På med vinterkappan

En av de första sakerna vi gjorde som nyblivna husägare var att skaffa en kompost. Nu har den stått här hemma i två månader och jag blir så lycklig av att gå ut och fylla på den med vad som har hamnat i matavfallshinken för stunden. Till och med när jag blir attackerad av småflugor tycker jag det är mysigt. Att själv kunna omvandla något icke längre ätbart till egen mylla genom naturens så självklara kretslopp får mig att känna mig som ett med moder jord.

Men nog med filosofiska utsvävningar. Den varianten vi köpte är inte isolerad hela tiden utan har ett avtagbart hölje som inte ska användas på sommaren för att inte riskera överhettning så de små nyttiga krypen och bakterierna dör. Därför ska man när det börjar vankas hösttemperaturer (enligt SMHI en dygnsmedeltemperatur på under 10°C) rota fram och sätta på den här vinterkappan för att hjälpa komposten att hålla värmen uppe så inte processen avstannar. Så det har jag gjort nu, check. Och inte en dag för tidigt, för även om det kan vara varmt i solen på dagarna är det inte många grader kvar till nollstrecket på nätterna.

En annan sak att tänka på när det gäller komposter generellt är att det måste vara en bra balans mellan materialen man lägger i den så att det inte blir för mycket av något näringsämne. Det ska även vara lagom fuktigt för annars får man problem om det är för torrt eller för blött (myror eller flugor). Jag håller fortfarande på och lär mig, men jag tror nog det går ganska bra. På nätet finns många bra guider till hur man får till den perfekta nedbrytningen och oftast är det kommunerna som har de roligaste och mest informativa.

Komposten slukar dock inte bara vårt matavfall, utan jag river våra (och föräldrarnas) toa- och hushållspappersrullar i småbitar för att ha som strömaterial. Fungerar superbra och är en utmärkt sysselsättning när man kollar på favoritserien på TV. Man kan tycka att det hade varit bättre om rullarna fick åka med till sopstationen för att återvinnas några gånger till, men då hade jag ju behövt köpa och släpa hem strö istället vilket skapar mer transporter för både mig och sopbilarna. Sedan är rullarna oftast redan återvunna några gånger medan köpeströ är helt ny råvara. Så jag tycker ändå att det i slutändan är win-win för alla parter.