Våren hänger i luften

Den senaste veckans klara nätter har gjort att minusgraderna smyger sig på medan det på dagarna blir uppåt plus fyra-fem och det är precis nästan på den magiska gränsen till vårtemperatur (dygnsmedel över 0°C). Ännu ett tag får vi ge oss till tåls men att det blir ljusare och varmare märker man av överallt. Talgoxen sjunger sitt välkomnande "ti-tu ti-tu ti-tu", knoppar syns på alla kvistar och grenar, vårlökarna tar sig mödosamt genom den murkna mattan av gamla löv och fjärilarna står i startgroparna.

Själv har jag varit strängt upptagen med att röja i den övervuxna trädgården och det går mycket lättare att rensa när inte massa löv skymmer och insekter försöker bitas. De flesta buskar och träd tål utmärkt att beskäras på vårvintern när den allra värsta frosten passerat men innan knoppar börjar svälla upp. Det mest tidskrävande projektet är det stora havet av björnbärssnår som jag hemskt gärna vill få ordning på och målet är att ha uppbundna rader med utrymme mellan för enklare plockning. Förra året kom man bara åt bären längs ytterkanten och även om det blev en ansenlig mängd så är björnbärssylten redan slut och så kan vi inte ha det! Jag hoppas också att glesningen ska ge buskarna lite extra kraft och ny energi. Det kan också gå helt åt skogen för jag har verkligen ingen aning om man kan tukta vilda björnbär på det här sättet och de kanske protesterar totalt. Tiden får utvisa.

Alla vinbärs- och krusbärsbuskar ska så småningom flytta till bättre lägen och antalet utökas och nu förbereder jag det genom att ta sticklingar innan växten vaknar. Optimalt är väl att göra det på hösten i samband med skörd, men de är ju praktiskt taget ogräs (ett trevligt sådant) så det ska nog gå bra ändå. Lavendeln ska beskäras om inte allt för lång tid och det ska också flytta hit en rabarber från föräldrahuset. Från början en hitteplanta från en slänt där folk hällde ner sitt trädgårdsavfall och självklart fick den hänga med hem. Nu ska den få bo längs med östväggen på huset där jag tror den kommer trivas bra med lagom av både sol och skugga.

Planeringen av de tre små odlingsbäddarna jag började med att täcka förra året är sånär som avklarad och de ska under vår, sommar och höst fyllas med grönsaker och blommor om vartannat. Första året jag odlar i annat än kruka och under ideala förhållanden så det ska bli mycket spännande att se om jag pallar med. Allra mest orolig är jag för rådjuren som strövar fritt och har sina många stigar rakt genom trädgården. Även sorkarna är jag lite vaksam mot trots att katterna gör sitt bästa med att hålla efter dem och de minskar nog beståndet med minst tre-fyra stycken i veckan.

Förhoppningen är i alla fall att vi ska ta stora kliv mot att bli helt självförsörjande på bär (jordgubbarna kommer planteras till hösten när sticklingarna vuxit sig kraftiga), att så småningom skapa oss ett trädgårdsland stort nog att förse oss med grönsaker året runt och plantera de första träden i fruktträdgården. Jag kan nästan inte bärga mig och får nog hålla i mina egna tyglar lite för att inte vilja göra allt på en gång. Jag. Längtar!