Växter och kärlek

Den senaste tidens ökade antal soltimmar har gjort att det börjar spritta i fingrarna på mig och de vill inget hellre än att gräva runt i lite jord och sätta några frön. Tyvärr är det lite för tidigt för annat än chili och paprika, så i väntan på att även temperaturen ska hänga med de värmande strålarna har jag fått nöja mig med annat och vad passar bättre på alla hjärtans dag än att föröka lite krukväxter? Inte så sexigt kanske men man får se det som så att jag genom min kärlek till mina inomhusplantor bidrar till att de kan bli fler och sprida kärleken vidare!

Senvintern och tidig vår ska vara den bästa tiden på året att ta sticklingar och dela krukväxter och just nu har jag ett paradisträd, murgröna och en kalanchoe som jag gärna skulle vilja ha fler av. Planerna är bland annat att försöka bygga en typ av pelare för klätterväxten och då behövs fler plantor för att få den riktigt fyllig. Kanske också utöka den med en till sort för att få lite liv och färg i konstuktionen, grönt är visserligen fint men olika nyanser får gärna bryta av.

Paradisträdet behöver tuktas lite för att den ska grena sig ordentligt och inte bara bli ett par rangliga stammar, så varför inte samtidigt göra nya små plantor för att sedan ha som gå bort-present. Mer lättskött växt får man leta efter och den tål att man glömmer bort den ibland, plus att den kan bli riktigt gammal, stor och ståtlig om man har tålamod. Just den här sorten har jag ingen aning om vad den heter, men den ser ganska vanlig ut. Den har vandrat från min mormor till min mor och sen vidare till mig på sticklingsvis genom åren och nu har nog alla i min familj en egen planta.

Kalanchoen, även känd som höstglöd och våreld, är mest ett experiment för att se om jag kan lyckas få till en lika buskig planta som jag såg i fönstret på det lokala hembygdsmuseet, blommorna bryr jag mig mindre om. Ursprungsplantan fick jag som tack för att ha hjälpt min syster att flytta och jag tyckte att det vore en fin gest om jag kunde lyckas med att odla upp en egen att ge tillbaka. Vi får se hur det går med det...

Det finns flera sätt att föröka en växt på och bland de tre vanligaste hittar man frön, sticklingar och delning. För krukväxter kan det vara lite bökigt med frösådd eftersom det kräver ganska mycket engagemang under en längre tid så det är inget jag försökt mig på. Sedan får man inte heller med frö en exakt kopia av plantan man vill föröka, precis som att ett litet barn inte är en genetisk kopia av sina föräldrar utan en kombination. För gröngölingsodlaren skulle jag därför föreslå att ta sticklingar eller dela växten, där det först nämnda helt klart är det enklaste.

Jag kan tänka mig att det finns en hel vetenskap bakom att ta just sticklingar men för egen del tycker jag om att göra det enkelt för mig; knipsa av en bit av plantan, sätt i ett glas med vatten och vänta på rötterna. Med reservation för att jag lite av en krukväxtnovis, men det här tillvägagångssättet fungerar i de allra flesta fall alldeles utomordentligt. För vissa växter är dock delning ibland det enklaste och det gäller för dem som bildar sidoskott som är som en egen liten planta med rötter. Det är inget jag har gett mig på än men jag har en aloe och en zamiakalla som nog skulle behöva planteras om snart. Vill du ha lite mer exakta instruktioner så hittar du mycket bra info på olika blombutikers och -företags hemsidor.