fredag 29 augusti 2014

Budgeten är slut

För lite över en vecka sedan tog vår planets resursbudget slut för i år och det är vi som står för övertrasseringen på kontot. Det är inga angenäma ord att höra, speciellt eftersom de i vardagen betyder att vår ekonomi missköts och med det följer en mängd otrevliga konsekvenser. Samma sak gäller för klimatet och miljön; för varje år som vi lever över dess tillgångar gräver vi oss allt djupare ner i skuldträsket och i slutändan är det vi själva som får betala. Dyrt. Vi är fast i det om vi inte hjälper oss själva, för här finns ingen som står till tjänst med skuldsaneringen.

Det kan kännas fruktansvärt överväldigande när man tänker på det och man vill nästan bara stänga av allt för att inte riskera att bli tillintetgjord av den massiva utmaning vi står inför. Vad man däremot ska ha i åtanke är att lösningen är tämligen simpel och det enda som gäller är att hålla sig inom ramarna för vad som har budgeterats åt oss. Att veta vad som behöver göras för att ta sig dit är för det mesta heller inte några konstigheter då det finns mängder av lösningar; från medveten konsumtion till uppfinningar för ett hållbarare leverne. Svårigheterna ligger däremot i hur vi ska kunna åtgärda de skador som redan är skedda och även hur vi ska få all världens folk ombord på tåget så att framtida åverkan kan förhindras.

Många tycks vara av åsikten att man som enskild människa inte kan åstadkomma något och att det därför är meningslöst att försöka göra något åt saken. Personligen anser jag det vara ett av de mer oansvariga argumenten för att rentvå sig själv och om alla tänkte så är det klart att ingen förändring sker. Nog för att jag ibland kan vara en pessimist av rang, men jag tror ändå starkt på gemenskapen och det positiva inflytandet man kan ha på andra. Av den anledningen ser jag inte alls uppdraget som hopplöst och att den här gröna "trenden" snarare är en motreaktion som bara kommer att växa sig större och större.

Som en lätt liten avslutning på ett annars tungt inlägg tänkte jag tipsa om lite verktyg man kan använda för att själva hålla någorlunda koll på sin egen påverkan och vad man kan göra för att minska den. Den första är det WWF som står för och är ett snabbt test för att räkna ut sitt ekologiska fotavtryck och man får i slutet reda på hur många jordklot som skulle behövas om alla levde som en själv. Det sätter saker och ting i perspektiv, men vill man gå några steg längre finns det en mer djupgående undersökning från Svenska Miljöinstitutet där slutresultatet bland annat ger tips om vad man kan förbättra. Hoppas att det är av både intresse och nytta!

måndag 18 augusti 2014

Dokumentärtips: Mission Blue

Efter ett antal månaders paus tyckte jag att det åter var dags att jag tog mig tillbaka till vad jag brinner för mest; den här bloggens innehåll och vad jag kan förmedla till er som läser den. Ibland så kommer livet emellan med allt vad det innebär och vissa saker får läggas på hyllan på obestämd tid, men nu har jag bestämt mig för att plocka ner och damma av den. Jag hoppas att min entusiasm för detta kommer skina igenom och att ni kommer tycka att den är bättre än tidigare då jag kommer försöka få mina ambitioner och bloggens inriktning att synas än tydligare.

Som premiär tänkte jag prata om en annan premiär, nämligen Netflixs egenproducerade havsdokumentär Mission Blue. Det är en fantastisk berättelse om en kvinna vars liv har ägnats åt havet och med all säkerhet befinner sig i toppskiktet på listan över antal timmar spenderade i saltvatten, Sylvia Earle. Trots att nog inte särskilt många har hört talas om henne är hon en av de mest inflytelserika och respekterade när det kommer till den marina världen. Som en framtida utforskare av rang väcktes hennes intresse för havet vid tolv års ålder när hennes familj flyttade till Floridas kust 1947 och sedan dess har hon passerat många milstolpar, både inom marinbiologi såväl som kvinnohistoria.

Idag är hon vid 78 års ålder (snart 79) en av havets starkaste beskyddare och har genom sitt livslånga engagemang betytt enormt mycket för hur vi ser denna stora blåa massa som täcker 70% av jordens yta. Dokumentären följer hennes karriär och kampen hon fört för att havet ska ses som det bräckliga ekosystem det faktiskt är och det är inte många människor som kan berätta om hur världen under ytan såg ut innan vi tog över även där. De drastiska negativa förändringarna hon erfarit under åren är något som fler borde få möjligheten att bevittna och jag kan rekommerdera alla att ägna två timmar åt att titta på den och sedan fundera kring hur vi själva behandlar havet.


Vill du se hennes TEDTalk, efter att ha vunnit 2009 års pris för sin kreativa och modiga vision för att förändra den globala situationen som havet befinner sig i, så kommer den här.