7 december 2014

Dokumentärtips: Planetens gränser

Jag brukar normalt undvika att diskutera klimatförändringar med människor eftersom att många, enligt min erfarenhet, oftast helt stänger av och slutar lyssna. Anledningar till detta kan säkert tillskrivas att man lätt kan drabbas av enormt överväldigande känslor av hopplöshet och förtvivlan när sådana här tunga ämnen kommer på tal. Många ser en nog också som en domedagsprofet vars enda uppgift är att skapa kaos. Sen finns det ytterligare några som inte tror att det inte primärt är människor som står för påverkan och anser att varje sådan antydan är absurd och kanske till och med löjeväckande. Till slut har vi också dem som inte tror att några förändringar sker.

På grund av alla dessa orsaker har jag sedan länge blivit nästan bortskrämd från att ens försöka närma mig ämnet och försöker istället lägga fokus på saker som känns mer lättillgängliga och påverkbara; ekologisk mat, minskad konsumtion, vegetariskt, ändliga resurser, bekämpningsmedel och andra diverse gifter i vår närhet. Det har generellt resulterat i en mer givande diskussion där min möjlighet att påverka andra är mycket större.

Ibland så känner jag dock att jag hittat något bra som jag tycker är värt att sprida vidare och det är den här gången den klimatcentrerade "Planetens gränser" som SVT just nu sänder. Det är dock ingen BBC-producerad serie och det märks något på kvaliteten, men kan man stå ut med en ibland alltför överentusiastisk amerikansk berättarröst så ska det nog gå bra. Vad som däremot är positivt är innehållet och hur allt vävs ihop på ett väldigt pedagogiskt sätt, där man tar itu med ett problemområde per avsnitt.

Serien, som på originalspråk heter "The Tipping Points", består av sex delar som leds av den nederländske klimatjournalisten Bernice Notenboom och är en kollaboration mellan flertalet olika australienska TV-kanaler. Intresserad men ännu inte övertygad? Här kommer en trailer som förhoppningsvis kan motivera till en titt.

lördag 29 november 2014

En köpfri dag

Idag var det så dags för den årliga internationella Buy Nothing Day och den har sedan 1997 funnits på sin nuvarande plats i kalendern. Det var kanadensarna som var först ut redan i september 1992 men dagen flyttades sedan till slutet av november som en reaktion på den föregående dagen, nämligen Black Friday. Det här är en dag i USA då man, med Thanksgivingkalkonen fortfarande i magen, står och köar i flertalet timmar utanför allsköns butiker i väntan på den största rean på hela året. Tyvärr (får man väl säga) så ser det ut som att det här konceptet har börjat få allt starkare fäste även här på hemmaplan.

Det här eventet har också traditionellt setts som starten på julshoppingen och som även här i Sverige i år förväntas slå rekordet från förra året. Det enda som hindrar framfarten av allt högre siffror är ekonomiska kriser och under de senaste två decennierna har detta inträffat endast ett fåtal gånger, i början av 90-talet och 2008.

Initiativet med den köpfria dagen, som syftar tilll att man aktivt inte ska handla något på 24 timmar, både hyllas och ifrågasätts av många olika aktörer. Uppnår det syftet att väcka uppmärksamhet kring konsumtionen och kanske bidrar till att göra en faktisk skillnad? Eller blir det bara som Svensk Handel säger, "Det vi inte köper i dag köper vi då dagen efter istället[.]"? Personligen känns det som att de flesta som uppmärksammar detta och faktiskt genomför en förändring redan är så pass medvetna att majoriteten av deras dagar är köpfria. Sedan finns det också en känsla som säger att det faktiskt är en förändring på gång i många delar av samhället.

En våg av medvetenhet, ekologiskt, giftfritt och generell grönhet sveper över världen och här i Sverige blir det allt tydligare att fler börjar bry sig om miljörelaterade frågor, antingen för sitt eget, sina barns eller helt enkelt för allas vårt väl. Därför uppmanar jag inte till att ha en köpfri dag utan snarare att man börjar anamma ett annat tänk när det gäller konsumtion, att man fokuserar på behov istället för begär.

torsdag 6 november 2014

Smörserien, del 3: solrosfrö

Regn, regn och åter regn. Så har det sett ut på många håll i landet under den senaste månaden, men ingen annanstans är vi väl så luttrade av molnens blöta droppar som på västkusten. Personligen har jag inget emot regn, eller annat 'tråkigt' väder för den delen heller, utan lever livet efter det klassiska talesättet 'inget dåligt väder, bara dåliga kläder'. Däremot gör det helt klart att vardagen får en lite gråare nyans som det ibland kan vara svårt att se ljust på. Därför tänkte jag att det var dags att testa ett experiment jag länge gått och tänkt på, nämligen solsmör!

Solsmör låter lite roligare än att behöva säga solrosfrösmör, men det är precis vad det är. Benämningen är ett vedertaget begrepp borta i staterna; det är till och med ett registrerat varumärke och marknadsförs som ett hälsosamt alternativ till konventionella nötsmör. Faktum är att solrosfrön innehåller bra mycket mer nyttigheter och en något större andel av omättade fetter än jordnötssmör. Det är så fullproppat med vitaminer och mineraler att en ynka matsked solsmör ger en tredjedel av det dagliga behovet av vitamin B1 och vitamin E. Det är också rikt på vitamin B6, järn, magnesium och zink.

Det här visste jag sedan innan och av den anledningen slänger jag gärna med några nävar när jag bakar bröd eller har i frukostskålen med fil/gröt/yoghurt. Det som därför skulle bli spännande var att se hur smaken blev när det väl var rostat och mixat och jag kan säga att det var över förväntan i jämförelse med den klassiska jordnötsvarianten.

Jag började med att rosta fröna (ungefär 350 gram) lite lagom i en torr stekpanna, inte för bleka och inte för mörka. Det går självklart lika bra att använda naturella frön om man föredrar den smaken, men jag tycker dock att en rostning hjälper till att få fram smakerna lite bättre. När fröna har antagit en färg man är nöjd med är det bara att hälla ner dem i en matberedare tillsammans med lite salt (knappt en halv tesked), sätta på locket och trycka på kör. Det kommer först att blir grova smulor som gradvis blir finare och finare tills det blir ett mjöl. Det är bara att fortsätta eftersom man vill arbeta det så mycket att fröna till slut släpper oljorna och det blir något som mer och mer liknar ett nötsmör. Jag brukar inte tillsätta någon extra olja eftersom jag tycker resultatet blir bättre utan. Följde instruktionerna från den här sidan och blev mycket nöjd med mitt solsmör och min nötallergiske kompis gav det också tummen upp. Snabbt, enkelt, nyttigt och gott, vad mer kan man begära?

fredag 17 oktober 2014

Nya bekantskaper

Nu i veckan spenderade jag några timmar på Naturhistoriska Museet här i Göteborg och det kom sig av ett antal olika anledningar. Först och främst anser jag att kunskap är väldigt viktigt (gratis, väger inget och allt det där) och vad passar då bättre än ett museum? Eftersom jag inte kunde komma ihåg att jag någonsin varit på där tidigare tänkte jag 'bättre sent än aldrig'. Sen regnade det riktigt ordentligt ute så det finns ju inget bättre än att smyga omkring i en stor byggnad och sedan njuta av lite varm choklad och en hembakad bulle i museikaféet.

I efterhand såhär kan jag konstatera att ett museum fullt av döda och konserverade saker inte riktigt är min kopp te. Hur intressant det än är att se alla dessa kreaturer som sina riktiga jag kändes det ändå både obehagligt och ganska makabert faktiskt. Så ingen upplevelse jag med längtan ser tillbaka på med andra ord, men jag kan absolut förstå tjusningen och förundran man känner, speciellt som barn.

En avdelning bestod av diaramor över olika naturscener, allt från de djupaste skogarna med älgar och björnar som lufsar omkring till de klippiga stränderna där fåglarna häckar säkra från rovdjur. En skrämmande tanke slog mig redan vid den första utblicken av en konstgjord skådeplats av uppstoppade djur och plastiga växter; är det så här framtiden kommer att bli? Kommer vi bo i en värld där natur är sällsynt och endast finns att beskåda på museum? Denna känslan förstärktes av att det fanns flera exemplar av redan utrotade djur och det lämnar ingen trevlig eftersmak i munnen.

Trots min i efterhand personliga aversion mot det här äventyret fanns det helt klart ljuspunkter och deras tillfälliga utsällning Att döma av utseendet var en av dessa. Väldigt intressant uppbyggt kring hur vi bedömer andra utifrån hur de ser ut med lite inslag av funderingar kring genetik så jag kan absolut rekommendera ett besök innan den vandrar vidare den 11 januari. En annan var deras trevliga lilla bokhörna som ställts iordning av Göteborgs Biologiska Förening där man kunde botanisera bland massa skänkta böcker och om man hittade någon man gillade var det bara att ta hem den mot ett bidrag till deras låda för att stötta museet. Mycket trevlig idé, återvinning och välgörenhet på samma gång!


tisdag 14 oktober 2014

Nitritfria pålägg

Vi är nog en hel del som hört om farorna med nitrit, som finns i bland annat charkuterier, och att dessa i kroppen kan omvandlas till nitrosaminer som i sin tur i djurförsök visat sig ha cancerframkallande egenskaper. Det är alltså inte charkvarorna i sig som är det farliga utan tillsatserna. Vill man vara säker på att undvika detta ska man välja KRAV-märkta varor då dessa inte får innehålla något nitrit. Problemet är bara att det är ytterst charkuterier som har fått den märkningen och i nuläget endast får stämplas med EU-ekologiskt som tillåter den skadliga tillsatsen. För någon som jag som ändå tycker det är trevligt att ha lite kött på smörgåsen till frukost ibland innebär det till viss del ett problem, men dock inget oöverkomligt.

Istället har jag börjat göra mina egna charkprodukter såsom leverpastej, kokt skinka och nu senast en härligt rimmad oxbringa som fått sjuda tills det är alldeles mört och saftigt och sen skivats tunt. Vi hade precis varit och hämtat våran senaste ekologiska köttlåda från Högens gård och däri ligger massa underbara, men ofta bortglömda, styckdelar. En oxbringa fick mig att börja fundera på vad jag kunde göra med den och en snabb googling ger att det är rimma i saltlag som är det klassiska här i Sverige.

Sagt och gjort så fick det bli så, efter ett recept från Dalmatian Mom. Min var något mindre och saltlagen gjordes efter proportionerna 100 gram salt till en liter vatten. Efter drygt en vecka så var det dags för lite finputsning och sedan kokning. Sjuda lugnt och fint i vatten så det täcker i ungefär två timmar eller tills köttet känns mört när man trycker på det. Kokvattnet var bara smaksatt med vitpepparkorn den här gången men man kan slänga med vilka smakrika rotfrukter och kryddor du vill i princip. När köttet var färdigt ställde jag ut kastrullen på balkongen och sedan in i kylen så det fick svalna i sin egen buljong. Buljong som för övrigt var fruktansvärt god och i väntan på nästa ärt- eller köttsoppekok förvaras i frysen.

Dagen efter var det bara att ta upp, skiva tunt och sedan lägga i fryståliga förpackningar av lämplig storlek. För att inte smaska upp för mycket när man står där och skär får man tänka på goda spillbitarna som blir över efteråt. Voilà, så har man ett riktigt gott och nyttigt pålägg!


lördag 11 oktober 2014

Safta och sylta utan socker

Då var det dags att informera om hur man tar hand om sommarens bär och frukt utan att man måste tillsätta massa socker för att det ska hålla sig ätbart. Som jag nämnde tidigare behövs varken socker eller konserveringsmedel för att få en produkt som utan problem går att lagra i rumstemperatur en längre tid. Det enda som krävs är tillräckligt lågt pH, pastörisering och så klart ett visst mått av renlighet.

Men hur har man ens någon aning om vilket pH den använda råvaran har? Det enklaste sättet är att skaffa en pH-meter, men det är nog lite väl i överkant att investera i en sådan bara för att koka lite sylt för hemmabruk. Vilken tur då att jag har en liten behändig lista över de vanligaste frukterna och bären.

Aronia
3,2-3,8
Jordgubbar
3,0-3,8
Rabarber
2,9-3,5
Björnbär
2,8-4,1
Krusbär
2,8-3,2
Röda vinbär
2,7-3,2
Blåbär
2,9-3,4
Kråkbär
3,5-3,7
Surkörsbär
2,9-3,5
Citron
2,0-2,6
Kvitten
3,1-3,3
Svarta vinbär
2,7-3,3
Fläderbär
3,7-4,5
Lingon
2,3-2,9
Sötkörsbär
3,4-4,4
Hallon
2,7-3,6
Nypon
4,1-4,6
Tranbär
2,3-2,5
Havtorn
2,6-2,9
Plommon
2,9-4,2
Äpple
3,3-3,9
Hjortron
3,2-3,6
Päron
3,4-4,8


Som ni ser har de allra flesta gemensamt att de ligger under pH 4,5 och det gäller generellt för majoriteten av bär och frukter; till undantagen räknas olika sorters meloner och banan bland annat.

Det man är orolig för när det gäller konserver är framförallt botulinumbakterien som i en syrefri miljö bildar ett farligt gift, men detta förhindras dock av att ha ett lägre pH än 4,5. Ett ytterligare orosmoment är att mikroorganismer kan växa till sig i konserven, men det är enkelt att undvika genom att pastörisera vad det nu är man lagar till. Det räcker med att hålla 80 grader i 10 minuter och alla eventuella elakheter dör.

När de här kriterierna är uppnådda gäller det att behålla temperaturen under tiden man häller upp det på rena burkar för att få en så kallad självpastörisering. Därför är det bättre att göra flera små satser än en stor då temperaturen sjunker så pass innan man hinner färdigt.

Ska du sylta något som ligger precis på gränsen kan man tillsätta lite citron för att sänka pHt. Är du orolig ändå ska det tilläggas att botulinumgiftet förstörs med den ovanskrivna pastöriseringen så om du har en produkt du är osäker på är det bara att koka upp det innan du äter.

Som sagt är det enda som händer när man tar bort sockret är att konsistensen blir annorlunda och hållbarheten efter att man har öppnat burken förkortas. Det är därför en fördel att konservera i burkar i en storlek som man normalt sett gör slut på under en vecka. Självklart är det nästintill omöjligt att få till rätt konsistens på sylt och marmelad utan socker, men för de som föredrar en oförädlad produkt finns det alltså alternativ. Lycka till och fråga mig gärna om du har några som helst funderingar!

tisdag 7 oktober 2014

Äppel päppel...mos!

Jag vet inte hur det har varit för er andra men här på västkusten har jag fått flertalet rapporter om att äpplena i år har fallit ner i större mängder innan de mognat färdigt. Föräldrarnas äppelträd har inte varit undantaget och även om vi hade ett visst mått av äppelvecklarangrepp så har även friska äpplen trillat av pinn alltför tidigt. De angripna och de som damp ner i backen och skadat sig är inte alltid så aptitliga att äta så varför inte omvandla till äppelmos om man har tålamod över till att rensa.

Äppelmos tycker jag så gudomligt gott att det blir till sleva i sig med sked när den första batchen är gjord för säsongen och är det enda som duger när det vankas plättar. Det ska vara så lite socker som möjligt, helst inget alls, för att få den där rena äppelsmaken och gärna skal kvar för både aromens och färgens skull. Eftersom det inte var så många äpplen den här gången skar jag dem i mindre bitar med skal på och kokade sönder utan vatten för att sedan gå loss med en stavmixer.

När jag gör sylt och mos av bär och frukter använder jag i princip alltid mindre socker än vad som anges i recepten och går mer efter vad jag tycker blir en bra balans mellan sötma och smak. Förr följde jag alltid recepten till punkt och pricka, men tyckte att allt blev så väldans sött. För lite över ett år sedan gick jag däremot en bär- och fruktförädlingskurs hos Eldrimner, en organisation som värnar om svenskt mathantverk med enormt förråd av kunnande, och jag fick då allt svart på vitt när det kommer till sylta och safta.

Många idag tror att man måste köpa speciellt syltsocker för att ens kunna få en produkt som är hållbar och ytterligare en del tror stenhårt på att vanligt socker alltid måste tillsättas. Det kunde inte vara mer fel. Socker används såklart först och främst för att söta, men också för att ge konstistens och att hållbarheten EFTER burkens öppnande förlängs. Det som det däremot inte behövs till är att skapa en hållbar konserv av frukt och bär. Nyckeln är istället pH-värdet på produkten, men jag tror nog att det behövs ett eget inlägg för att göra allt fullständigt klart. På återseende!


fredag 3 oktober 2014

Grodda: alfalfa

Alfalfagroddar är nog bland de groddar som flest känner till, bredvid böngroddar från mungbönor (tänkte återkomma till dem vid ett annat tillfälle). De är också väldigt lätta att få till och klarar sig i kylen med behållen fräschör längre än många andra. Till skillnad från de man köper i butiken tycker jag om att låta de stå i burken lite längre så att de bildar små blad, inbillar mig att det alltid är nyttigare med lite extra klorofyll.

Något som inte alla kanske vet är att alfalfa bara är ett snofsigt namn för den med klöver besläktade blålusern. Här i Sverige används den framförallt som gröngödsling och vallfoder i exempelvis ensilage. Att försöka odla fram egna frön är nog ett mer arbetskrävande projekt än vad det är värt tyvärr.

Groddningsförfarandet är detsamma som för mina tidigare rädisgroddar; blötlägg över natten, skölj morgon och kväll och voilà så har du efter fyra-fem dagar mumsiga nyttobomber. Enda skillnaden är mängden frön då alfalfa är en sort som fullkomligen exploderar i storlek så jag tar en knapp matsked frön till en halvlitersburk. Jag har hittills bara använt mig av Kung Markattas påse, men jag brukar inte pastörisera fröna innan jag groddar dem. Något jag har märkt är att det gärna smyger in små små smutspartiklar bland fröna så jag häller alltid upp dem i en finmaskig sil och kollar igenom och plockar bort eventuellt skräp.

Smakmässigt är de väldigt friska och saftiga och saknar helt den beska som man ibland får med böngroddar så de är absolut något som kan passa de flesta eller som en introduktion till groddar.


måndag 29 september 2014

Vego-måndag

Nu har det gått en vecka sedan jag avslutade mitt 21-dagars veganprojekt och efter att ägnat de senaste dagarna åt att fundera över om jag på något sätt känner mig annorlunda kan jag svara; nä, inte särskilt. Det var ingen större omställning livsmedelsmässigt och eftersom jag ändå inte äter ute alltför ofta klarade jag mig hyfsat då också. Skulle jag iväg någonstans var det helt enkelt mer behändigt att ha med sig mat och det händer i vanliga fall också.

Trots detta känner jag att vegankost inte är något för mig av några olika anledningar. Den första är att människan egentligen inte är gjord för att leva på en helt vegetabilisk kost. Gör man det utan att äta berikade livsmedel eller tillskott så får man till slut brist på framförallt B12, men också D-vitamin (under vintern) och det kan vara svårt att få i sig all kalcium man behöver. Andra anledningen är att jag anser att djurhållning är en nödvändighet och är en viktig del i det kretslopp vi skapat genom att bli jordbrukare. Gödsel behövs för att odla grödorna och djuren bidrar till att uppehålla den biologiska mångfalden i vår natur.

Däremot kan det aldrig skada att äta mer grönt och enligt färsk statistik från Jordbruksverket verkar det som att fler och fler anammat den tanken då konsumtionen av kött minskat det första halvåret i år. Visserligen bara 3 respektive 4 procent (nöt- och griskött) men efter att stigit i så många år hoppas jag att även en till synes obetydlig minskning är början på något långsiktigt snarare än bara en trend. Och för att underlätta det för alla som vill laga något icke-köttigt idag tipsar jag om att kolla in Oköttsliga lustars receptarkiv och inte minst alla deras fina bilder.

fredag 26 september 2014

Fredagssvammel

Nu börjar den kommande hösten göra sig tillkänna ordentligt här över västkusten och jag njuter av varje sekund! Att svala vindar, dimmiga morgnar, kalla nätter och blöta dagar kan göra en så upprymd och fylld med förväntan. Jag känner inte många som ser fram emot de mörkare tiderna lika mycket som jag, oftast är det våren och sommaren som är årets höjdpunkt. Personligen älskar jag alla årstider lika mycket, men det är nog växlingarna mellan dem som ger mig störst nöje. De kommer alltid precis lagom till att jag börjar tröttna på vad som varit de senaste månaderna och ger löfte om något nytt.

Eftersom de enda odlingarna vi har befinner sig i stora krukor på balkongen går det ganska snabbt att skörda det som finns kvar och iordningställa inför vårens kommande planteringar. Man får passa på och utnyttja de soliga dagarna för att skörda frön, kryddor och skogens alla ätbara. Det verkar som att det blir ett riktigt bra år, inte bara för svamp utan också för nypon. De små röda juvelerna hänger vart än jag ser och jag hade tänkt att i år ska det bannemej bli hemmagjord nyponsoppa och så får jag en chans att inviga passertillsatsen till min hushållsassistent.

Förhoppningsvis kommer jag också kunna utöka min svamprepertoar i år och håller tummarna för att jag hittar något mer än bara trattkantareller. Jag är en ganska dålig svampplockare egentligen, men jag hoppas få lite rutin på vilka skogar och marker man ska hålla utkik efter. Håller tummarna för att det går vägen och lämnar med en bild som bevis på att jag är bra på något i alla fall..


fredag 19 september 2014

Lästips: Mer Smak och Buffé

Många av oss har säkert flertalet bonuskundkort liggandes i plånboken och för egen del dras de alltid varje gånger när vi är och handlar i respektive butik. Lite extra bonus och bra erbjudanden är alltid trevligt att få när man behöver det. Hos ICA och Coop får man som kund också deras medlemstidning en gång i månaden, men bara om man handlar för ett visst belopp varje månad. Vårat hushåll kommer väldigt sällan upp i dessa summor då majoriteten av våra livsmedelsinköp görs hos andra aktörer och därför dimper det aldrig ner något i vår brevlåda. Men inte gråter jag över det då dessa finns att läsa direkt på webben; inga krav på att handla mer och mindre papper att återvinna!

Jag har ju läst tidningarna till och från innan men anledningen till att jag tipsar om de just nu är för att även de stora matkedjorna har börjat känna av strömningarna i samhället. Vegetariskt, ekologiskt och säsongsbetonat är det som är inne just nu och för att hålla sig aktuell hos kunderna gäller det att hänga med. Coops Mer Smak har fått en helt ny avdelning vid namn Vego och där kommer en hel hög med sidor ägnas åt vegetariska recept, intervjuer och inspiration. Augusti-numret innehåller bland annat ett reportage hemma hos Luise och David från Green Kitchen Stories, en personlig favorit.

ICAs Buffé har varit med i en herrans många år och har bytt stil ett otal gånger, men på senare tid har grönsaker och miljömedvetenhet genomsyrat allt större del av innehållet. För stadsodlarentusiaster som jag själv fann jag glädjande nog en intervju med Farbror Grön i det senaste numret. Deras "Ta ett grönt år"-initiativ, där recepten innehåller minst en tredjedel grönsaker, tycker jag däremot att man ska ta med en nypa salt. Att köttfärssås för fyra personer klassas som "grönt" bara för att man har i ett paket krossade tomater är lite väl i underkant anser jag, speciellt eftersom kostrekommendationerna för frukt och grönt ligger på minst 500 gram per dag. Men det är väl alltid bra att börja nånstans.

torsdag 11 september 2014

Säsonger

Idag lever min lilla familj efter devisen att lokalt är bra är och ekologiskt är bättre men en kombo av de två är bäst. Därför har vi nu mer än nånsin börjat handla efter säsong och på ett sätt känns det väldigt befriande men samtidigt lite besvärligt. Tyvärr är vi barn av vår tid precis som de flesta idag mellan 0-50 och vi har vuxit upp med att allt alltid finns att köpa oavsett om det är snö eller sol ute. Därför har vi tidigare inte behövt tänka på om det vi vill ha att äta just den dagen faktiskt finns i butiken eller inte, för det gör det alltid. Det krävs helt enkelt att man ställer om sitt tänk och planerar matsedeln efter mer än bara vad man känner för att äta.

Ett exempel som illustrerar det här fenomenet så tydligt är när vår gula lök tog slut (jag älskar lök och måste alltid ha minst tre sorter hemma) för ett par månader sedan. Ja, men det är väl bara att gå ner och köpa mer tänker jag och promenerar glad i hågen utan en tanke på att det jag vill ha kanske inte finns. Väl framme tar jag upp nätet med ekologisk lök och läser på etiketten. Till min fasa ser jag att det står Ursprungsland: Egypten! Samma sak när jag skulle göra lite potatismos och ville ha en vinterpotatis till det, Urpsrungsland: Frankrike!

Jag kan hålla med om att ekologiskt är att föredra framför närodlat (jag vill ju inte förgifta min närmiljö), men jag kan bara inte med att köpa en svensk stapelvara som odlats utomlands. Konsekvensen av mina övertygelser har lett till att inget potatismos har ätits och vi har fått klara oss på små knipplökar under sommarmånaderna, men det är helt okej och det känns faktiskt riktigt bra. Speciellt nu när skörden börjar komma igång på riktigt och jag blev så glad när jag besökte Bondens marknad i Haga i lördags och hittade riktigt fina gula lökar, direkt från den snälla ekobonden som stod där och pratade om vilket bra väder det varit för att ta upp och torka löken på gårdsbacken. Jag fick ge två kronor styck, vilket blev runt 20 kronor kilot när jag vägde dem hemma och det är ett riktigt bra pris. Det bästa av allt är att alla pengarna gick direkt till odlaren!

Behöver jag ens säga hur mycket jag ogillar ICAs slogan sen ett par år tillbaka om att "det är alltid skördetid någonstans på jorden"?

måndag 8 september 2014

Vegan-måndag

En vecka har nu gått av mitt vegan-projekt och jag måste säga att det hyfsat följer de förväntningarna jag hade innan. Maten hemma har inte varit några problem eftersom vi ändå lagar det mesta från grunden och vet vad det innehåller. Sen har vi egentligen aldrig varit några storkonsumenter av mejeriprodukter eller ägg; lite crème fraîche i nån sås, grädde i en soppa och en pannkaka då och då. Jag själv däremot älskar alla sorters ost (utom möjligtvis kittost) och det har varit lite svårt för ost finns ju i så många olika former och passar i princip till allt. Det är inte direkt så att jag lider men det är den enda saken som gör att kosten känns annorlunda från förut. Kanske också det att jag måste anstränga mig lite mer för att få i mig all kalcium jag behöver, speciellt eftersom jag försöker att inte äta berikade "fejk"-produkter. Har rent generellt väldigt svårt för sojakorvar, havremjölk, quornfilé, mjölkfritt margarin och annat mystiskt.

Det kom inte heller direkt som en chock att man som vegan har det riktigt svårt att ute på stan hitta något bra ställe att äta på. Vegetariska alternativ finns på nästintill alla restauranger idag, även om utbudet kanske inte är det allra mest innovativa, men vill du ha det helt fritt från animalier får man leta. Antalet ställen har visserligen ökat med åren, men om man som jag inte är invigd i alla dessa små hemliga pärlor kan det vara svårt att upptäcka dem. Här bidrar Google med stor hjälp, trots att de likställer vegan med vegetarian i resultaten (?), och jag hittade en hel del sidor med många bra tips. Vegan Göteborg hade en väldigt utförlig och framförallt aktuell lista och vill man själv tipsa är det bara att skicka ett meddelande på deras facebook.

Jag roade mig också häromdagen med att gå att läsa innehållsförteckningar på en mängd varor i närmaste matvarubutiken och de anställda måste ha kollat konstigt på mig till slut. Det som slog mig var i hur många produkter det finns animaliska tillsatser, allt från färgämnen till ytbehandlingsmedel. Sen finns det också en hel del som kan vara både av vegetabiliskt liksom animaliskt ursprung. Nä, tacka vet jag livsmedel med endast en ingrediens i listan. Tur att man gillar att laga mat...

onsdag 3 september 2014

Odlingsrapport

Nu när den allra hetaste sommarvärmen har gjort sitt står ytterligare en del av grönskan i trädgården färdig att skördas. I föräldraträdgården har det tidigare i år plockats broccoli och blomkål, där den senare lyckades bättre än den första (kålfjärilar är vackra men herregud vad tokig man blir på dem). En purjolök har också dragits upp och läxan att lära från det är att kupa ordentligt och toppa blasten! Nu blev det mer grönt än vitt, men det är ju lika gott för det och kanske till och med nyttigare?

Här hemma på balkongen har de fyra tomatplantorna, tre körsbär ('Mammatomater') och en mellanstor sort ('Tigerella', från en gratispåse) givit oss nästan ett kilo hittills och det är bara att fortsätta att mumsa på allt eftersom de mognar. De som inte hinner bli annat än gröna får jag fundera på vad jag ska göra med om några veckor. Chutney kanske? Just nu försöker jag fundera ut vilken av körsbärsplantorna som jag tycker gett mest och sen välja ut en riktigt fin tomat att ta frön ifrån för nästa års skörd.

Förra årets persiljeplantor har blommat under sommaren och frökapslarna har nu börjat mogna så de är nog också klara ganska snart. Årets plantor växer som ogräs och även om det plockas var och varannan dag finns det gott om grönt kvar till höstens parti av örtsalt, som jag i år har extra stor efterfrågan på från familj och vänner. Den sista dillen jag satte är också redo för fröskörd och det luktar gudomligt när man rustlar på plantorna. En annan planta som också har börjat bilda fröskidor är min ruccola som under en månads tid har stoltserat med fina små söta gula blommor som jag inte hade hjärta att ta bort.

Anledningen till att jag i år tar egna fröer från mer än bara tomaterna är ren lathet om jag ska vara ärlig, då jag inte brydde mig om att rensa ur persiljekrukorna i våras, dillen sattes egentligen lite för sent för att bli nåt annat än krondill och ruccolan hade jag helt enkelt glömt bort. Men det är ett experiment som har fallit väl ut än så länge och nu gäller det bara att se om jag lyckas ta hand om fröna så jag får bra grobarhet.

Hösthallonen ('Autumn Bliss') har också börjat mogna och de blir stora och många för den lilla plats de har att växa på, men jag tycker de är lite vattniga i smaken så i framtiden när jag får mer plats att odla på ska jag nog skaffa mig sorter som har lite mer djup i sig. I övrigt puttrar gräslöken på i maklig takt, inte lika frenetiskt som förra året, och så småningom ska den också hamna i örtsaltet. Tyvärr är kameran ute på vift i den stora vida världen så det blir tråkigt nog inga bilder, men det är kanske lika bra för det börjar se lite gult och ynkligt ut här och var till skillnad mot junis grönskande prakt.

måndag 1 september 2014

Vegan-måndag

Här hemma äter vi en hel del vegetariskt, så pass att sambons arbetskollegor en dag ställde sig undrandes till varför han hade med sig korv i lunchlådan eftersom "du är väl vegetarian?". Med humorn i situationen lagd åt sidan kan man fråga sig själv varför en del är så vana vid köttätande att man automatiskt tänker vegetarian bara för att någon inte har med sig köttbitar till lunch var och varannan dag. Det är lite sorgligt att normen har kommit att bli så, men jag ser det också som ett gott betyg på att den mat vi lagar innehåller ordentligt med grönt.

Att bara ha inslag av kött, fisk, fågel och någon enstaka charkuteri i kosten istället för att låta det spela huvudrollen vid varje måltid har verkligen fått oss att uppskatta det på ett helt annat sätt. Vad många anser vara vardagsmat är något vi istället unnar oss, men jag vill vara noga med att påpeka att det inte handlar om att beröva oss på något sätt utan snarare om en annorlunda syn på köttätande. Ägg och diverse mejeriprodukter äter vi dock samma mängd av som tidigare i våra liv. Undantaget är smör som, då vi nuförtiden gör det själva, också räknas till det lilla extra och förgyller frukosten på helgerna istället.

Med den här bakgrunden föll det sig som så att jag, då jag under de kommande tre veckor endast kommer vara ansvarig för mat till mig själv, tog beslutet att utesluta alla typer av animaliska livsmedel och leva enbart på vegetabilier. Jag har valt att se det som mer av ett experiment än en utmaning för jag tror inte att det ska vara några problem men det ska bli spännande att se om några ändå uppstår. Om det är någon mer som känner att det hade kunnat vara kul att testa vill jag varmt tipsa om Oh She Glows som får veganism att framstå som det lättaste i hela världen och hon delar gärna med sig av allt hon kan.

fredag 29 augusti 2014

Budgeten är slut

För lite över en vecka sedan tog vår planets resursbudget slut för i år och det är vi som står för övertrasseringen på kontot. Det är inga angenäma ord att höra, speciellt eftersom de i vardagen betyder att vår ekonomi missköts och med det följer en mängd otrevliga konsekvenser. Samma sak gäller för klimatet och miljön; för varje år som vi lever över dess tillgångar gräver vi oss allt djupare ner i skuldträsket och i slutändan är det vi själva som får betala. Dyrt. Vi är fast i det om vi inte hjälper oss själva, för här finns ingen som står till tjänst med skuldsaneringen.

Det kan kännas fruktansvärt överväldigande när man tänker på det och man vill nästan bara stänga av allt för att inte riskera att bli tillintetgjord av den massiva utmaning vi står inför. Vad man däremot ska ha i åtanke är att lösningen är tämligen simpel och det enda som gäller är att hålla sig inom ramarna för vad som har budgeterats åt oss. Att veta vad som behöver göras för att ta sig dit är för det mesta heller inte några konstigheter då det finns mängder av lösningar; från medveten konsumtion till uppfinningar för ett hållbarare leverne. Svårigheterna ligger däremot i hur vi ska kunna åtgärda de skador som redan är skedda och även hur vi ska få all världens folk ombord på tåget så att framtida åverkan kan förhindras.

Många tycks vara av åsikten att man som enskild människa inte kan åstadkomma något och att det därför är meningslöst att försöka göra något åt saken. Personligen anser jag det vara ett av de mer oansvariga argumenten för att rentvå sig själv och om alla tänkte så är det klart att ingen förändring sker. Nog för att jag ibland kan vara en pessimist av rang, men jag tror ändå starkt på gemenskapen och det positiva inflytandet man kan ha på andra. Av den anledningen ser jag inte alls uppdraget som hopplöst och att den här gröna "trenden" snarare är en motreaktion som bara kommer att växa sig större och större.

Som en lätt liten avslutning på ett annars tungt inlägg tänkte jag tipsa om lite verktyg man kan använda för att själva hålla någorlunda koll på sin egen påverkan och vad man kan göra för att minska den. Den första är det WWF som står för och är ett snabbt test för att räkna ut sitt ekologiska fotavtryck och man får i slutet reda på hur många jordklot som skulle behövas om alla levde som en själv. Det sätter saker och ting i perspektiv, men vill man gå några steg längre finns det en mer djupgående undersökning från Svenska Miljöinstitutet där slutresultatet bland annat ger tips om vad man kan förbättra. Hoppas att det är av både intresse och nytta!

måndag 18 augusti 2014

Dokumentärtips: Mission Blue

Efter ett antal månaders paus tyckte jag att det åter var dags att jag tog mig tillbaka till vad jag brinner för mest; den här bloggens innehåll och vad jag kan förmedla till er som läser den. Ibland så kommer livet emellan med allt vad det innebär och vissa saker får läggas på hyllan på obestämd tid, men nu har jag bestämt mig för att plocka ner och damma av den. Jag hoppas att min entusiasm för detta kommer skina igenom och att ni kommer tycka att den är bättre än tidigare då jag kommer försöka få mina ambitioner och bloggens inriktning att synas än tydligare.

Som premiär tänkte jag prata om en annan premiär, nämligen Netflixs egenproducerade havsdokumentär Mission Blue. Det är en fantastisk berättelse om en kvinna vars liv har ägnats åt havet och med all säkerhet befinner sig i toppskiktet på listan över antal timmar spenderade i saltvatten, Sylvia Earle. Trots att nog inte särskilt många har hört talas om henne är hon en av de mest inflytelserika och respekterade när det kommer till den marina världen. Som en framtida utforskare av rang väcktes hennes intresse för havet vid tolv års ålder när hennes familj flyttade till Floridas kust 1947 och sedan dess har hon passerat många milstolpar, både inom marinbiologi såväl som kvinnohistoria.

Idag är hon vid 78 års ålder (snart 79) en av havets starkaste beskyddare och har genom sitt livslånga engagemang betytt enormt mycket för hur vi ser denna stora blåa massa som täcker 70% av jordens yta. Dokumentären följer hennes karriär och kampen hon fört för att havet ska ses som det bräckliga ekosystem det faktiskt är och det är inte många människor som kan berätta om hur världen under ytan såg ut innan vi tog över även där. De drastiska negativa förändringarna hon erfarit under åren är något som fler borde få möjligheten att bevittna och jag kan rekommerdera alla att ägna två timmar åt att titta på den och sedan fundera kring hur vi själva behandlar havet.


Vill du se hennes TEDTalk, efter att ha vunnit 2009 års pris för sin kreativa och modiga vision för att förändra den globala situationen som havet befinner sig i, så kommer den här.


torsdag 27 mars 2014

Det våras för eko

Det är väl ingen som har missat skriverierna nu under början av året om hur ekologiska livsmedel skördat enorma framgångar under hela 2013 och trenden är att det även i fortsättningen kommer att gå uppåt. Totalt ökade ekobranschen sin försäljning med dryga 12 procent där det främst är kött och frukt och grönt som står för den största efterfrågan.

I täten går de giftfria bananerna som har ökat sin försäljning med minst det dubbla hos samtliga stora matkedjor. Många fick upp ögonen för gift i besprutade bananer i samband med Testfaktas analys som kom fram till att bekämningsmedel inte bara finns i själva skalet utan även tränger ner in i köttet. Enda sättet att undvika att få i sig kemikalierna är att välja ekologiskt och KRAV-märkt. Det är roligt när privatpersoner aktivt väljer bort besprutad mat till förmån för en produkt som är snäll mot både människan och naturen, men det är inspirerande när butikerna själva tar initiativ till förändring. Ett ypperligt exempel på detta är Coop-handlaren i Genarp som var mycket tydlig med att de vanliga bananerna tyvärr var slut och att det nu bara fanns besprutade fulbananer kvar.

Nu senast idag rapporterar Scan att försäljningen av ekologiskt griskött har skjutit i höjden bara under de få månader som hittills passerat av det nya året. Ökningen kan härledas till många anledningar, av vilka en del inte är av den positiva sorten där köttskandalerna som avlöste varandra koms ihåg allra bäst. Ryktet går att det snart också börjar bli brist på ekovete så för alla er som älskar att baka hemma, mig själv inräknad, håll koll på nivåerna i skafferiet för det är fruktansvärt trist att behöva avstå från bröd och bullar knådat med egna händer.

tisdag 25 mars 2014

Grodda: rädisa

I min jakt på spännande fröer att experimentera med i groddningens namn gick jag igenom min korg där jag samlar alla mina fröpåsar. Någonstans i mitten hittade jag mig en påse Primo Vitamino som är Nelson Gardens groddserie och just den här innehöll rädisfrön. Gammal som gatan med ett utgångsdatum från 2012 hade jag antagligen köpt den just för att grodda, men det blev aldrig av. Istället rotade jag fram den förra året och tänkte att "här ska odlas rädisor", då det är en av mina favoritgrönsaker med sin peppriga och saftiga krispighet. Tydligen så är det skillnad på frön och frön, för dessa ville liksom aldrig bilda sig den där goda rotknölen utan plantorna krälade längs jordytan med knapp förankring. De såg riktigt sorgliga ut.

Eftersom jag är den jag är så slängde jag inte påsen även om mitt odlingsförsök blev misslyckat och jag blev utan hemodlade rädisor den sommaren; man vet aldrig när man kan behöva lite icke odlingsbara rädisfrön. För några veckor sedan kom minnet fram att jag hade sparat dem och nu skulle här minsann groddas! Jag täckte botten i en glasburk med frön, hällde på vatten och lät dem sedan stå i blöt över natten, detta för att ge fröet en riktig vatteninjektion och rivstarta groddningsprocessen. På morgonen därefter silade jag av dem genom en bit muslintyg och sedan fortsatte jag under de kommande dagarna att ge dem en sköljning morgon och kväll. Efter fyra dagar hade de blivit små söta lila svansar, men jag ville ha dem än lite större och lät de gå två dagar till och fick på köpet en fin bladutveckling. Klorofyll är aldrig fel.


Smaken var fantastisk! Ordentligt skarp med lagom mycket styrka, man kände fortfarande tydligt att det var rädisor man åt. Sambon var inte lika förtjust i pepprigheten som tog över när man åt dem rätt upp och ner så de hade passat perfekt i en sallad för den som föredrar lite balans. De var inte beska eller bittra som en del groddar kan bli, utan väldigt uppfriskande och nästan söta. En absolut rekommendation för den som gillar rädisor och för dem som inte placerar sig i den kategorin lovar jag att det kommer mer experiment.

tisdag 25 februari 2014

Skotta, grodda, blöta

Även om det på de flesta håll i landet har varit en mycket mild vinter i år och min persilja fortsätter att växa i oförtruten takt i sin kruka på balkongen, så tyckte jag ändå att det behövdes lite extra grönt nu i väntan på våren. Jag har därför sen några veckor tillbaka tagit upp groddande och skottande efter ett långt uppehåll då jag är en periodare av stora mått; när jag väl gör något gör jag det ordentligt tills jag tröttnar. Förhoppningsvis håller det i sig ett längre tag då vi har lovat här hemma att försöka äta mer färskt grönt och då är groddar och skott perfekta; snabbt och enkelt.

Utöver trevlighetsfaktorn med att ha något spirandes grönt ståendes på köksbänken är groddade frön och diverse legymer fullproppade näringsbomber. När man tillför fukt så väcker man fröet till liv och det börjar förbereda sig för livet som planta, bland annat genom att neutralisera fytinsyran som för fröet är livsviktigt innan det får chansen att växa och bli stor, men inte så bra för oss då det binder mineraler till sig och vi får svårt att tillgodogöra oss dem. Bönor och linser innehåller också en typ av sammansatta kolhydrater, oligosackarider, och det är dessa som är orsaken till mångas problem med gaser men när man groddar bryts det ned till enklare former och blir mer lättsmält. En ytterligare fördel är att mängden vitaminer skjuter i höjden, framförallt om groddarna placeras ljust. Det finns med andra ord väldigt goda skäl till att sätta en burk eller två med dina favoriter.

Nu tänkte jag därför dela med mig av mina äventyr bland skafferiets fröer, spannmål, bönor och nötter och förhoppningsvis motivera fler att experimentera med dessa saftiga och krispiga nyttigheter. Fram tills nästa inlägg, håll tillgodo med Sproutpeoples fantastiska sida med underbara bilder och inspiration som bara väntar på att realiseras i ditt kök.

söndag 23 februari 2014

And now, the continuation of "Hells Plastic"

Då var det dags för uppföljningen av mitt tidigare inlägg om hur man kan göra för att bli av med några extra plastkilon från sitt liv och förhoppningsvis känna sig lite lättare, både till kroppen och sinnet. De första orden i mina lilla R-stege handlade om hur man med enkla medel och motiverade tankar gör för att minska beroendet av plast. Nu tänkte jag däremot prata om vad man ska göra med den plasten man ändå anser sig behöva, eller inte kan tacka nej till, och de resterande tre orden; reuse, recycle och recover.

Reuse - säg att du fått en plastpåse från affären med dig hem, inte är väl skräppåsen den första anhalten det första man gör? Nä, jag tänkte nästan det, utan det bästa är att använda den om och om igen tills den ger upp. Här hemma har vi myntat ett nytt begrepp, plastpåsepåsen, som betecknar den lite större påsen vi använder för att återvinna alla mindre påsar och plastprylar. Har man köpt på sig lite bröd-i-påse är det bara att spara den för att åter fylla med förhoppningsvis något hembakat, sy en väska av gamla kaffeförpackningar, stryk till dig ett kreativt plastpåsetyg eller varför inte testa att sticka något av ditt finaste plarn (plast+garn)? Möjligheterna är oändliga, det är bara att fråga Pharrell Williams.

Recycle - det här är väl en av de lättaste sakerna att åstadkomma och som de allra flesta gör ändå, men det tål att påminnas om. När du har hamnat i den situationen att du inte kan använda din stackars plastbit till något mer är det dags att se till att den hamnar på rätt ställe. Majoriteten av den plast vi använder idag har sitt ursprung i den ändliga resursen olja och plast som får flyga fritt i naturen är minst lika farligt som sin urfader. Det är därför viktigt att allt återvinns på rätt sätt, vare sig det är vanlig mjukplast, PET-flaskor eller pulkor och det är idag såpass behändigt att jag inte tycker att det finns någon ursäkt till att inte göra det. Kolla på din kommuns hemsida efter en sorteringsguide ifall det uppstår några oklarheter och tänk på att även den minsta flimsiga biten plast har sin plats.

Recover - vad händer när man själv har genomfört alla dessa steg, är det klart då? Självklart inte! Det finns åtskilliga människor idag som inte ägnar en tanke åt att saker och ting har sin rätta plats och att den definitivt inte är på gatan, i rabatten eller bland blåbärsriset. Jag ser det som en gemensam skyldighet att hålla rent, även om vissa inte fyller sin kvot, och det hade varit förödande om alla gick och tänkte "nä, men det där är inte mitt ansvar". Jag får erkänna att jag själv är dålig på att plocka upp skräp sådär och oftast är det "bara" batterier jag går ur vägen för och då åker det direkt med hem till holken. Den här videon nedan påminner dock om att plast inte är så harmlöst som man vid första anblicken kan tro, utan det kan ha samma förödande inverkan som ett batteri. Signa upp dig direkt på årets skräpplockardagar och kolla gärna in resten av Midways videos!


fredag 21 februari 2014

Plast, plast, mera plast

Förra året skrev jag ett inlägg om plaster i havet, främst då om de svårfångade mikroplasterna som flyter omkring utan att vi idag har någon som helst möjlighet att ta hand om dem. Problemen med stora och små plastpartiklar fortskrider i det tysta, i bakgrunden för många, så jag tänkte att det idag var dags för ett nytt inlägg för att påminna oss alla och även mig själv. För oss allra flesta är en minskad plastanvändning ett inte alltför enkelt problem att lösa eftersom det innefattar så många olika sätt vi nyttjar plast i vår vardag; när och till vad, hur och vad händer sen?

Sanningen är att plast trots allt är ett ganska fantastiskt ämne och finns därför integrerat i alla delar av våra liv och i en del fall är det svårt att hitta en likvärdig ersättare. Av den anledningen gäller det att tänka smart inför varje plastval man står inför, men ibland är det väldigt lätt att bara ta den enkla vägen och det är då det gäller att vara väl förberedd så att man har kraften att gå åt det rätta hållet. Det finns många versioner av det så kallade R-systemet för återvinning beroende på hur många steg man behöver och vilken produkt det gäller. För plast tycker jag att de här orden fungerar väldigt bra; refuse, reduce, reuse, recycle och recover. Det låter mycket bättre på engelska så jag låter de stå kvar som de är, men jag ska förklara lite närmare vad jag menar med varje del nedan.

Refuse - gör det till en vana att alltid tacka nej när du erbjuds något som tenderar att tillhöra släktet engångsprodukter. Hit räknas plastbestick, take away-muggar, plastpåsar, sugrör och så vidare. Ha istället med dig tygväskor, din egna mugg, försök att inte köpa färdigmat i plastbyttor, köp inga plastiga engångsprodukter för eget bruk utan satsa istället på komposterbara varianter i trä eller andra förnyelsebara fibrer om det verkligen är ett måste.

Reduce - försök att ersätta dina nuvarande plastprodukter genom att gå igenom varje liten grej och se sedan om du kan hitta något som är bättre och inte är plast. Byt ut plastpåsar mot papperspåsar där det går, tändstickor är bättre än plasttändare, byt den flytande tvålen mot fast, skärbrädor i plast mot trä, teflon mot gjutjärn, plastburkar mot glas. Det finns många små grejer man kan göra och tänk på att varje sak räknas som en vinst. Jag kan inte tipsa nog om Lapland Eco Store som har lösningar på allt!

För att det här inlägget inte ska bli för långt blir det fortsättning följer och jag lovar att det inte ska dröja för länge, men börja redan nu fundera på vad du kan göra för att plastbanta ditt liv. Vad har du själv för tips? Jag lämnar er åt era tankar med den här videon.


lördag 15 februari 2014

Jag och seitan

Häromdagen hade jag lite extra tid över och inget speciellt i kalendern så jag bestämde mig för att testa en grej jag tänkt på i ett par månader men aldrig kommit till skott, nämligen att göra seitan. Jag kommer ihåg exakt när jag råkade över det här livsmedlet första gången och det var av en slump när jag googlade efter en annan vegansk proteinkälla, leafu, som jag hamnade på Plantfoods hemsida. De hade beskrivit en massa olika typer av växtbaserade livsmedel som på ett eller annat sätt förädlats och fått ett nytt användningsområde, en för övrigt spännande hemsida med andra ord.

Men vad är det då? Ni vet hur degen blir seg när man tillsätter vatten och knådar lite, det är olika proteiner som tillsammans kallas gluten som bildar kedjor när de kommer i kontakt med vätska. Seitan är baserad på dessa proteinsträngar och bildar en deg som inte löses upp i vatten och kan användas som en köttliknande ersättningsprodukt. Slutprodukten har ett ganska bra näringsvärde med 22 g protein per 100 g, dock inte fullvärdigt men det är lätt ordnat genom att servera tillsammans med valfri baljväxt.

Hur gör man då detta mystiska livsmedel? Jag utgick ifrån en instruktion som återfanns på en annan favoritsida, nämligen Taffel, men eftersom jag är så dålig på att göra som jag blir tillsagd var jag tvungen att testa ett lite annorlunda tillvägagångssätt. Grunden är att blanda tilll en deg på mjöl och vatten och sedan helt enkelt tvätta bort stärkelsen för att till slut ha kvar endast glutenet. Jag följde i stort sett receptet steg för steg, men istället för att byta vattnet så fort det blev grumligt körde jag vidare så jag slapp hälla ut mer än ett par tre gånger. Tyckte det verkade vara ett sådant slöseri på vatten och slutresultatet blev ändå precis som det var beskrivit; påminner om kött men med en mer gummiaktig konsistens utan någon som helst smak coh tråkigt utseende.

Just den här degen hamnade som strimlor i en thaigryta och intrycket var väl att det var lite kompakt, gummigt och tyvärr något smaklöst då jag underskattade mängden kryddning som behövdes. Det går verkligen inte att missta för kött, om man inte råkat ut för någon riktigt hemsk köttupplevelse, utan jag tror att det är bättre att gå in med tanken att det är en ny produkt man äter och inte en ersättning för något. Jag använde ungefär 1,3 kg vetemjöl special från Limabacka Kvarn och fick ut ganska så exakt 500 g seitan vilket ger ett kilopris strax under femtiolappen. Det var väldigt simpelt att göra, men krävde lite arbete så om man har några barn fulla med energi är det här en perfekt aktivitet som absolut kan klassas som rolig.

torsdag 13 februari 2014

GMO - fara å färde

Det finns få saker som får mig att rysa till så mycket som när jag hör ordet GMO och på sista tiden har jag fått allt större anledning till att oroa mig lite mer. Det började med en artikel New York Times där man tar upp den akuta situation världens bin befinner sig i och att en eventuell åtgärd för detta skulle då vara genmodifierade bin som är motståndskraftiga mot det varrokvalster som står för en stor del av massdöden av samhällen. I teorin är det en beundransvärd tanke, men vad odlandet med GM-grödorna i USA har lärt oss är att aldrig underskatta naturens krafter.

Första problemet är att vi inte naivt ska tro att företagen gör det här av ren god vilja och omtanke för vår planet och dess invånare, utan den enskilt största drivkraften är pengar. När pengar är inblandade brukar resultatet sällan bli särskilt bra då det snart hamnar utom kontroll med stora negativa påföljder eftersom girighet ofta försämrar omdömet och de ansvariga kan i slutändan helt enkelt köpa sig fria.

Andra problemet är att företagen arbetar utifrån tanken att naturen är statisk utan någon som helst utveckling eller evolution, vilket är något som till och med alla skolbarn idag borde känna till att det inte fungerar så. Det har lett till att varje gång en gröda modifieras för att mostå något annat, sätts en process igång där skadedjuret utvecklar en resistens. På så lite som ett decennie kan den ursprungliga ändringen vara helt verkningslös och en ny lösning måste utarbetas, som efter ytterligare tio år är lika överflödig den. Det låter i mina öron inte särskilt hållbart.

Tredje problemet är att företag idag ges möjlighet till att patentera gener och ett ypperligt exempel på varför det här ställer till det för alla andra kan man ta från USA där bland annat Monsanto processar mot enskilda jordbrukare. Anledningarna är att den patenterade grödan har lyckats nästla sig in bland vanliga icke-modifierade på sätt som är bortom bondens kontroll; flygande frön och naturlig förökning. Resultatet är att vanliga människor antingen sätts i personlig konkurs om de försöker bestrida kraven, de får finna sig i ett evigt slavkontrakt med företagen eller helt enkelt lägga ner hela verksamheten om de två första alternativen inte känns vettiga. En intressant dokumentär på detta är The Future of Food som jag starkt kan rekommendera och att fundera över efter att ha sett den är "vill vi verkligen ha det så här i Europa också?".


Ett fjärde problem som vi möjligtvis kommer ställas inför inom en snar framtid är de mycket allvarliga konsekvenserna av att leka allsmäktig med naturen. Kommer det leda till att naturliga grödor slås ut allteftersom skadedjuren blir mer svårbekämpade med vanliga medel? Kommer det i slutändan bara finnas en sorts majs och vad händer när den ägs av ett rikt multinationellt företag vars enda uppgift är att tjäna pengar? Hur påverkas vi när vi får i oss GM-grödor? Vad händer när företagen programmerar växterna att inte naturligt förökas för att tjäna mer pengar och denna egenskap sprider sig till andra plantor?

onsdag 5 februari 2014

Kemikalier, politik och pengar

Det verkar som att de giftfria vindarna återigen börjar blåsa lite kraftigare och rustlar upp allt fler människors kappor. Debatten om de osynliga kemikalier vi utsätter oss för dagligen och hur de påverkar oss har pågått lite i skymundan en del år, men har mer och mer börjat synas i större sammanhang. Det var 2011 som Katarina Johansson släppte sin storsäljare Badskumt och det får väl ses som den stora starten för ämnet som dittills inte ägnats en tanke av majoriteten. Diskussioner blossade upp på forum och bloggar och många, i synnerhet föräldrar, blev förfasade över vad företagen faktiskt stoppar i tuber och burkar i skönhetens och hälsans namn.

Katarina följde upp succén året efter med Den onda badankan som med en bredare vidd fångar upp alla möjliga olika substanser som finns omkring oss; allt från parfymerade plastleksaker till konservburkar. Bli dock inte rädd för att läsa böckerna i tron om att det är någon typ av skrämselpropaganda, utan det finns också mycket hjälp och tips att få för att kunna undvika det man känner inte är så bra för en.

Att det är viktigt med eldsjälar som brinner för att hjälpa andra, speciellt när inte företagen själva tar sitt ansvar, är det ingen som tvivlar på och verkligen inte när vi idag får ytterligare vatten på vår kvarn. Den före detta generaldirektören för Kemikalieinspektionen Ethel Forsberg har i många år arbetat för att göra frågan kring kemikalier i vår vardag mer synlig för allmänheten, men har ständigt motarbetats av både sin egen myndighet och berörda företag. Efter att debatten under det senaste året försvunnit från rampljuset tycks det återigen vara hög tid att påminna folk om vad det är som göms i kemiindustrins mörka vrår och Ethel har nu äntligen kunnat ta steget och ge ut den bok hon i många år knåpat på.

Med den unika inblick hon haft under åren tvivlar jag inte på att hennes bok, Makt, plast, gift och våra barn, kommer att bli en mycket intressant läsning. Det är inte ofta vi vanligt folk får titta in och se hur maktspelet går till och vad det egentligen är som driver lagar och regler, en gegga av pengar och politik.

onsdag 29 januari 2014

Gratisloppis!

Jag vet inte om ni tidigare hört talas om organisationen Freecycle men de är ett internationellt nätverk som arbetar för att minska slöseriet och kastandet av "uttjänta" prylar. Det funkar så att de har skapat en möteplats där människor kan annonsera om saker de vill bli av med eller behöver och grundtanken är att allt ska vara gratis. När så många bra och fullt användbara grejer körs till soptippen bara för att man tröttnat skapas ett enormt sopberg helt i onödan när det egentligen kanske finns någon annan som mer än gärna hade övertagit ägandeskapet. Är det exempelvis stora möbler som du måste hyra utrustning för att flytta ner till sista anhalten sparas massa pengar om någon annan istället kommer och hämtar det hos dig. Win-win!

D
et finns lokala avdelningar över hela världen och här på västkusten ligger närmaste i Göteborg och nu är det lämpligt nog också dags för deras årliga gratisloppis i regi tillsammans med SDF Askim-Frölunda-Högsbo. Vad passar bättre än att börja året med att rensa ut det man inte längre känner att man vill ha eller behöver och istället byta ut det mot något "nytt"? Det är bara att ta med sig hur mycket eller lite man känner för och lägga det på bord i lokalen, enda kravet är att det ska vara helt och rent. Tiden är nu på lördag den 1/2 mellan 11-14 och platsen är Axelhuset i Högsbo. Aktiviteter finns planerade runt omkring; syateljé för kläder som behöver passa lite bättre, underhållning för barnen och ätbart finns till försäljning genom Öppna Förskolan. Kolla också in deras systersida på Facebook.

måndag 27 januari 2014

Vego-måndag

Nu när det är nytt år och allt känner nog många att man behöver rensa kroppen lite från det gångna året och få en riktigt ordentlig nystart. Nu är jag inte vegetarian utan är i det facket som helt enkelt äter mycket vegetarisk mat, så för mig skulle jag kunna köra helt köttfritt i någon månad för att få känna den där extra kicken av att något är annorlunda. För dem som redan äter helvegetariskt kanske nästa steg blir att utmana sig till vegansk kost en period.

Men den ultimata utmaningen i nyttigt ätande är i min värld att köra veganskt men samtidigt också utesluta "de tre vita gifterna" som de så fint kallas; mjölk, mjöl ock socker. Det tar kost till en helt annan nivå och känner man att det är något som faktiskt är uppnåbart tänkte jag idag tipsa om ett par bloggar som har specialiserat sig på att just utesluta i princip allt utom grönsaker. Själv är jag inte riktigt framme vid den punkten att jag mentalt hade tyckt att det var roligt under en längre tid, men jag kommer absolut att inspireras till vardags. Vem vet, om ett år kanske allting faller sig så naturligt efter att ha blivit successivt introducerat att jag inte ens tycker att det är konstigt att inte använda grädde eller äta bröd. Jag älskar bröd...

Först ut är Louisa på Mitt gröna kök och hon har den härliga inställningen att nyttig mat inte ska behöva vara intetsägande eller omständig. Hon har fokuserat på att ersätta de ovan nämnda ämnena med sina nyttigare motsvarigheter från växtriket; nötmjölk och kokossocker är några exempel. Det hon lagar är ganska vanlig mat med den enda skillnaden att hon gör om grundstommen utan att ytan påverkas, så du kan hitta dina bekanta men utan gluten och laktos.

Tar vi en kort flygtur till väster hamnar vi hos Deliciously Ella i London som, efter att ha blivit diagnosticerad med en sjukdom som drastiskt påverkade hennes liv, ändrade sin kost för att kunna bota sig själv när inte medicinerna hjälpte till. Hon slutade med allt det där goda cold turkey över en natt och nu ägnar hon sin fritid åt att sprida enkelheten med nyttigt och naturligt. När man tittar på hennes bilder och läser ingredienslistorna är det sista man tänker på vad som inte är där för det enda man ser är överflödet av fantastiskt god mat. Ha en trevlig läsning!

torsdag 23 januari 2014

Giftigt värre

Det är fantastiskt vad mycket information man springer på när man är ute och promenerar i staden som man inte annars kanske hade haft någon som helst aning om. Nu senast gick jag förbi ett skyltfönster som den senaste veckan omvandlats till en härlig inspirationskälla för ekologiska livsmedel med hjälp av lokalens innehavare, Kungsbackas Miljöpartister, och den mysiga lilla ekobutiken Tuvan. Ta en sväng förbi Kyrkogatan och kika, men om du helst inte vill lämna värmen så finns det bilder här som man kan titta på och kanske planera nästa shoppingtur.

Nu var det ju inte det jag tänkte skriva om från början, utan det var mer som en trevlig utsvävelse, för det som gjorde att jag stannade extra länge var anslaget som satt uppklistrat i fönstret. Det kungörs att på onsdagen den 29/1 är det dags för en kostnadsfri föreläsning om hur man kan arbeta för att göra kommunens förskolor giftfria, både vad gäller mat men också kringmiljön. Inbjuden att tala är Naturskyddsföreningens miljökonsult Helena Norin, involverad i projektet Operation Giftfri Förskola, och kalaset går av stapeln 18:30 i stadshuset.

Det här känns just nu, om inte alltid, högaktuellt i och med rapporterna som trillat in de senaste dagarna om den nyttigare ekologiska mjölken och de kemikaliespäckade barnkläderna. Även om man inte har barn är ju inte vi vuxna immuna mot de mer eller mindre farliga ämnena som cirkulerar i vår vardag, så se det här som del två av januari månads utbildningsföljetång.

torsdag 16 januari 2014

Nyårslöfte?

När kalendern slår över till 1 januari och visar att det är ett nytt år känner sig nog de allra flesta lite lättare till sinnet; att det som varit inte alltid kommer vara och att man har en chans till en ny start där allt är möjligt. En konsekvens av detta blir att man tenderar att lova högt och lågt till höger och vänster med förhoppningen om att verkligen hålla alla löften. Tyvärr vet vi ju hur det brukar bli när man är alltför grandios i sina tankar och i slutet av året är det inte alltid mycket som koms ihåg.

Själv försöker jag vara mer blygsam med detta just för att undvika decemberångesten över att man faktiskt inte åstadkommit så mycker förändringar man hade hoppats på. Att satsa på små saker tror jag därför ger mer i slutändan än att ständigt försöka förändra alla ens fel och brister i ett slag.

För alla er som på något sätt har lovat att bli mer miljömedvetna under 2014 har jag därför ett fantastiskt bra tips till en mjukstart som inte kräver något mer än att sitta på en stol i tre timmar och lyssna. Jag har tidigare tipsat om Coop Medlem Väst som nu håller en ny utbildningskväll här i Kungsbacka där ämnet hållbarhet återigen tar plats på scenen. Förra gången var det ekologiskt och fairtrade i centrum, nu är det istället tygindustrin tillsammans med fisket som är huvudpunkterna mellan klockan 17 och 20 onsdagen den 22 januari. Om du redan känner dig kunnig nog så kom ändå, om inte annat för att träffa likasinnade och ha en trevlig kväll. Passa på och få en flygande start in i ditt nya, mer miljömedvetna liv!