Våran soptunna

Längst in i hjärtat är jag, och kommer alltid vara, en hallänning så det smärtar lite när jag tänker på att vi numera istället bor i Västergötland med en marginal på ynka tre kilometer. Inget ont som inte för något gott med sig i alla fall och ljusglimten är Mark kommuns sophämtning. Eftersom vi har varmkompost har vi också möjligheten att justera ner vårt tömningsintervall av soptunnan och vi slog till direkt på det glesaste, fyra gånger om året. Bor man däremot i Kungsbacka kan man bara välja mellan varannan eller var fjärde vecka.

När vi flyttade in följde det med en tunna på 240 liter som är dryga två tredjedelar full just nu och då skulle jag nog höfta till det med att nästan hälften av det är skräp från de fester vi hade vid midsommar och nyår. Man orkar inte alltid vara lika hängiven och med ett sällskap på femton pers får man ibland göra lite eftergifter. Jag vill inte heller att man ska komma hit och känna att man inte vågar slänga något, men jag brukar alltid se till att det är lätt att återvinna genom att ställa fram våra fina kassar.

Vi behöver med andra ord inte ens tömma vår tunna fyra gånger per år, vilket i och för sig kan vara negativt för vi glömmer hela tiden av när sopbilen svänger förbi. Senast nu i onsdag var den här och trots att vi pratade om det på måndagen försvann det ur tankarna. Nästa gång är i april, men jag tror nog att vi kan klara oss hela vägen till juli och vi är då nere på en tömning per år.

Det är inte bara samvetet som mår bra när man minskar sitt brännbara avfall, utan även plånboken. Vi betalar bara en sjättedel av priset som det kostar för någon med den lite vanligare tunnstorleken 190 liter att tömma en gång varannan vecka. Genererar man däremot såpass mycket sopor att man måste tömma varje vecka är kostnaden nästan tolv gånger högre! Det lönar sig att ta hand om miljön.