Min alldeles egna filmjölk

Att äntligen ha tillgång till riktigt god, fullfet och förpackningsfri mjölk direkt från bonden känns härligt, trots att den inte är ekologisk. Därför tänkte jag testa att göra något som jag många gånger tidigare funderat på men inte riktigt tyckt att det varit värt det; nämligen egen filmjölk.

Jag verkligen älskar fjällfil med sin höga fetthalt och kittliga syrlighet, men det har känts lite dumt att köpa något som är producerat ganska långt härifrån, i förpackning och dessutom i princip omöjlig att få tag på ekologiskt. Därför vore det ju perfekt om jag kunde få till en egen lika god motsvarighet, men istället gjord här på gården med mjölk från kossor i närheten.

För att få till den där speciella bubbliga känslan utgår jag från att bästa sättet är att starta med en vanlig köpe-fjällfil och dess speciella mjölksyrakultur. Sedan behöver man ju självklart ett recept och när jag ska göra något mejerirelaterat är min favoritinspiratör Dalmatian Mom som gör allt från egen halloumi till indisk paneer.

Läste igenom hennes recept på hemgjord filmjölk och valde alternativet att värma upp mjölken till 100 grader och låta den sedan svalna till fingervarmt. Eftersom det bara är runt 18 grader i huset och mjölksyrebakterierna trivs bäst i minst 20, helst 25, så satte jag på en yllestrumpa och la flaskan på elementet. Eller så kan man använda en termos, men vi har ju inte någon diskmaskin här hemma och försöker därför inte dra på mig mer smutsigt porslin än vad som behövs.

Morgonen efter var den fortfarande lite blaskig så den fick ligga över dagen och på kvällen verkade den färdig. Lite lösare än köpevarianten, men efter en natt i kylen hade den tjockat till sig lite mer. Smaken var helt underbar! Lite spristigare än den man äter ur paketet, men jag kan tänka mig att man inte syrar den lika länge i fabrik som jag gjorde. Så första hemgjorda filen någonsin avnjöts som sig bör med kiwi och solrosfrön, en smakkombo som min mormor får all cred för. Nästa steg blir att omvandla filen till färskost.