onsdag 30 september 2015

Jaktlycka

Jag brukar kalla mig själv svampanalfabet, för trots många år och enträgna försök har jag bara lyckats hitta trattkantareller en enda gång (var nog bara för att de inte hann springa och gömma sig) och nu i år råkade jag av en slump springa på en liten familj med gula kantareller som så snällt lät sig smörstekas och ätas. Jag letar och läser vad andra skriver om var de hittar svamp och jag försöker och försöker, men ack, till ingen nytta.

Nu har jag däremot haft lite flyt och lyckats hitta en svampmentor vid namn Linda, ägaren av den lokala ekobutiken Svingsåsen, som förbarmade sig över mig. Så igår gick vi då ut och skulle leta svamp och vi gick och gick. Jag tänkte nästan att jag måste vara förhäxad med nån antisvampplockarförtrollning om till och med jag kan få de mer erfarna att gå bet.

Helt plötsligt så ropar hon då att här var ett helt gäng med trattar! De växte där så fridfullt i en liten sluttning bland massa gammal granris och det var bara att börja och plocka. Storleken var väl lite i minsta laget på en del så de får stå kvar tills nästa gång och växa till sig lite mer. Vidare traskar vi och under de tre timmarna vi var ute hittar vi massa ställen, till och med lite lätt anemisk gul kantarell.

Väl hemma är jag väldans glad över att ha rensat ordentligt redan i skogen och det underlättade att ha plockat efter några dagars uppehåll och sol så de inte är blöta och klibbiga. Finliret gjordes på farstutrappan i de än så länge värmande strålarna från eftermiddagssolen. Det blev några (läs många) liter och jag försökte trycka in så mycket jag kunde i torkmaskinen medan finsilverbrickorna fick stå till tjänst för resten.

Då är bara frågan vad jag ska göra med all denna svamp. Torka och smula till pulver för att ha i sås och grytor är gott, men det känns som att det kommer bli bra mycket över. Glöm inte heller att jag är en tvångsplockare av rang så förrådet kommer bara att utökas. Funderingar till en annan dag med mer tid, men nu ska jag övertyga min inte så svampälskande sambo att kantarellsmörgås är gottigt!


måndag 28 september 2015

I senaste laget: björnbärssaft

Jag är en expert på att skjuta upp saker, även roliga sådana av någon anledning. Tydligen så strävar hela min existens mot ett konstant tillstånd av "gör ingenting" och det är ibland som att kämpa mot gravitationen. Ganska dålig egenskap hos någon med aspirationer om ett liv av självhushåll och egenhantverkat, men det vore väl bra tråkigt om livet är lekande lätt hela tiden.

Den här lilla åkomman ledde till att min plockning till försökssaften blev något kämpig och så här i slutet av säsongen tog det ett bra tag att få ihop de två litrarna björnbär som behövdes. Men gick gjorde det och efter de ändå väldigt trevliga timmarna kring huset, med gässens flyttsång och ljuden från någons vedhuggning som bakgrundskör, så stod min loppisköpta Kockumskastrull på spisen med bär och lite vatten.

Björnbärssaft, ca 8 dl

2 liter björnbär
3 dl vatten
strösocker till lagom sötma (jag hade 200 gram och det blev perfekt för mig)

Koka samman bär och vatten tills de har blivit ganska mosiga, vilket tar ungefär tio-femton minuter, och låt de sedan rinna av genom en silduk. Koka upp den silade saften igen och smaka av med socker. Häll den sedan upp het på flaskor och förslut på en gång. Kom ihåg att lägga flaskorna ner i tio minuter så att även undersidan av locket pastöriseras.

Både jag och sambon tyckte resultatet blev fantastiskt gott och nästa år ska jag i alla fall försöka att inte vänta in i det sista och göra minst två satser. Det ska bli spännande att se om den fungerar lika bra som varm med lite kryddor i, om det finns nånting kvar det vill säga.

lördag 26 september 2015

Björnbärssylt 'four ways'

Det går inte. Björnbären hånar mig där de hänger perfekt mogna på sina taggiga grenar med vetskapen att jag minsann inte kommer orka plocka dem allihopa. Jag gör ett tappert försök men får helt enkelt se mig besegrad av ett ganska lyxigt problem egentligen och är i slutändan ändå ganska nöjd. Burkarna i de braiga storlekarna är nästan slut, resten är tänkta att fyllas med äppelmos så småningom och kanske en och annan med nyponpuré.

Fyra olika sorter med sylt blev det i slutändan och jag är smakmässigt lika nöjd med allihopa. Den med vaniljen i lyckades jag ta vanligt socker i istället för syltsocker så den är ganska lös, men lika god för det ändå. Mina favoriter är dock den med stjärnanis och den med kardemumma, lakrits- och bullälskare som man är, och här följer recepten för alla fyra med mängder för lagom stora satser. Det är bättre att göra flera små än få och stora för annars hinner sylten svalna för mycket och den pastöriserande verkan försvinner.

Björnbärssylt 'four ways'

1 liter björnbär
150 g valfritt socker (eller så sött du vill ha)

10 gröna kapslar mortlad kardemumma (skalade såklart)
eller
1-2 kanelstänger (gärna ceylon, finns bland annat i Urtekrams sortiment)
eller
2 krm vaniljpulver (mald vaniljstång, ej att förväxla med vaniljsocker)
eller
2 hela stjärnanis

Alla kryddor utom vaniljen kokar jag med redan från början då jag kan tycka att blir lite beskt annars, men det är väl bara en smaksak. Glöm inte heller hur många kanelstänger och stjärnanis du slängt i så du får med dig alla ur sylten sedan.

En liter bär går ganska fort att plocka, speciellt om man är två, och björnbär är ganska tacksamt när det gäller smaker så det är bara att testa på. Såg till och med ett recept med muskotnöt, men det lät lite väl äventyrligt. Nästa år kanske. Ska fortsätta att göra saft av de sista bären som mognar lite senare i skuggan från askarna och ekarna. Fortsättning följer.

tisdag 22 september 2015

På utflykt i Stockholm

I helgen som var passades det på att tas en liten minisemester i självaste hufvudstaden och då får man ta tillfället i akt och besöka ställen som bara finns i Stockholm. På listan stod bland annat ett besök i byggnadsvårdsbutiken Gysinge där vi hade turen att pricka in deras höstfest med extra bra erbjudanden.

Fantastiskt fina lokaler precis bredvid Historiska Muséet och deras sortiment är ännu mer spännande live än i webbutiken. En nagelborste från Iris Hantverk, en disktrasa i lin och en skurborste blev den blygsamma shoppingen, men det var egentligen allt vi behövde just då och eftersom vi ändå besöker Stockholm nästan varje år är det ingen brådska.

Andra anhalten var självklart skandinaviens numera största ekobutik med det passande namnet Paradiset. Det var i maj i år som dörrarna slogs upp och den nykläckta sociala- och miljömedvetna affären stoltserar med hela 1600 kvadratmeter av ekologiska, när- och därproducerade, fairtrade och miljömärkta produkter.

En manuell delikatessdisk, ett bageri, en foodcourt, en "gör ditt eget nötsmör"-station och den mest makalösa lösviktsavdelning jag sett hittills. För att citera Nanne Grönvall; jag är så avundsjuk!

Även om vi alltid gör våra egna nötsmör här hemma är det jättekul att se initiativet för de som inte orkar, har tid och lust eller inte har en mixer att kunna köpa helt nygjort.

Så himla mycket goda grejer överallt att man blev helt lyrisk av alla dofter från både restaurangen, bageriet och alla delikatesserna.

Det är Saltå Kvarn som står för bageridelen och där säljs alla deras goda bröd som för oss på västkusten är svåra att få tag på.

Bara titta på alla dessa lösviktsvaror. Är inte det här en fröjd för ögat så säg? Önskar att jag hade haft med mig lite påsar att fylla men skafferiet är redan tämligen välfyllt och resväskan lämnade inte mycket utrymme efter ett loppisbesök och ett spontanköp av två kastruller och en gryta signerat Kockums. Min enda fråga är; när kommer paradiset till Götet?

torsdag 17 september 2015

Hur vi handlar mjölk

Vi är normalt inga stora mjölkdrickare, men ett par liter i veckan går väl åt till både det och det andra och fram till för några månader sedan handlade vi endast ekologisk sådan. Hjordnära (även om de nu är uppblandade med resten av Skånemejeriers ekomjölk och i förlängningen ägs av Lactalis), Änglamark och Garant Eko hamnade i kylen beroende på var man handlade någonstans och det kändes bra för det fanns ju inte några direkta alternativ. Drömmen hade ju varit att hitta en KRAV-bonde som säljer opastöriserad mjölk direkt från kon nästan, men sån tur har vi inte haft än även om vi fortfarande letar.

Jag hörde mig lite för om grannarna kände till något mejeri i närheten, men det sista i närområdet lade ner redan 1990. Men så en dag fick vi nys om en att det faktiskt finns en gård med dryga hundratalet kossor som investerat i en pastöriseringsmaskin och säljer direkt till konsumenten för det facila priset tio kronor litern. Att tacka för detta initiativet har vi en nederländsk familj som 2008 flyttade med barn och bohag till Sverige och köpte sig en gård.

På Kronogården har de så byggt upp en liten mjölkbutik som är öppen varje dag från morgon till kväll och även om den är obemannad är det väldans smidigt att handla sin dagliga mejeridos. Man behöver mynt till maskinen som mäter exakt mängd, ett kärl för att samla upp den fullfeta mjölken i och sedan färdigt! Vi åkte dit en dag helt oförberedda och köpte oss på plats en av deras plastdunkar som rymmer två liter. Den används fortfarande efter ett tiotal diskningar och hemma hälls mjölken upp i lite mer behändiga glasflaskor, men så småningom ska vi bara använda glas. Detta eftersom dunken är gjord av polyeten som inte gärna bör upphettas vilket den blir när man diskar ur den.

I slutändan betyder det inga mer mjölkpaket till återvinningen, hela förtjänsten till bonden och riktig mjölk. Enda smolket i bägaren är väl att det inte är en ekologisk produktion så där har vi fått göra ett ställningstagande och vi tycker att fördelarna är större än nackdelarna än så länge. Man kan besöka kossorna och se hur de har det och på det viset känns det ändå mer okej samt att de odlar sitt eget foder.

Familjen Coevert var en av de första i Sverige med att köpa in maskineriet som gör det här möjligt och det senaste året har flera bönder gjort detsamma. Utanför Borås har ICA City Fristad en maskin i butiken med mjölk från Kråkarps gård och i Partille kan man besöka Kåhögs gård.

måndag 14 september 2015

Vego-måndag

Sällan är väl maten så god som när man lagar den på något man själv odlat eller plockat i skogen, för det är först då man verkligen inser att mängden arbete som ligger bakom är större än vad man tidigare anat. Även om det så bara är en tomatplanta på balkongen, några blåbär till frukostfilen eller en burk hemgjord sylt så tänker man och värderar det på ett helt annat sätt än vad man gör under shoppingrundan i matbutiken.

Att odla eget, har jag också upptäckt, är en väldigt bra spark i baken för att äta mer grönsaker; har man kämpat mot väder, vind och småkryp ska man bannemej också få belöning för mödan. Tyvärr har det för vår del inte blivit så mycket av den varan i år i och med flytten, och de få frön jag faktiskt sådde har haft det riktigt kämpigt så skörden är allt annat är riklig. Då får man hoppas på att någon annan lyckats bättre och vi har turen att bo i närheten av Gunnagård i Ubbhult som odlar superfina KRAV-märkta grönsaker och nu när allt börjar bli skördefärdigt är det grönsaksfest för hela slanten. Det är mycket trevligare att kunna äta en grönsak som man vet exakt var den har odlats istället för affärernas anonyma, och ofta holländska eller spanska, grödor.

Ibland kan jag dock tänka lite väl enkelspårigt och fantasilöst när det kommer till middagsplaneringen och det tenderar att bli väldigt samma samma vecka in och vecka ut. Det problemet har dock blivit botat med hjälp av en dos Sara Bäckmo som är den stolta ägaren av Skillnadens trädgård. Hon satte i början av sommaren en utmaning för sig själv och sin familj där de under säsongen inte ska behöva köpa en endaste grönsak från affären utan bara utnyttja det de själva odlar. Utfallet har resulterat i veckomatsedlar som hon delar med sig av till oss andra som är i desperat behov av inspiration och även om inte alla dagar är helt vegetariska finns det mängder av guldkorn. Att det är helt säsongsbetonat är bara ytterligare ett plus. God spis!

lördag 12 september 2015

Non stop björnbär

Utöver de tidigare nämnda bär- och frukttillgångarna har vi enorma ytor med björnbärssnår som dignar av bär i olika stadier av mognad. Undrar hur jag kunde glömma att nämna dem innan för de går ju verkligen inte att missa, buskar som tornar upp sig över norra ängen i en mängd så de överväldigar allt i synfältet. Jag klagar dock inte utan är snarare i total extas över detta då björnbär är nog mitt absoluta favoritbär; snabbt att plocka, är fantastiskt goda även färska och sällan angripet av maskar och annat. Den enda nackdelen är att mina händer och armar nu ser ut som om jag har använt dem som leksaker till tio vilda kattungar. Svider lite när man diskar, men det är det lätt värt.

Den soliga fredagen som var gårdagen ägnades åt att börja skörda en liten del av härligheten, men den enorma mängd bär har fått min "plocka allt inom synhåll"-mani att gå bananas och jag måste tvinga mig själv att sluta, med svårartad bärplockarångest som resultat. Efter ett drygt par timmars plockande hade jag fått ihop strax över tre liter bär (man måste ju fylla upp över kanten på hinken) och då har jag ändå varit väldigt kräsen, bara de finaste och mörkaste bären får åka med. De ska vara så mogna att de nästan bara trillar av kvisten. Sen får jag erkänna att nog en och annan har åkt direkt in i munnen, för vad slår ett perfekt moget och solvarmt björnbär?

Vad ska man nu hitta på med dem då? En del ska hamna i en kaka, den här är gudomligt god och den här fungerar också bra med vilken sorts bär man än har (jag byter ut smöret mot samma mängd grädde för en enklare variant för oss som kärnar eget smör). Det här gör dockt knappt ett hål i björnbärsberget  och tyvärr är frysen full så det får bli konserverat för resten av slanten. En massa sylt med olika smaksättningar (resultat kommer senare) och jag tänkte även testa att göra saft på dem för första gången. Längtar efter den smaken på flaska! Vi kommer klara oss med råge på det här ändå till nästa säsong börjar, bara burkarna och flaskorna räcker...

torsdag 10 september 2015

Lasagnebäddar

Det första projektet mot en fruktbar trädgård är inlett och det var helt enkelt att bara börja med grunden för att skapa en bra odlingsyta för det som planteras skall. Eftersom i stort sett all vår mark är totalt övervuxen, tovig, lerig och allmänt jävlig att gräva i så har jag efterforskat lite kring metoder där man låter naturen sköta jobbet istället.

Vad som fångade mitt öga var något som kallas lasagnebäddar och fungerar så att man lägger olika typer av biologiskt material direkt på marken för att kväva ogräset under och sedan skapa en näringsrik och fluffig miljö ovan markytan för de kommande växterna att trivas i. Fler fördelar är att det blir enklare att hålla en bra fuktighet och de kommer även värmas upp något fortare på våren samt hålla värmen längre på hösten. Sedan är det självklart tanken med att hela trädgården bildar ett kretslopp där allt används till något eller annat som är extra tilltalande för en zero wasteare som mig.

Som tur är har vi gott om material till en mååånga bäddar, det handlar bara om att klippa ner och flytta. Först ska man egentligen lägga tidningspapper för att ordentligt kväva ogräset under, men vi har inte såpass mycket tidningar och jag vill nog inte heller ha eventuella mindre braigheter i min odlingsjord så det steget hoppade jag. Sedan ska man skapa ett lite luftigare lager och där har jag lagt hallonsnåren som sambon äntligen fick lov att trimma ner efter att jag gett upp om att de skulle bli något gott på dem. Skräphallon. Men nu kom de i alla fall till nytta ändå så det gäller att hela tiden se möjligheterna istället för bekymmer. Grundlagret blev ungefär 1x4,5 meter med en halv meter mellan raderna, tänker att det borde räcka.

För nästa lager gick jag till en hög nerklippt gräs som vi krattat ihop för någon månad sedan och upptäckte till min lycka att det var fullt med mask i och tänkte att det blir perfekt så de kan sätta igång direkt med förmultningen av mina bäddar. Det gick som en dans med den med huset medföljande grepen som stod i vårat brygghus, som för övrigt dignar av skatter, så det behövde vi inte köpa något nytt.

Nästa lager tänkte jag skulle bli något näringsrikt, men eftersom vi varken har färdig kompost eller gödsel (får tigga från grannarna i framtiden) fick det bli en väldans massa nässlor istället för de innehåller mycket bra näringsämnen för växter. Lite som att gödsla med nässelvatten men man skippar vattendelen. För att få upp höjden lite extra la jag på ytterligare ett lager med gräs. Sjunker det ner mycket under hösten blir det nog att ösa på med löv och med gräs och till våren tänkte jag fixa lite fin jord att ha som översta och sista lagret för att plantorna ska få en bättre start, plus att det ser lite prydligare ut. Håller tummarna för att det blir ett godkänt första försök, återstår att se.

söndag 6 september 2015

Fröigt värre

Hösten. Så mycket att göra och så lite tid. Just idag var det dags att börja samla in en del av vinterns förbrukning av nässelfrön, små härliga bomber av vitaminer och mineraler. Tänk dig alla nyttigheter med torkade nässlor fast koncentrerat; inflammationshämmande, urindrivande, blodrenande, uppiggande, osv. En annan fördel med fröna gentemot torkade blad är att de inte har den där lite höiga smaken och fungerar därför bra att äta direkt som de är; i fil, på gröt, på smörgåsen tillsammans med lite honung eller i en sallad. Sen är de ju såklart lika bra i bröd och varma maträtter precis som nässelbladen.

Fröna är mogna att plockas när de har en fin grön färg och inga små blommor längre syns till. Har de blivit bruna så är de övermogna och har redan börjat förlora sina hälsosamma egenskaper, inte ser de så aptitliga ut heller.

När man bestämt sig för att det är dags att plocka är det bäst att passa på en solig dag så man slipper de värsta krypen och de underlättar om fröstänglarna är torra. Sedan brukar jag leta reda på de finaste stjälkarna och det lönar sig inte alltid att ta dem som är överfulla med frön då dessa oftast härbärgerar både spindlar, sniglar och andra kryp så blir rensningen jobbig.

Klipp av stjälkarna så långt ner som du tycker att fröna är fina och lägg i en korg. Sedan brukar jag oftast använde en liten nagelsax för att klippa av de små klasarna och lägger dem på en bricka med tidningspapper för att torka, men kan lika gärna göra tvärtom och köra torkningen först och rensningen sen. Låt ligga luftigt i några dagar, gärna utomhus, tills de är helt torra och ta några klasar och rulla mellan händerna så trillar fröna lätt av. Sen är det bara att lägga i en lufttät burk tills de ska användas.

onsdag 2 september 2015

Spinnerier och tovare

Att vuxna kan åka på läger och ha lika kul som när man var liten trodde jag väl aldrig, men jag ser mig starkt motbevisad efter att ha varit på ett fyradagars slöjdläger med nonstop hantverkning och underbara människor! Jag hade nästan glömt av hur kul det är att lära sig något nytt och att skapa något med sina bara händer och fantasi. Mina egna projekt har fått ligga på hyllan sen i våras i princip, tråkigt nog, då både jobb och flytt kom i vägen tillsammans med medföljande trötthet och tidsbrist. Nu är dock energin tillbaka och jag har precis rotat fram min mormorsrutelåda och virknålen ska under hösten glöda het. Förhoppningsvis tillsammans med symaskinen så butikens sortiment kan utökas lite mera.

I Härryda var vi i alla fall och inhysta i en gammal scoutgård cirka halvmilen in i skogen var vi runt trettio glada typer som alla hade minst en sak gemensamt; hantverk. Uppdelade i tre grupper efter val så pysslades det med bokbinderi, skinnsömnad och ullbearbetning. Med fantastiska lärare lärde vi oss alla något nytt oavsett hur kunniga vi var sen tidigare. Själv var jag en novis i min grupp där vi fick lära oss att spinna garn och tova ull medans de mer erfarna hade djupa diskussioner om vilka ulltyper som var bäst till vad, vart den bästa kvaliteten gick att hitta, hur man kan manipulera garn på olika sätt, osv osv. Jag var bara glad över att ha lyckats hantera sländan med godkänt resultat och att faktiskt upptäcka att det nog trots allt finns en konstnärlig ådra i mig, djupt inne. Resultatet blev ett par våttovade tofflor, två fina nåltovade hjärtan, ett par nystan med egenkardad tråd och en fin härva med riktigt garn. Verkligen nöjd!

Det var av en ren slump att vi fick nys om det här lägret och både jag och sambon känner oss väldigt lyckligt lottade att få ha varit med. Lägret var ett samarbete mellan några olika arrangörer som arbetar för att sprida hantverket här på västkusten; studieförbundet Bilda, Slöjd i Väst och Kultur Ungdom, men merjobbet stod våra eminenta cirkelledare för som slet och lagade alla mål mat (med tillhörande efterrätt). Så fruktansvärt bortskämd man blev av att få all den goda vegetariska och ekologiska maten bara serverad framför sig. Är man intresserad av vad de andra skapade kan man kika in på #slöjdläger15 där det förhoppningsvis kommer hamna massa fina bilder. Ser fram emot nästa år!