Mysterieträd och trädgårdsinventering

En stor, men rolig, utmaning som man som trädgårds- och odlingsintresserad ställs inför när man flyttar till en i princip övergiven tomt där allt växer lite som det själv behagar, är att ta reda på vad sjutton det är för buskar och träd som står och står överallt. Vi hade turen att flytta i början av sommaren och då syns allting lite tydligare; hur bladen ser ut, karaktäristiska blommor, om det finns bär eller frukt, osv. Vissa saker är enkla att identifiera, krus- och vinbärsbuskar exempelvis, men det förstnämnda var så höljt i hallonbuskar att jag inte la märke till dem förrän jag hade rensat rejält bland snåren och fick syn på massa fina bär.

Röda och svarta vinbär och någon krusbärssort med nästan vinröda bär har alltså hittills hittats, tillsammans då med en fläderbuske som blev fantastiskt god saft. Hallonen är inte mycket att hurra för utan verkar vara nån vildväxande sort med dåligt utvecklade bär. Årsskotten har klippts ner för att de pluttiga hallonen som finns ska få lite mer ljus, men det ser inte ut att bli nåt så dessa kommer förmodligen trimmas ner och hamna på täckodlingshögarna som snart kommer ta plats på ängs-/träskmarken.

Fram till för någon månad sen var alla fruktträd också ett mysterium, men nu har det faktiskt dykt upp äpplen av okänd sort på ett av dem. Jag får vada ut bland det midjehöga gräset till de resterande två, tyvärr ser dessa väldigt gamla och ganska slitna ut och det ser ut som att vi kommer få plantera mycket nytt. Det är bra på ett sätt för då får man de sorter man vill ha och exakt där man vill ha dem, men det är något speciellt med riktigt gamla träd av någon klassisk sort som man bara behöver titta på för att känna historien fladdra förbi.

Den enda riktiga hemligheten som trädgården fortfarande håller på är ett stort buskageliknande område av träd med både stora stammar men också nya mindre samlingar av kraftiga kvistar. Det är vassa taggar överallt och gröna hårda frukter med ett olivliknande utseende. Jag tänker krikon (kanske vågar jag till och med hoppas på mirabelleplommon som är så himlans goda) men frukterna sitter lite mer glest isär än vad jag sett tidigare. Det kan ju visserligen ha varit ett dåligt år om blomningen eller pollinering hamnat fel med det här konstiga vädret vi haft hittills. Återstår att se när höstens kyliga nätter kommer vad det blir av dem, längtar redan!