Katter och zero waste

Vi har nyligen blivit lyckliga medboende (för är man någonsin ägare till en katt?) till de två gulligaste kattungarna i världen, Birk och Ronja, och de har verkligen charmat oss till tusen. Envisa, tillgivna, spralliga, busiga, pratiga, glupska och alldeles alldeles underbara!

Mitt emellan tankar om uppfostran och sessioner av mys och gos så började jag fundera på hur mycket de här sötnosarna egentligen kommer bidra till sopberget. Man tänker ju oftast att det är vi människor som skapar avfall men våra husdjur kan verkligen bidra med sin beskärda del, främst när det kommer till kattlådan.

De flesta som har katt använder sig av klumpbildande sand som är gjord av en speciell lera och det är supermidigt att ta bort kissklumpar samtidigt som det lilla pyret blir glad av att ha något att krafsa runt i. Leran, som kallas bentonit, är från början vulkanisk aska som under en sisådär 120 miljoner år har omvandlats i jordskorpan. Så även om det är ett naturligt material, med väldigt många bra egenskaper och användningsområden, får man ändå se det som en ändlig resurs. Den bryts i stora dagbrott, precis som annan sand och grus, och det påverkar ju såklart den kringliggande miljön även om slutprodukten i sig inte är farlig.

Ett annat problem med vanlig kattsand är att det inte går att göra sig av med den annat än att lägga den på soptippen eftersom det varken går att förbränna och utvinna energi ur, lösa upp eller kompostera. Det kommer med andra ord bidra en hel del till sopberget under våra katters liv och det känns ju inte helt okej. Därför har vi tittat lite på olika alternativ och helst ska det inte bara gå att tas om hand av avfallsföretagen på ett bra sätt utan det bästa är om vi kan göra något med det själva här på gården.

Så hittade vi då en perfekt lösning, nämligen papperspellets. Det finns ett par olika sorter på marknaden och någon ackompanjeras till och med av en speciellt utformad kattlåda för enklare rengöring. Jag är mer ekonomisk än bekväm av mig så vi testade med en helt vanlig låda istället och det har hittills fungerat bättre än bra. Vi har haft den turen att katterna inte tyckte att det var speciellt konstigt att gå på toan nu jämfört med förut och är verkligen glada över att ha hittat en "sand" som är en restprodukt från en förnyelsebar råvara och går att kompostera.

Det är inte särskilt svårt att rensa heller; bajsklumparna binder med fukt ett lager pellets kring sig och kisspölarna sugs upp av pappret och torkar sedan upp. Vi tar bort det som är smutsigt eller fuktigt och lägger det i en speciell grop lite längre ut på tomten och täcker med lite gräsklipp varje gång så får vi se hur det blir. Att slänga ner den i vår hushållskompost ville jag inte eftersom den jorden ska användas till våra odlingar så småningom och är osäker på om eventuella bakterier hinner brytas ned. En svag doft av skog fyller nu kattoan och vi fyra är nu alla nöjda.