lördag 31 oktober 2015

BARF

Jag har under de här senaste veckorna funderat lite på vad man kan göra åt de sopor som katterna skapar med matförpackningar, främst i form av plastpåsar men också tetrapack och konservburkar. Av en slump halkade jag in på ett koncept som utgår från rått kött, ben och innanmat som föda till hundar och katter. BARF, biologiskt anpassad rå föda, anses vara vad våra husdjur egentligen är menade att äta och mår bäst av.

Intresserad letar jag vidare och hittar talare både för och emot dieten. De som är för pekar på ett allmänt bättre mående djur med glansigare päls, renare tänder och mer energi. De som inte tycker att det är en bra idé tydliggör att det kan vara svårt att se till att alla näringsämnen täcks upp, bakterierisken i rå mat och att det kan vara farligt med benflisor.

Min egna slutsats av den här typen av utfodring är helt klart att det kräver mer kunskap, tid och energi av ägaren än att bara öppna en burk eller påse och hälla upp. Precis som för oss människor krävs det engagemang att äta en välbalanserad kost och ibland har min inte ens orken att göra det för sig själv, än mindre för sina husdjur och då prioriterar man smidigheten i första hand.

Det finns färdig BARF-mat att handla men de kommer i plasttuber och då faller lite syftet med att försöka hålla förpackningen till ett minimum. Plus att det hade känts bättre att kunna ge våra katter ekologisk mat. En lösning kan vara att köpa sig en BARF-box från Gröna Gårdar där allt kommer i en enda stor påse som man sedan får packa om i mindre förpackningar hemma, självklart sådana som används om och om igen.

En annan möjlighet om man själv äter kött är att ta tillvara på eventuellt köttputs och ge i småportioner. Det eliminerar visserligen inte behovet att köpemat men kan vara ett sätt att dryga ut den så förpackningen räcker längre, plus att man minskar spillet till komposten. På en tvåkilos högrevsbit (till kalops) blir det puts över till ett par måltider, en hel kyckling ger sex lagom stora vingbitar, en bit lever putsar man alltid bort lite innan den blir pastej och ett ägg alltid gott. Vad man ska tänka på är, precis som alltid, att variation och måttlighet är nyckeln.

Sen behövs det ju också en katt som tycker om det också; här hemma äter tjejen med god aptit men Prinsen håller inte alls med om att det är tjänlig föda utan vill helst ha det tillagat. Rå äggula är dock supergodis för dem båda.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar