onsdag 28 januari 2015

Soporna: papper

Projekt Sopor puttrar vidare in på tredje veckan och jag brottas fortfarande med min nyfunna insikt om hur mycket som bara slängs nästan i samma ögonblick som det kommer genom dörren. Det stämmer verkligen att det man inte vet har man inte ont av, men att återgå till att inte veta är inget alternativ för oss längre. Lustigt att något som känns dåligt ändå samtidigt kan kännas bra, för det är ju först när man blir medveten som man kan göra en skillnad som faktiskt känns meningsfull. Men nog med pladder och vidare till huvudpunkten i det här inlägget, nämligen papper och kartong.

Det här är ett av de material som man inte får dåligt samvete över på en gång eftersom det ändå är en förnyelsebar råvara, men det skär ändå alltid lite i hjärtat när man tittar på ett kalhygge. Även om det inte är ett svårt val om det står mellan papper eller plast kan det ändå vara bra att ha lite kunskap om vilken påverkan vår cellulosaanvändning har på vår natur.

Första regeln att komma ihåg är att ett träd inte alls är lika med ett annat och det är stor skillnad på en skog och ett skogsbruk. Skövlar man i ett tidigare orört område går det inte att ersätta det med nyplanterade träd och hoppas på samma resultat. Detta eftersom skogen under väldigt många år har utvecklat ett väl fungerande ekologiskt system med specifikt de arter som finns där. Planterar man istället en hoper med granar förlorar man den tidigare biologiska mångfalden som rådde och många växter och djur trängs undan och får svårare att klara sig. Man måste också ta i beaktande att träd inte växer alltför fort och ersättningen man planterat för att uppväga det man nu hugger ner kommer inte vara klart förrän om hundra år.

En pappersfiber har ungefär samma livslängd som en plastmolekyl, det vill säga sex sju gånger, innan den inte längre kan göra jobbet. Att återvinna sina tidningar och kartonger ger liksom plast också en avsevärd energibesparning, för att inte tala om alla träd som inte behöver huggas ned. Fördelen med papper är att det är biologiskt nedbrytbart och har en väldigt mycket kortare återbildningstid än olja. Vi är också mycket bättre på att återvinna den här typen av avfall; nio av tio trycksaker och runt 70 procent av alla pappersförpackningar skickas för att få ett fortsatt liv i en annan form och det resultatet gör att vi tillhör den absoluta världstoppen. Här kommer lite torrt roliga infovideos om hur det går till:



Vad kan man då göra om man känner att man vill minska inflödet av papper i hemmet?
  • reklam, nej tack - att meddela brevbäraren att det inte varje dag ska stoppas en centimetertjock bunt av tämligen onödiga grejer i din brevlåda är ett enkelt första steg utan större ansträngning. Vinsten är mer än bara pappersparande, det är också fruktansvärt skönt att inte behöva ägna tid åt att ta sig igenom varenda litet reklampapper. Sen sparar man pengar på att man handlar mindre. Bara positivt med andra ord!
  • mjukpapper - hushållspapper, pappershanddukar, näsdukar och servetter är alla exempel på osynligt vardagligt pappersanvändande. Ta en ruta, använd och sen släng i soppåsen för att aldrig mer ägna det en tanke. Den goda nyheten är att alla dessa är väldigt enkla att ersätta med tvättbara versioner som håller oändligt länge (snyter oss gör vi dock med toapapper och spolar ner), det gäller bara att få in vanan.
  • biblioteket - borta är dagarna av tidningsprenumerationer, bokklubbar och slentrianmässiga kvällspressköp! Nu vet jag inte om det bara är här i Kungsbacka kommun som det är väldigt brett utbud, men jag känner inte att jag saknar någonting. Att fritt kunna botanisera bland allt möjligt läsbart ett par gånger i veckan är en förmån jag ogärna ger upp. Vill man hellre sitta hemma är det så enkelt som att dra lånekortet.
Tänk också på att det också går alldeles utmärkt att applicera förra veckans tips även på pappersförpackningar och glöm inte att det som oftast gör mest skillnad är de små förändringarna man gör varje dag. En sak i taget!

söndag 25 januari 2015

Skotta: krasse


Krasse är något som jag tror de flesta av oss minst en gång har råkat på i vår barndom; var det inte på fönsterbrädan i köket så var det odlingsprojekt i skolan. Jag var personligen inte så förtjust i varken doften eller smaken i mina yngre år så antalet gånger det testades hemma var ytterst få. Det var något speciellt som fick mig att kväljas varenda gång jag kände lukten av det där fatet med det blöta pappret och slemmiga fröna på. Nä, usch sa jag bara.

För ett tag sedan såg jag i matbutiken en påse med dessa pyttesmå frön och gammal och vis som jag på äldre dar har blivit, och med insikten att man som vuxen faktiskt förväntas omvärdera saker man inte tyckte särskilt mycket om som liten, bestämde jag mig för att köpa med mig påsen hem. Ett krukfat och lite hushållspapper senare stod det på köksbordet min första krasseodling på väldigt många år. Doften kände jag igen direkt så fort fröna blev fuktiga, men överraskande nog störde det mig inte alls särskilt mycket som jag förväntat mig och förhoppningen om att mina smaklökar anpassats till ett vuxenliv höjdes.

Efter att plikttroget hållt pappret fuktigt i drygt en vecka så såg fatet ut som på bilden och det var dags att skörda. Trevande smakar jag på ett ynka litet skott och betyget blir helt klart godkänt. Klipper av en större bunt och lägger på en smörgås med färskost och det passar faktiskt väldigt bra ihop med det kryddigare tillsammans med det lena krämiga. Resultatet blev tyvärr något småglest och jag gör en mental påminnelse om att så fröna tätare till nästa gång samtidigt som mitt inre barn får se sig besegrat av det vuxnare jaget. God spis!

torsdag 22 januari 2015

Soporna: plast

Vårt lilla experiment med att hålla kolla på sopmängden under en månad börjar redan få mig lite ur balans. Jag hade sedan innan någorlunda koll på hur ofta vi gick ner till soprummet med återvinningskärlen och vet att en del tar lång tid att fylla medans andra går fortare. Vad jag däremot helt klart underskattat är mängden plast som passerar här hemma varje dag. Vi återanvänder de flesta plastpåsar som hänger med i matkassen så länge de är hela och rena, men vad som däremot är svårt att göra något med är alla dessa förbenade plastförpackningar som finns runt majoriteten av alla livsmedel i en genomsnittlig matbutik.

På bara en vecka har vi lyckats samla ihop en skrämmande stor mängd plast, framförallt kommer dessa från en kylskåpsrensning av det sista i rotfruktslådan. En förpackning vardera för morötter, palsternacka, rotselleri, lök, vitlök, potatis. Ja, ni förstår, och allt det här var bara för en enda middag! Även om vi återvinner pedantiskt noggrannt, speciellt just plast, känns det ändå helt klart som ett nederlag.

Tyvärr blir det lätt så här om man har ambitionen att handla ekologiskt frukt och grönt och gör det i en vanlig matbutik eftersom det finns regler för hur det får exponeras och det ska inte riskeras att blandas ihop med det konventionellt odlade. En tanke som visserligen är bra, men lösningen är fel. Lyckligtvis har många butiker börjat göra ändringar för att kunna introducera fler vegetabilier per kilo, utan plast omkring.

Men om man nu återvinner hundra procent av alla plastförpackningar i hushållet då återgår det ju till att bli ny plast, så vad är meningen med att minska plastanvändningen? En fråga många säkert ställer sig och även jag har tidigare sällat mig till den skaran. Som vi alla vet är majoriteten av all plast tillverkade av råvaran olja som inte är förnybar (i alla fall inte inom ett rimligt tidsspann) och det faktum att förbrukningen av olja släpper ut miljoner års ansamling av växthusgaser under en väldigt kort tidsperiod är oroväckande. För att inte tala om hur mycket energi som krävs för att få upp och raffinera den. Men ponera att vi alla är duktiga världsmedborgare och lägger allt där det hör hemma, vad händer egentligen under återvinningsprocessen? Kolla på den här informativa videon från FTI för en större förståelse av hur det går till och på köpet få lite siffror.


Vad som inte nämns i videon, men finns att hitta här, är att den här processen inte kan återupprepas oändligt många gånger för de stackars plastmolekylerna, utan efter bara cirka sex gånger är de så slitna att de ändå måste brännas upp. Det här gäller dock bara om man faktiskt ser till att plasten återvinns från första början, men betänk då att den siffran är så låg som ynka 37 procent. Vad händer med resten? Två alternativ: antingen hamnar den direkt i brännbart och blir till energi men samtidigt släpps också de där hemska gaserna fria, eller så hamnar den ute i naturen och det är där den gör alla minst nytta och mest skada eftersom nedbrytningen tar så ofantligt lång tid.

Jag har några gånger tidigare här på bloggen pratat lite om vad man göra för att minska sin dagliga plastanvändning och de råden innefattade en hel del, men för oss som inte fått nog av plastbantning utan känner att vi har några kilon kvar av bli av med följer några till:
  • lösvikt är lösningen - gå igenom vad du idag köper färdigförpackat i plast och undersök möjligheterna att istället köpa dessa i lösvikt, tänk bara på att packa det i återanvändbara tygpåsar, glas- eller metallburkar. Störst chans att hitta per kilo-varor är det i ekobutiker, min lokala här i Kungsbacka är Tuvan Ekolivs och i Göteborg finns bland annat kooperativet Fram, Ekostore och Lime.
  • gör eget - mycket av det vi handlar kan man med lite extra tid göra själv. Istället för att köpa ett bröd i plastpåse är det mer förpackningssmart att fixa mjöl (papperspåsar är bättre än plast, bästa är lösvikt) och jäst för att baka själv. Applicerbart på andra saker som exempelvis pasta, leverpastej, energibars, kakor, hel- och halvfabrikat, mikropopcorn, skorpor, glass, färskost, deodorant, osv.
  • kombinera - kan man hitta fler användningsområden för något? Istället för att köpa fläckborttagare, toalettrengöring, sköljmedel, insektsmedel, ogräsbekämpare, luktfräschare och blekmedel räcker det med att fixa hem en flaska ättika och en enkel internetsökning.
Välj en eller flera. Testa och pröva dig fram till vad som funkar för dig och kom ihåg att ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

tisdag 20 januari 2015

Vad slänger vi?

Här i Sverige har vi under lång tid varit väldigt bra på att ta hand om våra sopor och för resten av världen framhålls vi som ett ideal att sträva efter när det gäller detta. En del säger att det är vintermörkret och kylan som gör att vi ständigt hålls på tårna och hela tiden strävar efter att göra livet mer drägligt med nya innovationer, och det låter ju inte helt ologiskt? Vi tenderar dock att alltid tänka "det är väl inget speciellt med oss", men faktum är att mycket av det vi ser som självklart egentligen är ganska ovanligt. Vårt omfattande pantsystem som infördes redan 1984, att det kostar en slant att använda plastpåsar i mataffären, enkelheten med att återvinna plast oavsett vilken siffra som står på den, producentens ansvar att se till att deras förpackningar går att återanvändas eller återvinnas. Även om det finns vissa stater och provinser i olika länder som tar större krafttag mot sopor så är det sällsynt att det finns nationella förhållningsregler på vår nivå.

Så ja, vi kan klappa oss lite på ryggen när det kommer till skräp; runt 16 procent är biologiskt nedbrytbart och används bland annat till biogasproduktion, en tredjedel går till återvinning, hälften förbränns för energiutvinning och resten, ynka 1 procent, hamnar på soptippen. Vi passerar nästan samtliga återvinningsmål, även om det kanske kan tyckas att vissa är lite väl lågt satta (30 procent för plastförpackningar...). Allting låter väldigt bra, men hade det inte varit ännu bättre om majoriteten av allt det här skräpet inte ens fanns från första början?

Jag skrev förra veckan om den idealistiska rörelsen zero waste och hur de strävar efter att inte bara minska det som räknas som brännbart, utan också mängden återvinningsbara produkter. En del kanske frågar sig varför de anstränger sig så om man ändå kommer omvandla det till nya saker och därmed förlänga livslängden på materialet? Det är ju ingen konstighet att det krävs energi för att ta hand om och förvandla det gamla kasserade till något nytt, även om det inte är samma mängder och resurser som om det hade behövts nytillverkas. Sedan finns ju en maxgräns för hur många gånger man kan omvandla exempelvis pappret eller plastpåsen så till slut måste man ändå hugga ner mer träd och pumpa upp mer olja.

Under de kommande veckorna som vi här hemma kollar igenom och skriver upp vad det är vi slänger i respektive behållare tänkte jag ägna lite mer plats här på bloggen åt de olika avfallsslagen. Vi har väl alla en grundläggande förståelse av hur det går till att återvinna något, men mitt motto är att man aldrig kan ha nog med information! Jag hoppas att det kommer att öka förståelsen till varför det är klokare att i första hand reducera än att återvinna.

söndag 18 januari 2015

Grodda: gröna linser


Det har ju som bekant inte riktigt blivit en ordentlig vinter denna säsong på många håll i landet och både snön och minusgraderna har uteblivit här på västkusten (2014 var för övrigt varmaste året hittills). Vi har i princip levt med slaskig höst i tre månader och förhoppningen om en krispigt kall och vit vinter blir allt mindre ju längre tiden går. I vanliga fall hör jag till dem som frodas under det kalla halvåret trots minskat antal soltimmar, torr hud och statiskt hår, men i år har till och med jag fått en släng av lite vinterdepp.

Förutom att verkligen ta tillvara på de finare dagarna har jag groddat och skottat frenetiskt på köksbänken för att få en liten extra kick av de mer lättillgängliga vitaminerna och mineralerna, men också den drastiskt ökade mängden antioxidanter. Själv har jag stålmage som inte verkar rubbas av nånting, men groddningen ska också hjälpa till att minska de gasbildande ämnena för de som vanligtvis känner att baljväxter ställer till med såna problem. Plus också för de nyttiga proteinerna och mängder av magens bästa vän, fibrer.

Denna gången är det gröna linser som fått spira till i glasburken och det är en av mina favoriter. Smakmässigt påminner det självklart om linser men de är också lite nötiga med endast en liten hint av beska. Väldigt krispiga och saftiga, men framförallt väldigt enkla att få till så de passar perfekt för nybörjaren. Bara att följa instruktionerna och vänta tålmodigt. Volymen kommer att öka till mellan dubbelt och trippelt under tre-fyra dagar för att sedan vara perfekta till mellanmålet eller som avslutning över thaigrytan. Nackdelen är det är en av de groddar som jag tycker tenderar att snabbt tappa den goda friska smaken om de får stå i kylen mer än ett par dagar. Därför skulle jag råda till att göra mindre satser men oftare så att man hela tiden har färska till hands. Mycket nöje!

torsdag 15 januari 2015

Noll avfall

Allt som oftast är det på andra sidan av den stora pölen, även kallat Atlanten, som nya trender uppkommer för att sedan spridas vidare ut till resten av världen så vi kan skapa våra egna lokalt anpassade versioner. Så är även fallet med dagens ämne, noll avfall, eller zero waste som är den termen med flest träffar på en internetsökning. Det är en livsfilosofi som funnits i den engelskspråkiga bloggosfären under en längre tid med en inte alltför oansenlig skara följare, men jag hade personligen inte råkat på uttrycket tidigare förrän jag i dagarna läste ett inlägg om det hos Ekofamiljen.

Personen i centrum för posten är Bea Johnson som driver den Kalifornien-baserade bloggen Zero Waste Home och är författare till boken med samma namn. Hon har figurerat i flertalet tidningar där hennes engagemang delar strålkastarljuset tillsammans med familjens årliga avfall som ryms i en ynka enlitersburk. Avfallet i burken är det som blivit över när det inte längre är varken återanvändnings-, återvinnings- eller komposterbart, det vill säga det som hos oss går till brännbart. Hur lyckas fyra personer med att endast skapa en sådan liten mängd sopor?

Definitionen av zero waste skiljer sig från en vanlig sopsorterare; det handlar inte bara om att lägga rätt sak i rätt kärl utan att från början också minska användandet av det som eventuellt skulle komma att återvinnas. Det handlar alltså om att ta grönheten till en helt annan nivå och i grund och botten går det ut på att alltid sträva efter att varje sak som används går att använda om och om igen med så många användningsområden som möjligt. Detta gör Bea, och flera andra bloggare med henne, genom att handla så mycket de kan i lösvikt och använda glasburkar, flaskor och olika typer av tygpåsar och de kan på så sätt hålla mängden av förpackningsmaterial på en miniminivå. Lägg till att de hemma gör mycket från grunden och på det en stor dos kreativitet så har du ungefär receptet på en zero waster.

Oavsett vad man anser om deras hängivenhet tycker jag onekligen att det är intressant och det får en att fundera på hur långt och vad man är beredd att gå och göra i kampen för miljön. Här hemma ligger nivån helt klart över medel och gränsar inte alltför sällan till att människor kan tycka att jag är lite udda. På ett sätt förstår jag dem då jag själv nästan ser Beas sätt att leva som en extrem på samma sätt som andra anser mig att vara. Men jag förstår å andra sidan att det inte innebär några uppoffringar för henne precis som det inte gör det för mig. Det finns mycket om det här att filosofera vidare kring men jag får sätta punkt för idag och ta resten en annan dag. man vill ju inte verka långrandig...

måndag 12 januari 2015

Vego-måndag

Då var det dags, efter ett längre uppehåll, att ha en Vego-måndag här igen på bloggen, men eftersom det också är årets första tänkte jag att nu behövs det något speciellt med lite extra på toppen. Därför tänkte jag inte, som brukligt är, tipsa om bra bloggar, böcker och tidningar med inspiration till att öka sitt grönsaksintag. Istället skulle jag vilja upplysa de som ännu vet om att det i slutet av mars kommer att hållas ett stort arrangemang i Stockholm där allt handlar om det sköna gröna!

På årets upplaga av Vegoforum, med temat Vegovågen, kommer det att dryftas allt från animalieindustripolitik till veganpraktik och föreläsningar och workshops blandas med paneldiskussioner och filmvisningar. På plats kommer det också finnas både företag och organisationer av olika storlekar för att upplysa, uppmuntra, prata och bara hänga. Det kostar ingenting, men man får gärna bidra om man har en peng över, och ingen föranmälan krävs. Så befinner ni er i krokarna är det absolut värt ett besök! För mer av den senaste informationen, kolla in deras Facebook.


fredag 9 januari 2015

Nytt år och nya utmaningar

Som inledning på mitt nya år har jag funderat lite kring vad jag vill åstadkomma med de kommande 360-nånting dagarna och vad jag kan göra för att kunna uppfylla mina mål. Det senaste året har en hel del saker dominerat miljö- och hållbarhetsrörelsen; plastbanta, giftbanta, ekologiskt, köttfritt, lokal mat. Listan kan säkert göras längre och jag hoppas att många av nämnda engagemang fortsätter att öka, men även att fler tillkommer och kan ta sig från den utstötta gruppen av undantag och konstigheter till att bli mainstream i fikarummet.

För egen del var 2014 det året då jag mer aktivt började tänka på mycket av det som jag redan implementerat i mitt liv; äta mycket grönt och giftfritt, sopsortering, minskad konsumtion, stödja lokala företag. Från att ha gått per automatik på en lite lägre nivå har jag tagit tag ordentligt för att göra det till ett mer effektivt och medvetet val och på det hela sammantaget har det gett en känsla av fysiskt och mentalt välbefinnande. Tillfreds skulle jag dock inte hävda att jag känner mig eftersom jag sällan är nöjd med saker som de är, på gott och ont, utan alltid vill utmana mig själv. När något blir rutinartat blir det ganska tråkigt och därför tänkte jag sätta igång ett litet projekt för att väcka mig ur bekvämlighetens slummer.

Jag har alltid varit väldigt intresserad av statistik och hur det används, speciellt när det ställs på sin spets och presenteras med formen hur mycket en genomsnittlig svensk äter, gör och dricker. 18 kilo godis, 66 liter kolsyrad läsk, kör 1500 mil, 40 kilo kött osv. När jag läser sådana siffror tänker jag alltid att jag inte ens är i närheten och undrar vem som istället drar upp statistiken för mig. Men hur ligger det till med avfall?

En del skakar på huvudet åt mig och min tendens att sopsortera in absurdum, men det är en stämpel jag med stolthet bär. Trots det har jag egentligen inte vetat exakt hur mycket som faktiskt slängs här hemma. 460 kg per person och år är genomsnittssiffran och eftersom jag gärna vill kunna säga att vi ligger långt under så kommer vårt hushålls sopor under den närmsta tiden att skärskådas. Vad slänger vi och hur mycket? Vad kan vi minska och vad är oundvikligt? Hur lite kan man komma undan med? Stay tuned...