Vad slänger vi?

Här i Sverige har vi under lång tid varit väldigt bra på att ta hand om våra sopor och för resten av världen framhålls vi som ett ideal att sträva efter när det gäller detta. En del säger att det är vintermörkret och kylan som gör att vi ständigt hålls på tårna och hela tiden strävar efter att göra livet mer drägligt med nya innovationer, och det låter ju inte helt ologiskt? Vi tenderar dock att alltid tänka "det är väl inget speciellt med oss", men faktum är att mycket av det vi ser som självklart egentligen är ganska ovanligt. Vårt omfattande pantsystem som infördes redan 1984, att det kostar en slant att använda plastpåsar i mataffären, enkelheten med att återvinna plast oavsett vilken siffra som står på den, producentens ansvar att se till att deras förpackningar går att återanvändas eller återvinnas. Även om det finns vissa stater och provinser i olika länder som tar större krafttag mot sopor så är det sällsynt att det finns nationella förhållningsregler på vår nivå.

Så ja, vi kan klappa oss lite på ryggen när det kommer till skräp; runt 16 procent är biologiskt nedbrytbart och används bland annat till biogasproduktion, en tredjedel går till återvinning, hälften förbränns för energiutvinning och resten, ynka 1 procent, hamnar på soptippen. Vi passerar nästan samtliga återvinningsmål, även om det kanske kan tyckas att vissa är lite väl lågt satta (30 procent för plastförpackningar...). Allting låter väldigt bra, men hade det inte varit ännu bättre om majoriteten av allt det här skräpet inte ens fanns från första början?

Jag skrev förra veckan om den idealistiska rörelsen zero waste och hur de strävar efter att inte bara minska det som räknas som brännbart, utan också mängden återvinningsbara produkter. En del kanske frågar sig varför de anstränger sig så om man ändå kommer omvandla det till nya saker och därmed förlänga livslängden på materialet? Det är ju ingen konstighet att det krävs energi för att ta hand om och förvandla det gamla kasserade till något nytt, även om det inte är samma mängder och resurser som om det hade behövts nytillverkas. Sedan finns ju en maxgräns för hur många gånger man kan omvandla exempelvis pappret eller plastpåsen så till slut måste man ändå hugga ner mer träd och pumpa upp mer olja.

Under de kommande veckorna som vi här hemma kollar igenom och skriver upp vad det är vi slänger i respektive behållare tänkte jag ägna lite mer plats här på bloggen åt de olika avfallsslagen. Vi har väl alla en grundläggande förståelse av hur det går till att återvinna något, men mitt motto är att man aldrig kan ha nog med information! Jag hoppas att det kommer att öka förståelsen till varför det är klokare att i första hand reducera än att återvinna.