Vi är nog en hel del som hört om farorna med nitrit, som finns i bland annat charkuterier, och att dessa i kroppen kan omvandlas till nitrosaminer som i sin tur i djurförsök visat sig ha cancerframkallande egenskaper. Det är alltså inte charkvarorna i sig som är det farliga utan tillsatserna. Vill man vara säker på att undvika detta ska man välja KRAV-märkta varor då dessa inte får innehålla något nitrit. Problemet är bara att det är ytterst få charkuterier som har fått den märkningen och i nuläget endast får stämplas med EU-ekologiskt som tillåter den skadliga tillsatsen. För någon som jag som ändå tycker det är trevligt att ha lite kött på smörgåsen till frukost ibland innebär det till viss del ett problem, men dock inget oöverkomligt.
Istället har jag börjat göra mina egna charkprodukter såsom leverpastej, kokt skinka och nu senast en härligt rimmad oxbringa som fått sjuda tills det är alldeles mört och saftigt och sen skivats tunt. Vi hade precis varit och hämtat våran senaste ekologiska köttlåda från Högens gård och däri ligger massa underbara, men ofta bortglömda, styckdelar. En oxbringa fick mig att börja fundera på vad jag kunde göra med den och en snabb googling ger att det är rimma i saltlag som är det klassiska här i Sverige.
Sagt och gjort så fick det bli så, efter ett recept från Dalmatian Mom. Min var något mindre och saltlagen gjordes efter proportionerna 100 gram salt till en liter vatten. Efter drygt en vecka så var det dags för lite finputsning och sedan kokning. Sjuda lugnt och fint i vatten så det täcker i ungefär två timmar eller tills köttet känns mört när man trycker på det. Kokvattnet var bara smaksatt med vitpepparkorn den här gången men man kan slänga med vilka smakrika rotfrukter och kryddor du vill i princip. När köttet var färdigt ställde jag ut kastrullen på balkongen och sedan in i kylen så det fick svalna i sin egen buljong. Buljong som för övrigt var fruktansvärt god och i väntan på nästa ärt- eller köttsoppekok förvaras i frysen.
Dagen efter var det bara att ta upp, skiva tunt och sedan lägga i fryståliga förpackningar av lämplig storlek. För att inte smaska upp för mycket när man står där och skär får man tänka på goda spillbitarna som blir över efteråt. Voilà, så har man ett riktigt gott och nyttigt pålägg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar