Häromdagen hade jag lite extra tid över och inget speciellt i kalendern så jag bestämde mig för att testa en grej jag tänkt på i ett par månader men aldrig kommit till skott, nämligen att göra seitan. Jag kommer ihåg exakt när jag råkade över det här livsmedlet första gången och det var av en slump när jag googlade efter en annan vegansk proteinkälla, leafu, som jag hamnade på Plantfoods hemsida. De hade beskrivit en massa olika typer av växtbaserade livsmedel som på ett eller annat sätt förädlats och fått ett nytt användningsområde, en för övrigt spännande hemsida med andra ord.
Men vad är det då? Ni vet hur degen blir seg när man tillsätter vatten och knådar lite, det är olika proteiner som tillsammans kallas gluten som bildar kedjor när de kommer i kontakt med vätska. Seitan är baserad på dessa proteinsträngar och bildar en deg som inte löses upp i vatten och kan användas som en köttliknande ersättningsprodukt. Slutprodukten har ett ganska bra näringsvärde med 22 g protein per 100 g, dock inte fullvärdigt men det är lätt ordnat genom att servera tillsammans med valfri baljväxt.
Hur gör man då detta mystiska livsmedel? Jag utgick ifrån en instruktion som återfanns på en annan favoritsida, nämligen Taffel, men eftersom jag är så dålig på att göra som jag blir tillsagd var jag tvungen att testa ett lite annorlunda tillvägagångssätt. Grunden är att blanda tilll en deg på mjöl och vatten och sedan helt enkelt tvätta bort stärkelsen för att till slut ha kvar endast glutenet. Jag följde i stort sett receptet steg för steg, men istället för att byta vattnet så fort det blev grumligt körde jag vidare så jag slapp hälla ut mer än ett par tre gånger. Tyckte det verkade vara ett sådant slöseri på vatten och slutresultatet blev ändå precis som det var beskrivit; påminner om kött men med en mer gummiaktig konsistens utan någon som helst smak coh tråkigt utseende.
Just den här degen hamnade som strimlor i en thaigryta och intrycket var väl att det var lite kompakt, gummigt och tyvärr något smaklöst då jag underskattade mängden kryddning som behövdes. Det går verkligen inte att missta för kött, om man inte råkat ut för någon riktigt hemsk köttupplevelse, utan jag tror att det är bättre att gå in med tanken att det är en ny produkt man äter och inte en ersättning för något. Jag använde ungefär 1,3 kg vetemjöl special från Limabacka Kvarn och fick ut ganska så exakt 500 g seitan vilket ger ett kilopris strax under femtiolappen. Det var väldigt simpelt att göra, men krävde lite arbete så om man har några barn fulla med energi är det här en perfekt aktivitet som absolut kan klassas som rolig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar