Alla som känner mig vet att jag verkligen hatar att slänga saker, speciellt om det inte är något fel på dem, och tidigare år har jag grämt mig ordentligt när jag hystat citronerna från fläderblomssaften tillsammans med blommorna i matavfallshinken, men i år ska de minsann bli marmelad! Kan inte förstå hur detta smarta återbrukstrick har gått mig över huvudet, men tack vare min kära vän internet har jag blivit lite klokare.
Började så att efter jag hällt av saften letade rätt på citronskiva efter citronskiva och tog bort lite småbös och kärnor. Det gör inget om det kommer med några blommor utan de ger en fin känsla när man brer marmeladen på en rostad brödbit av att man faktiskt använt något istället för att kassera. Sedan strimlade jag skivorna och la i en hög som jag sedan grovhackade. Storleken på bitarna kan man bestämma själv efter vad man tycker är godast.
När detta är färdigt lägger man ner citronhacket i en kastrull tillsammans med någon deciliter av den outspädda fläderblomssaften. Låt bitarna sjuda tills de har blivit mjuka men ändå har en behaglig tuggkänsla. Sedan ska sockret i och det brukar jag ta efter smak, syran (pH-värdet) i marmeladen gör att det går bra att konservera oavsett sockermängd. Jag använder fortfarande syltsocker, men en dag hade jag tänkt att jag skulle lära mig koka sylter och marmelader med rent socker utan hjälp av extra pektin. Det ekologiska syltsockret innehåller inga konserveringsmedel men visserligen en liten mängd citronsyra.
Slutresultatet blev en välsmakande marmelad med balanserad sötma och syra och den extra flädersaften gav den en frisk sommarkänsla. Eftersom det inte blir så mycket, om man inte gör väldigt mycket saft, får den stå på lyxhyllan i skafferiet här hemma och äts med andakt.
torsdag 30 juli 2015
torsdag 23 juli 2015
Reviderad fläderblomssaft
Förra året bidde det ingen fläderblomssaft då det var en veritabel huggsexa om blommorna i området så jag tänkte att vi fick klara oss med svartvinbärssaft, vilket det istället blev en hel del av. Nu efter flytten har vi upptäckt att vår nya trädgård är välsignad med en stor och fin fläderbuske fylld med blomklasar. Tyvärr har jag bara mindre kärl tillgängligt och förvaringsmöjligheterna är för närvarande inte de bästa (liten frys och knappt några lediga flaskor) så det fick bli en halv sats mot vad jag egentligen brukar göra.
Det har ju under några år nu varit tal om att citronsyra kanske inte alltid är så bra för alla människor och det finns återgivelser om allergiska reaktioner när man ätit något med tillsatt citronsyra i. Detta skulle då vara på grund av tillverkningsprocessen som involverar mögel. Själv är det inget jag märkt men av ren nyfikenhet har jag har en gång tidigare testat att göra fläderblomssaft med enbart citroner i men i mitt tycke blev det alldeles för sött då syran inte klarade av att bryta igenom.
Efter lite googlande tänkte jag därför i år använda vinsyra istället som har ungefär samma egenskaper men ger mer syra per gram och det är inte förknippat med några direkta hälsorisker (förutom att det är dödligt vid ungefär 7 gram/kg för människor, men såna mängder används aldrig i något ätbart som tur är). Tänkte att jag lika gärna kan experimentera lite mer med mitt vanliga recept när jag ändå håller på och bestämde mig också för att minska lite på vattenmängden för att få en mer koncentrerad saft.
Fläderblomssaft version 2.0, 2 liter
40 blomklasar
3 citroner
1 kg strösocker
1,5 liter vatten
25 g vinsyra
Varva blommor och citronskivor i ett kärl. Koka upp vattnet tillsammans med socker och vinsyra. Häll den varma sockerlagen över blommorna och låt stå i tre-fem dagar. Rör om någon gång per dag.
Just saft på blommor tenderar att innehålla en hel del små insekter och jag brukar därför först göra en grovsilning för att sedan hälla saften genom ett kaffefilter och det fungerar perfekt. Just den här omgången blev det bra att späda mellan 1:3 och 1:4.
Slutresultatet blev alldeles utmärkt gott för min smak, men vill man ha det lite sötare eller syrligare är det bara att koka upp saften och smaka av tills man är nöjd. Häll sedan den heta saften på flaskor med en bra förslutning så slipper den ta plats i kylen och frysen. Energikrävande förvaring är något jag generellt försöker undvika så mycket som möjligt och fläderblomssaften mår lika prima i skafferiet eftersom pH-värdet är lågt på grund av vinsyran.
Det har ju under några år nu varit tal om att citronsyra kanske inte alltid är så bra för alla människor och det finns återgivelser om allergiska reaktioner när man ätit något med tillsatt citronsyra i. Detta skulle då vara på grund av tillverkningsprocessen som involverar mögel. Själv är det inget jag märkt men av ren nyfikenhet har jag har en gång tidigare testat att göra fläderblomssaft med enbart citroner i men i mitt tycke blev det alldeles för sött då syran inte klarade av att bryta igenom.
Efter lite googlande tänkte jag därför i år använda vinsyra istället som har ungefär samma egenskaper men ger mer syra per gram och det är inte förknippat med några direkta hälsorisker (förutom att det är dödligt vid ungefär 7 gram/kg för människor, men såna mängder används aldrig i något ätbart som tur är). Tänkte att jag lika gärna kan experimentera lite mer med mitt vanliga recept när jag ändå håller på och bestämde mig också för att minska lite på vattenmängden för att få en mer koncentrerad saft.
Fläderblomssaft version 2.0, 2 liter
40 blomklasar
3 citroner
1 kg strösocker
1,5 liter vatten
25 g vinsyra
Varva blommor och citronskivor i ett kärl. Koka upp vattnet tillsammans med socker och vinsyra. Häll den varma sockerlagen över blommorna och låt stå i tre-fem dagar. Rör om någon gång per dag.
Just saft på blommor tenderar att innehålla en hel del små insekter och jag brukar därför först göra en grovsilning för att sedan hälla saften genom ett kaffefilter och det fungerar perfekt. Just den här omgången blev det bra att späda mellan 1:3 och 1:4.
Slutresultatet blev alldeles utmärkt gott för min smak, men vill man ha det lite sötare eller syrligare är det bara att koka upp saften och smaka av tills man är nöjd. Häll sedan den heta saften på flaskor med en bra förslutning så slipper den ta plats i kylen och frysen. Energikrävande förvaring är något jag generellt försöker undvika så mycket som möjligt och fläderblomssaften mår lika prima i skafferiet eftersom pH-värdet är lågt på grund av vinsyran.
söndag 12 juli 2015
Eftersändning och postkontor
Nu när vi flyttade och beställde adressändring tänkte vi att det nog var bäst att fixa eftersändning också eftersom det är ett sjå att komma ihåg alla man behöver meddela, så varför inte låta posten fixa det för en liten peng. Bara att hämta i brevlådan som vanligt och sedan kontakta de företag som kommer fram med fel adress. Det verkar dock inte finnas några direkt rutiner hos posten för hur det ska göras. Ibland kommer de med en liten lapp klistrad över den gamla adressen som säger vart brevet ska hän, men skrämmande många gånger kommer det istället ett helt kuvert (med klisterlappen på) och i det här kuvertet ligger ett kuvert som är själva leveransen till oss. Ett kuvert. I ett annat. Dubbelt så mycket skräp rätt ner i brännbart bara för att någon på posten tänkt snett/är för lat/utsatt för bristande rutiner? Tur att vi har det mesta elektroniskt annars hade jag väl fått slaganfall över hur fort vår papperskorg med lätthet hade kunnat fyllas med onödigt skräp.
En annan sak när det gäller posten och specifikt för landsbygden är att det kan vara något så förbaskat långt till närmsta utlämningsställe om man får paket. Skickas det med Posten (eller Postnord som det numera heter...) hamnar det mellan på 15 och 25 kilometers avstånd, väljer jag DHL är det 22 och bäst av dem alla är Schenker som kommer in på förstaplatsen med endast 12 kilometer enkel väg. Man häpnar. Hade vi inte haft en elbil hade jag mått illa varje gång jag hade behövt åka och hämta ett paket som råkat vara för stort för brevlådan och hela den miljövänliga tanken med att handla på nätet försvinner fort.
På vissa internetbutiker kan man dock välja vilket ombud som man vill att paketet ska hamna hos och då kan man ju försöka planera ihop det med flera ärenden så man utnyttjar både ens egen tid och bilens bränsle till max. Tyvärr finns det inte bara kraftiga begränsningar i hur långt från adressen man kan välja, men också i vilket väderstreck. Normalt sett har vi flest ärenden västerut mot kusten som vi flyttat från men vi är istället hänvisade till ombud österut inåt landet där vi i princip aldrig befinner oss. Lite valfrihet hade inte skadat och man hade ju kunnat tycka att vårt statligt ägda postleverantör skulle varit den som låg bäst till när det gällde antal servicställen och tillgänglighet, men önska kan man.
En annan sak när det gäller posten och specifikt för landsbygden är att det kan vara något så förbaskat långt till närmsta utlämningsställe om man får paket. Skickas det med Posten (eller Postnord som det numera heter...) hamnar det mellan på 15 och 25 kilometers avstånd, väljer jag DHL är det 22 och bäst av dem alla är Schenker som kommer in på förstaplatsen med endast 12 kilometer enkel väg. Man häpnar. Hade vi inte haft en elbil hade jag mått illa varje gång jag hade behövt åka och hämta ett paket som råkat vara för stort för brevlådan och hela den miljövänliga tanken med att handla på nätet försvinner fort.
På vissa internetbutiker kan man dock välja vilket ombud som man vill att paketet ska hamna hos och då kan man ju försöka planera ihop det med flera ärenden så man utnyttjar både ens egen tid och bilens bränsle till max. Tyvärr finns det inte bara kraftiga begränsningar i hur långt från adressen man kan välja, men också i vilket väderstreck. Normalt sett har vi flest ärenden västerut mot kusten som vi flyttat från men vi är istället hänvisade till ombud österut inåt landet där vi i princip aldrig befinner oss. Lite valfrihet hade inte skadat och man hade ju kunnat tycka att vårt statligt ägda postleverantör skulle varit den som låg bäst till när det gällde antal servicställen och tillgänglighet, men önska kan man.
fredag 3 juli 2015
Flytt och nya äventyr
Från att de senaste dryga sex åren ha hyrt en nybyggd lägenhet centralt i en stad med alla dess bekvämligheter inom minuters avstånd, är det helt klart en omställning att plötsligt befinna sig ute på landet i ett hundraårigt hus där närmsta busshållplats ligger fyra kilometer härifrån och matbutiken dryga milen. Men ack så lycklig jag är! Istället för att lyssna på sopbilen fem dagar i veckan, ständiga tåg som susar förbi och grannarna på alla håll och kanter, möts jag nu av en eufoni av fåglar, insekter, vind i träden, kossor som råmar och allt annat som man bara hör när man är tillräckligt långt från allt annat. Och vem saknar de gamla vanliga matbutikerna när man omges av gårdsbutiker fyllda med massa lokala godsaker?
Det värsta med att flytta ut på landet har varit tanken på att man verkligen måste skaffa bil och jag brottades länge med dåligt samvete över att behöva förgifta miljön varenda gång man behöver ta sig längre än vad det är praktiskt med cykeln. Som en uppenbarelse från ovan kom jag på det; elbil! För en månad sen skrev vi på ett leasingavtal på en söt liten grodliknande sak och har sedan dess använt den i princip varje dag och det finns inte mycket man inte tycker om med den. Det enda problemet är att nu när mitt dåliga samvete är som bortblåst har jag gått och blivit lat och tar bilen överallt för "det är ju trots allt nollutsläpp" (vi laddar med miljöel). Detta ska snarast åtgärdas och en elcykel står högst på önskelistan då det riktigt kliar i trampbenen.
Vi står inför många nya utmaningar och äventyr och det ska bli spännande att se hur miljövänligt man faktiskt kan leva på landet i ett gammalt hus som kräver renovering och en trädgård som just nu mer liknar en övervuxen åker/träskmark än något användbart. Många kan nog tänka att det är väl inga problem att ha en ekolivsstil mitt i stan, men bor man bara lite utanför stan i villa så är det minsann inte så enkelt. Jag hoppas att det med lite ansträngning och anpassning ska gå alldeles utmärkt!