Hushållspapprets vara eller icke vara

I ett tidigare inlägg pratade jag lite om papper och varför man ska försöka minska på användningen även om det är en förnyelsebar råvara. Några tips hann jag slänga med in på slutet och nu kände jag att jag skulle vilja utveckla en av punkterna, nämligen den om mjukpappret. Det är för oss vanliga privatpersoner en inte alltför vanlig term att använda men inom industrin är det som sagt den korrekta benämningen på allt mjukt papper som används i våra hushåll; det som används för att torka upp saker helt enkelt.

Anledningen till att jag tyckte att just det här ämnet borde få lite större utrymme är för att jag tror att det tenderar att vara ett ganska osynligt användande av papper. Att slänga tidningar och reklam är mer noterbart för det är så himla tungt att kånka ner till återvinningskärlet, medan mjukpapper däremot försvinner i princip alltid ner i den vanliga soppåsen och blandas ut med annat, eller så spolas det ner i toan.

Jag har alltid varit lite av en bulkshoppare som passar på när det råkar vara bättre pris på något och detta har lett till att vi först nu i veckan tvingades att köpa nytt hushållspapper. Eftersom det nog var över två år sedan vi köpte det senast (storpack som sagt och så använder vi det ganska sparsamt) var det en ovan upplevelse att stå framför en vägg av rullar med ett dussin olika sorter. Vilket märke det var på pappret vi hade innan kommer jag inte ihåg för det var många månader sedan den plastförpackningen slängdes så det var i princip att börja om från noll.

Tid var något jag just vid inköpstillfället hade gott om och bestämde mig helt sonika för att läsa på varenda förpackning som stod där och efter ett bra tag hade jag lyckats sammanställa en mental lista på bra egenskaper som jag ville att vårt framtida hushållspapper skulle ha.

• max två lager papper (fler än så är för mig fullkomligt onödigt)
• 100 % returfiber (att göra torkpapper av nyfiber är ännu mer onödigt)
• en förpackning gjord av annat än plast (bioplast var det närmsta jag kom)
• halva ark (hur ofta behöver man mer papper än så?)
• självklart Svanen-märkt
• smal hylsa (för plastbesparande miljövänligare transport)
• kompakt rulle (för platsbesparande miljövänligare transport)

Alla dessa önskningar, men tyvärr fanns det ingen som hade alla kvaliteter så jag fick helt enkelt börja väga fördelarna mot nackdelarna. Alla jag hittade var Svanen-märkta och då börjar man ju genast fundera på om företagen faktiskt är riktigt miljövänliga eller om kraven för Svanen är för lågt ställda? Lite både och tror jag, speciellt eftersom det fanns papper gjort av nyfiber som hade märkningen och det känns ju inte särskilt klokt. På en annan förpackning står det både "100% nyfiber" och samtidigt "returfiber" vid sidan av i en inforuta, så den gick ju bort (kanske ska kontakta företaget om det). Slutligen fick det bli en två-lagrig rulle med halva ark där största delen är returfiber, förpackat i plast gjort på sockerrör och det känns ganska okej trots att det inte var särskilt kompakt packat.

Självklart är det bästa hushållspappret det som aldrig behöver användas och där tycker jag nog att vi ändå är ganska ordentliga. Rullen har jag ställt lite lagom oåtkomligt för att vi inte ska råka göra det lätt för oss och använda i onödan av bara farten. Vi har en uppsättning mikrofiberdukar som vid det här laget är minst sex år gamla och trots någon fläck och ett hål här och där fungerar de lika bra som första gången vi använde dem. Oftast åker de med i vittvätten på 60 grader men om jag känner att de behöver en rejäl omgång kokar jag dem en snabbis i ättiksvatten. De flesta används i köket där de byts varje vecka, några hör hemma i badrummet. I övrigt används annars kökshanddukar för handtorkning och trasor i frotté. Vi klarar oss väldigt bra på det än så länge och de enda gångerna vi egentligen behöver hushållspapper är om vi ska torka fett ur en stekpanna.