Häromveckan pratade jag lite om upplägget i mina tre odlingdsbäddar i år och det som ska få allra mest plats med hela två tredjedelar av en bädd är potatis. För jag älskar potatis. Egenodlad nyupptagen potatis har jag egentligen bara smakat en gång och det var när mina föräldrar odlade i mörka hinkar på deras altan och godare har jag nog aldrig ätit! Mjäll, smörig, nötig, fast, fyllig och bara avsköljd blev en så vardaglig sak till måltidens höjdpunkt. Det är så jag vill leva, men med skillnaden att allt jag äter ska spela huvudrollen och att man ska känna vördnad inför resan från frö till tallrik.
Istället för att inhandla ekologisk sättpotatis till hutlösa priser bestämde jag mig för att kolla vilka sorter som fanns på Tuvan i Kungsbacka och enda kriteriet var att den skulle vara svenskodlad. Hem kom jag med två sorter, Connect och Mastro. Den första är enligt internet en ganska ny sort som får medeltidiga rundovala knölar och något mjölig vid kokning. Den andra är också relativt ny och får större knölar som utvecklar sig snabbt och ska vara högavkastande samt ha bra lagringsduglighet.
En anledning till att köpa ekologiska potatisar (även om jag inte skulle köpa konventionella ändå) är att dessa sorter oftast är väldigt resistenta mot diverse sjukdomar och det naturliga skyddet är fördelaktigt när man odlar utan bekämpningsmedel. Jag får se det här första året som ett testår och därför är det inte jätteviktigt att få rätt sorter utan det är nog bra om man får testa lite olika för att se vad man gillar och vad som funkar bäst i de förhållanden man har att erbjuda.
För att säkra en tidig skörd har jag tagit rådet att inte bara förgrodda knölarna utan att också lägga dem direkt på jord för att de därför ska utveckla rötter och inte bara groddar och då också få ett försprång. Jag behöver liksom all hjälp jag kan få och än så länge ser de bra ut. De verkar trivas i källarfönstret och den låga temperaturen på tio grader håller groddarna små och knubbiga, vilket i slutändan borgar för kraftiga och tåliga plantor. Lättare att avhärda dem innan utsättningen blir det då också. I övrigt spirar våren på här på gården; snödroppar, våriris, krokusar i olika färger och former samt påskliljorna som väntar på att få låta knopparna spricka. Nu ska jag ut och lyssna på de yrvakna och de lite extra klumpiga humlorna som är alldeles täckta av krokuspollen!
onsdag 23 mars 2016
måndag 14 mars 2016
Grönsaksplanering
Förra året började jag anlägga tre odlingsbäddar med det material jag hade tillgängligt då och har den senaste tiden krattat och samlat ihop ännu mer att fylla på. Det fick dock bli ett litet uppehåll när vintern för dryga veckan sedan bestämde sig för att den inte var riktigt färdig och någon decimeter snö anlände och grusade mina vårkänslor. Temperaturen, som hittills har hållt sig under nollan på nätterna, gör att den ligger kvar än så länge, men solens strålar nöter sakta men säkert bort den på dagarna och mängder med krokusar, påskliljor och snödroppar poppar upp lite varstans så det gäller att se sig för var man går.
Nu när jag istället varit förvisad till att pyssla inomhus har jag planerat vad jag ska sätta i bäddarna i år och eftersom jag inte har så fasansfullt mycket utrymme har jag försökt kompromissa men det slutade ändå med att jag har dryga trettiotalet grönsaker som ska få plats! Det är svårt att hejda sig själv när man har tillgång till internet och mängder med härliga ekofröer. Visserligen ska tomaterna få bo i mina stora krukor även i år, nu tillsammans med persiljan, och plocksallat passar utmärkt i balkonglådorna, men det har helt klart krävts ett ordentligt schema för resten.
Jag är helt såld på idén med samodling där man drar nytta av olika växters egenskaper för att gynna andra grödor och därmed kan man lättare odla utan kemikalier och what not samtidigt som man kan nyttja utrymmet maximalt. Någon som praktiserar det här med bravur är Sara Bäckmo som driver bloggen Skillnadens Trädgård och det är från henne jag drar mycket inspiration. Sen har jag också dammsugit nätet på information om vad som passar bäst ihop och vad som absolut inte kommer överens. Bland annat var VäxtEko en bra källa som visserligen inte utvecklas längre, men allt material finns kvar och är sökbart.
Efter många omplaneringar har jag till slut kommit fram till en tillfredställande lösning för i år och mitt mål har varit att varje bädd ska innehålla minst en blomma, det ska alltid finnas nåt att sätta ut om det blir en ledig plats, bäddarna ska delas in i vår/sommar och sommar/höst för att både tidiga och sena grönsaker ska få plats, de ska följa en växtföljd för friskare jord och till sist ska allting vara ätbart. Uppdelning i detalj ser ut som följande;
Kålbädden:
Tre systrar-bädden (majs-bönor-squash):
Potatisbädden/jordgubbslandet:
Utöver detta har jag lite påsar med mangold, spenat, morot, isbergssallat och purjolök sen innan och de får ta plats där och om det finns. Ambitiöst och trångt kan man väl sammanfatta det hela som, men satsar man inget kan man inte heller vinna något tänker jag. Nu ska här sättas fröer i pluggbrätten och så håller jag tummarna för en riktigt bra odlingssommar.
Nu när jag istället varit förvisad till att pyssla inomhus har jag planerat vad jag ska sätta i bäddarna i år och eftersom jag inte har så fasansfullt mycket utrymme har jag försökt kompromissa men det slutade ändå med att jag har dryga trettiotalet grönsaker som ska få plats! Det är svårt att hejda sig själv när man har tillgång till internet och mängder med härliga ekofröer. Visserligen ska tomaterna få bo i mina stora krukor även i år, nu tillsammans med persiljan, och plocksallat passar utmärkt i balkonglådorna, men det har helt klart krävts ett ordentligt schema för resten.
Jag är helt såld på idén med samodling där man drar nytta av olika växters egenskaper för att gynna andra grödor och därmed kan man lättare odla utan kemikalier och what not samtidigt som man kan nyttja utrymmet maximalt. Någon som praktiserar det här med bravur är Sara Bäckmo som driver bloggen Skillnadens Trädgård och det är från henne jag drar mycket inspiration. Sen har jag också dammsugit nätet på information om vad som passar bäst ihop och vad som absolut inte kommer överens. Bland annat var VäxtEko en bra källa som visserligen inte utvecklas längre, men allt material finns kvar och är sökbart.
Efter många omplaneringar har jag till slut kommit fram till en tillfredställande lösning för i år och mitt mål har varit att varje bädd ska innehålla minst en blomma, det ska alltid finnas nåt att sätta ut om det blir en ledig plats, bäddarna ska delas in i vår/sommar och sommar/höst för att både tidiga och sena grönsaker ska få plats, de ska följa en växtföljd för friskare jord och till sist ska allting vara ätbart. Uppdelning i detalj ser ut som följande;
Kålbädden:
- kryddtagetes längs kanten (snigelgodis som ska locka mer än kålen och doften sägs förvilla angripare)
- broccoli (Calinaro, en snabb broccoli och borde därför hinna skördas innan palmkålen ska ut)
- palmkål (Nero di Toscana, tål en del frost men inte lika mycket som kusinen grönkål)
- spetskål (Cuor di Bue, spetskål växer fort och tar mindre plats än vitkål)
- grönkål (Westland Winter, favoritgrönsak som kan stå kvar i bädden under vintern)
- kålrabbi (Azur Star, aldrig tidigare ätit men ska vara en lättodlad kålsort som skördas tidigt och påminner om mild kålrot)
- vitkål (Dottenfelder Dauer, sen sort som passar bra till lagring)
- dill (okänd sort, ska främja kålens tillväxt och attrahera rovspindlar som käkar skadedjur)
- rädisor (blandpåse, tillhör kålfamiljens korsblommiga släkte och i växtföljden väljer jag att odla dessa tillsammans)
Tre systrar-bädden (majs-bönor-squash):
- vallmo (Elka, odlas för frönas skull och bidrar med skugga och skydd för marknära squash och gurka)
- majs (Double Standard, agerar stöttepelare för ärtorna)
- märgärt (Alderman, högväxande med lång skördetid som ska klättra på majsen och bidra med extra stabilitet)
- brytärt (Sugar Snap, samma som ovan men hela baljan används)
- sommarsquash (Cocozelle, lättodlad grön zucchini, tålig och pålitlig med hög avkastning, skördas kontinuerligt)
- sommarsquash (Yellow Crookneck, lite senare busksquash men ändå snabbväxande som sedan får ge plats för vintersquashen)
- vintersquash (Green Hokkaido, en tålig sort med lagom stora frukter och är utmärkt för långlagring, tar vid efter sommarsquashen)
- gurka (Muncher, tidig salladsgurka som är lika god färsk som inlagd)
Potatisbädden/jordgubbslandet:
- potatis (säger sig självt)
- bondböna (Witkiem, tidig och högavkastande med rejäla bönor, får stöd av potatisblasten (vid sen potatis) samtidigt som den ska hålla sorkarna borta)
- ringblomma (ätbar, matar insekter och bin, mycket bladmassa till odlingsbäddarna)
- jordgubbar (en okänd smulbärssort, etableras med sticklingar efter uppdragen potatis)
- vitlök (höstplantering, följande år konkurrer inte löken med jordgubbsplantorna om utrymmet och ska hålla borta ohyra med sin starka doft)
- gurkört (lättodlad med smak av gurka och fina blå blommor, uppskattad av bina)
Utöver detta har jag lite påsar med mangold, spenat, morot, isbergssallat och purjolök sen innan och de får ta plats där och om det finns. Ambitiöst och trångt kan man väl sammanfatta det hela som, men satsar man inget kan man inte heller vinna något tänker jag. Nu ska här sättas fröer i pluggbrätten och så håller jag tummarna för en riktigt bra odlingssommar.
tisdag 1 mars 2016
Dokumentärtips: Racing Extinction
En av de mest anpassningsbara varelserna på vår planet och kanske även det vanligaste, mest vitt spridda och framgångsrika rovdjuret. Den, om än något tveksamma, äran är det människan som kan stoltsera med. Vi har väl alla hört jämförelsen med jordens ålder kontra vår egen; om jorden funnits i 24 timmar så har människan som art existerat i endast ett par ynka sekunder. Ändå har vår påverkan varit enorm. Vi bokstavligen leker allsmäktig när vi skapar land, hav och atmosfär samtidigt som vi lika fort förgör densamma. När man ser på vilket avtryck vi skapat för resterande delen av den här planetens liv blir man både imponerad och förskräckt.
Var det Spindelmannens farbror Ben eller Voltaire som sa de numera berömda orden "with great power comes great responsiblity"? Oavsett vilken källan är har väl aldrig ett ordspråk passat så bra som här. Det är inte något man kanske går och funderar över dagligen för oftast ser vi inte oss själva med den makt vi faktiskt har, men när tanken väl finns där inser man att vi håller väldigt mångas framtid i våra händer, inkluderat vår egen.
Dessa två stycken ovan skulle jag nog säga sammanfattar hela andemeningen med dokumentären Racing Extinction. En film som handlar om allt vi gör som bidrar till massdöd och utrotning av levande djur och växter i en takt som endast skett vid fem tillfällen tidigare. Senaste gången var det dinosaurierna som fick stryka på foten.
Filmen är regisserad av före detta National Geographic-fotografen Louie Psihoyos och med i sitt bagage har han även The Cove från 2009 vars gripande ämne om den japanska delfinslakten vann honom en Oscar för bästa dokumentär. Så räkna därför med att det kommer finnas en hel del starka bilder och svåra ämnen som inte är direkt upplyftande. Men det är så otroligt viktigt!
Antropocena utrotningen, från grekiskans ord för "människans tidsålder", eller det sjätte massutdöendet som det också kallas, innebär en skarp nedgång i biodiversiteten och anledningarna till detta är många. Filmen gör sitt bästa med att försöka nudda så många som möjligt utan att göra det alltför plottrigt. Ökande mängd växthusgaser, avskogning, försurade hav, förstörda ekosystem, miljöfarliga utsläpp, överfiske och illegal, såväl som tillåten, extrem jakt bara för att nämna några. Fokuset ligger på sistnämnda; människans direkta hand över vara och icke vara.
Den kommer finnas att köpa som DVD med svensk text i april, men jag skulle starkt rekommendera att istället köpa en streamad version istället och på så sätt bidrar du inte till någon ökad klimatpåverkan eller resursförbrukning. Den finns exempelvis på Amazon där obegränsad direktstreaming och två nedladdningar ingår för cirka 130 svenska kronor. Jag kan inte nog understryka att om du bara ska se en dokumentär i år, alla kategorier, ägna 90 minuter åt att se denna.
Var det Spindelmannens farbror Ben eller Voltaire som sa de numera berömda orden "with great power comes great responsiblity"? Oavsett vilken källan är har väl aldrig ett ordspråk passat så bra som här. Det är inte något man kanske går och funderar över dagligen för oftast ser vi inte oss själva med den makt vi faktiskt har, men när tanken väl finns där inser man att vi håller väldigt mångas framtid i våra händer, inkluderat vår egen.
Dessa två stycken ovan skulle jag nog säga sammanfattar hela andemeningen med dokumentären Racing Extinction. En film som handlar om allt vi gör som bidrar till massdöd och utrotning av levande djur och växter i en takt som endast skett vid fem tillfällen tidigare. Senaste gången var det dinosaurierna som fick stryka på foten.
Filmen är regisserad av före detta National Geographic-fotografen Louie Psihoyos och med i sitt bagage har han även The Cove från 2009 vars gripande ämne om den japanska delfinslakten vann honom en Oscar för bästa dokumentär. Så räkna därför med att det kommer finnas en hel del starka bilder och svåra ämnen som inte är direkt upplyftande. Men det är så otroligt viktigt!
Antropocena utrotningen, från grekiskans ord för "människans tidsålder", eller det sjätte massutdöendet som det också kallas, innebär en skarp nedgång i biodiversiteten och anledningarna till detta är många. Filmen gör sitt bästa med att försöka nudda så många som möjligt utan att göra det alltför plottrigt. Ökande mängd växthusgaser, avskogning, försurade hav, förstörda ekosystem, miljöfarliga utsläpp, överfiske och illegal, såväl som tillåten, extrem jakt bara för att nämna några. Fokuset ligger på sistnämnda; människans direkta hand över vara och icke vara.
Den kommer finnas att köpa som DVD med svensk text i april, men jag skulle starkt rekommendera att istället köpa en streamad version istället och på så sätt bidrar du inte till någon ökad klimatpåverkan eller resursförbrukning. Den finns exempelvis på Amazon där obegränsad direktstreaming och två nedladdningar ingår för cirka 130 svenska kronor. Jag kan inte nog understryka att om du bara ska se en dokumentär i år, alla kategorier, ägna 90 minuter åt att se denna.