måndag 25 januari 2016

Vegan-måndag

Ostbågar och massaman curry. Jag har syndat! Fast egentligen inte, för jag ser det inte som något direkt dåligt utan mer som att saker händer och det är också okej. Det första är att jag är barnsligt förtjust i ostbågar! Helt oekologiska, säkert proppfulla med GMO och andra onyttigheter, inte avfallssnåla och helt i otakt med mina så högt älskade värderingar. Och verkligen inte veganska. Men på en mysig fredagskväll tillsammans med en varm sambo, en bra film och femton minus ute så var de precis vad som önskades.

Det andra är en lördagskväll ute i underbara vänners sällskap och med godaste thaimaten i storstaden så blir det inte heller så veganskt. Jag väljer att tolka det som att jag lever som jag lär; ingen är perfekt. Att banna sig själv över sånt är bara destruktivt och det är bättre att istället fokusera på det som är bra. Man kommer väldigt långt på positiv energi och även om jag inte hänger mig totalt åt veganism utan minsta lilla snedsteg (hittills 0,67 stycken per vecka) så har det ändå varit ett stort steg i rätt riktning.

Förra gången hade jag bara mig själv att tänka på och eftersom jag kan äta samma sak fem dagar i rad utan att ens fundera på om jag kanske borde laga något annat så var det bra mycket enklare. Det bästa den här gången är att jag är tvungen att vara mer innovativ och leta efter spännande nya grejer, så allt som allt har det varit mer lärorikt och roligt. Mat utan animalier är fantastiskt gott egentligen så när förste februari är här kommer det helt klart lagas mer veganskt och det är ju egentligen vad det hela går ut på. Jippon utan faktisk förändring är jag som bekant allergisk mot och det här ska inte vara något undantag.

tisdag 19 januari 2016

Vegoäntligen!

Idag är det så dags för premiären av Sveriges första helvegetariska matprogram! Det är Karoline från Det gröna skafferiet och Elenore från Earthsprout som slagit sina grönsakslådor samman till att bli fem halvtimmeslånga avsnitt av Vegorätt. Jag kunde inte bärga mig till ikväll utan tjuvkikade faktiskt på SVTplay så fort det kom ut och det första som möter mig är en sommaräng. En skarp kontrast mot att jag idag gick upp vid fem och ägnade morgonens två första timmar åt att skotta bort massa snö, med ett minimidjup på tre decimeter, från uppfarten.

Jag är dock inte riktigt färdig med vintern än och myser i hela själen när kylan kommer och det vita täcket breder ut sig, så att beskåda sensommarbilder känns ju helt klart lite fel. Det passar nog bättre för dem som trängtar efter grönt och värme. Tagningarna är dock lika undersköna som härliga och programmet förkroppsligar deras bloggar i form av rörliga bilder perfekt, på gott och ont. Präktigt och rustikt så det förslår och det är en värld man kan önska att man levde i, men ibland blir det lite väl mycket av det goda.

När det kommer till maten är det en enda lång dregelfest; färgsprakande smoothie, krämigt och örtigt pålägg och saftiga burgare med oförvanskade smaker. Enda kruxet är att när det är x antal minusgrader ute är i alla fall inte jag jättesugen på en kall frukost eller ställa mig och grilla en biff. När temperaturen börjar krypa uppåt däremot, då jäklar. Jag ska försöka komma ihåg det här om fyra månader, men det vet jag inte kommer hända så jag hoppas SVT pushar för repriser i sommar. Jag kommer absolut kolla på varenda avsnitt för att dra mitt strå till tittarsifferstacken för det är ett läckert program, men lite bättre tajming kanske skulle vara önskvärt. Avslutar med ett totalt ickerelevant och väsensskilt ögonblick av vinterkänsla för kontrastens skull.


torsdag 14 januari 2016

Våran soptunna

Längst in i hjärtat är jag, och kommer alltid vara, en hallänning så det smärtar lite när jag tänker på att vi numera istället bor i Västergötland med en marginal på ynka tre kilometer. Inget ont som inte för något gott med sig i alla fall och ljusglimten är Mark kommuns sophämtning. Eftersom vi har varmkompost har vi också möjligheten att justera ner vårt tömningsintervall av soptunnan och vi slog till direkt på det glesaste, fyra gånger om året. Bor man däremot i Kungsbacka kan man bara välja mellan varannan eller var fjärde vecka.

När vi flyttade in följde det med en tunna på 240 liter som är dryga två tredjedelar full just nu och då skulle jag nog höfta till det med att nästan hälften av det är skräp från de fester vi hade vid midsommar och nyår. Man orkar inte alltid vara lika hängiven och med ett sällskap på femton pers får man ibland göra lite eftergifter. Jag vill inte heller att man ska komma hit och känna att man inte vågar slänga något, men jag brukar alltid se till att det är lätt att återvinna genom att ställa fram våra fina kassar.

Vi behöver med andra ord inte ens tömma vår tunna fyra gånger per år, vilket i och för sig kan vara negativt för vi glömmer hela tiden av när sopbilen svänger förbi. Senast nu i onsdag var den här och trots att vi pratade om det på måndagen försvann det ur tankarna. Nästa gång är i april, men jag tror nog att vi kan klara oss hela vägen till juli och vi är då nere på en tömning per år.

Det är inte bara samvetet som mår bra när man minskar sitt brännbara avfall, utan även plånboken. Vi betalar bara en sjättedel av priset som det kostar för någon med den lite vanligare tunnstorleken 190 liter att tömma en gång varannan vecka. Genererar man däremot såpass mycket sopor att man måste tömma varje vecka är kostnaden nästan tolv gånger högre! Det lönar sig att ta hand om miljön.

fredag 8 januari 2016

Vårt dagliga bröd

När jag fyllde 25 fick jag en assistent i födelsedagspresent och sedan dess har den använts minst en gång i veckan då det är dags att fylla brödlådan i frysen. Alla möjliga olika sorters bröd blandas till i den; danskt rågbröd, baguetter, filmjölksbröd, grytbröd och tager-vad-man-haver-frallor, bara för att nämna några. Godast är det oftast rykande färskt och det som inte smaskas upp första dagen åker portionerat in i frysen för att sedan tas fram när man vill ha det, nästan med samma fräschör som nybakat.

Vi lider därför aldrig av problemet att det ligger brödbitar i påsar och lådor för att sedan blir torrt och tråkigt. Av den enkla anledningen har det heller aldrig kommit för mig att göra eget ströbröd, eller skorpmjöl som det charmigt nog också kallas, som många tycks göra med sin skalkar. Det är alltså en av grejerna som vi fortfarande har köpt, trots att det är pinsamt enkelt att göra. Visst skulle man bara kunna låta några uppskurna skivor ligga framme och torka, men det tar emot i hjärtat, på riktigt. Att medvetet låta gott mjukt bröd bli hårt och smuligt känns som ett väldigt slöseri, även om det är för att göra något annat som man ändå behöver.

Ett gyllene tillfälle uppstod dock på nyårskvällen när det gjordes snittar och massa brödkanter skars bort (synd och skam egentligen, är ju den godaste biten tycker jag). Mina älskade vänner har med åren lärt sig acceptera mina miljörelaterade egenheter och att jag vägrade låta dessa oskyldiga mumsbitar åka i sopen togs emot med ett inte så överraskat "jaja". Att slänga fullt ätbar mat borde vara brottsligt och därför las brödbitarna i en korg i skafferiet för att torka och nu har jag äntligen fått tummen ur att riva det till finfint ströbröd.

Jag överdriver inte när jag säger att det är bland de enklaste sakerna jag gjort. Man kan slänga ner det i matberedaren, använda rivjärn, mortla eller smula det med händerna, men då jag för ett tag sen fick ärvt den charmigaste mandelkvarnen någonsin kände jag att den nu äntligen skulle få göra skäl för sin plats i kökslådan. Resultat: en halvtimma senare, noll extra avfall och med en tillfredsställande känsla av jag visst kan själv står nu en burk med egenrivet ströbröd på hyllan i skafferiet. Ytterligare en sak som jag aldrig behöver handla igen! Jag måste bara komma över min instinktiva motstridighet inför att låta mitt, med energi och möda, hembakta bröd "slösas" bort på det här viset.

måndag 4 januari 2016

Vegan-månad

Nä, jag har inte skrivit fel, det ska vara månad istället för måndag. Det är nämligen så att en av mina nyårsaspirationer (att kalla det löfte känns som dödsdömt för min del) är att äta ännu mer grönt i år och jag tänkte rivstarta med fyra veckor av veganmat. Jag har tidigare gjort samma grej när sambon var utomlands i några veckor och det fungerade fint men ack vad jag saknade ost. Och glass.

Men allt som allt är det inte jättemycket som skiljer, i alla för egen del. För den resterande tvåbenta familjemedlemmen kommer det nog däremot märkas även om han är fri att äta som vanligt utöver det jag lagar. Gott om inspiration för att leva veganskt i fyra veckor finns åtminstone, så tråkig och mindre välsmakande mat kommer vi bli förskonade från.

Vill man själv göra lite grönare kostförändringar kan man bland annat hoppa på månadens klimatuppdrag hos Klimataktion som handlar om just mat. Vilka förhoppningar har du för det nya året?

lördag 2 januari 2016

Januariskurning

På nyårsdagen går pizzaugnarna varma och hos de flesta finns inte mycket energi kvar över till annat efter de största helgerna på året. Nån gång måste man dock ta sig i kragen och städa undan det gamla för att få ordning på det nya. Vi började faktiskt det nya året med att premiärskura det fina trägolvet som ligger i hallen.

Ett golv som visade sig vara bra mycket smutsigare än vi tidigare trott och med förfasan såg vi hur sköljvattnet blev gråare och gråare samtidigt som vi ändå blev lättade över att golvet ändå såg ut att bli renare. Resultatet syntes först efter att det torkat ordentligt och dagen efter såg vi skillnaden svart på vitt, nästan bokstavligen.

Till skurningen använde vi en hantverksmässigt tillverkad såpa med biologiskt odlad linolja som fettbas och den doftar precis som såpa ska, härligt av bittermandel. Vi fick handlat den när vi var ute på äventyr med Lövet i mitten av november och passade då också på att fixa en skurborste i byggnadsvårdsbutiken som finns vid Nääs fabriker (där jag också hittade mina nya lokaltillverkade ullkardor). Kan dock rekommendera att köpa en med hål i för att kunna sätta i en stav så man slipper krypa på golvet som vi gjorde.

Eftersom golvet var såpass skitigt så tog det en stund och krävde en hel del skrubbande och man förstår att det var kämpigt att hålla rent förr utan dammsugare och andra moderniteter. Vi har ungefär 150 kvadratmeter trägolv som ska såpskuras och bli grått och fint... Som tur är ligger det mesta för närvarande antingen skyddat under gammal linoleummatta eller så är det på övervåningen där det inte blir så smutsigt. Allt i sinom tid. Det kommer ändå vara värt tiden och energin då vi kommer få ett hållbart golv som är tvättat och skyddat med en naturlig och giftfri produkt som är bra både för träet och oss som går omkring på det.