torsdag 24 december 2015

Tjugofjärde december: den gröna andan och sanna glädjen

En del tänker nog att vi miljötokar är synnerligen egoistiska och att allting vi gör är egentligen meningslöst för allt och alla utom oss själva. Att försöka leva så grönt man kan är bara en klapp på ryggen för att själv få känna sig duktig. Jag har hört och läst dessa ord flera gånger och de gör mig lika förfärad varje gång, för det finns inget som vi gör för oss själva som vi inte gör för oss alla.

Varje gång jag slänger något rätt i återvinningen, skippar en plastpåse när jag plockar apelsiner, väljer kollektivtrafik framför fossilbil, plockar den ekologiska pastan från butikshyllan, äter grönsaker istället för kött, tvättar golvet med såpa, stoppar ner ett frö i jorden eller avstår från att handla något nytt så gör jag något för oss alla. För det är så det funkar. En är alla och alla är en.

Speciellt nu i juletider så tycker jag att det är ett utmärkt tillfälle att ta sig en stund att tänka på alla andra som liksom en själv befolkar denna jord. Även om vi är vitt skilda personer med väldigt olika förutsättningar lever vi ändå här på samma villkor och jag tycker det är lite mysigt att tänka att vi allihopa är så sammankopplade. Av den enkla anledningen tycker jag också att vi alla har en gemensam skyldighet att se till att vi fortsättningsvis kan kalla jorden vårt kollektiva hem.

När jag sitter runt bordet i jul tillsammans med min familj tänker jag på hur mycket jag älskar dem och att allt jag gör för miljön gör jag för dem, mig själv och våra kommande generationer. Jag gör det för mina vänner, alla som inte är mina vänner, de jag känner och alla jag aldrig ens kommer träffa. Så tänker jag kring varför jag bryr mig om miljön och det är därför mitt engagemang aldrig kommer kännas uppoffrande eller betungande. Jag hoppas att det här är ord som kommer följa med i bakhuvudet på dig som läst och att du kanske kommer se saker lite annorlunda än innan. God Jul till er alla!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar