onsdag 9 november 2016

Snön föll

Det är inte ofta man får säga "vart tog hösten vägen" men i år har det gått ruskigt fort på väderfronten och vintern förutspås att bli kallare än kallast. Vinterdäcken var tvungna att åka på mer än en månad tidigare än förra året och första snön föll i förra veckan. Det är nu innesäsongen börjar och man kan se tillbaka på det som varit och det som önskats men inte blivit.

Trädgården har tyvärr fått stå tillbaka lite på grund av husrenoveringar och resultatet blev såklart därefter. En kombination av att grovt ha underskattat den lokala snigel- och rådjurspopulationen och att ha haft för högt förtroende för vädret ledde till att knappt något blivit skördat. För en balkongtjej som mig där läget har varit optimalt på tredje våningen i söderläge kom naturen som en chock, men det gäller att ta det som erfarenheter och lärdomar.

Vad som däremot blev över förväntan bra var potatisen och skörden blev fantastisk trots lite sporadisk och bristfällig kupning. På två kilo knölar blev det plantor av alla och jag skördade i genomsnitt dryga kilot per planta. Lite mindre i början av säsongen men eftersom jag lät fyra plantor stå kvar till början av oktober (av ren lathet) höjdes snittet med hjälp av enorma bakpotatisar. Jättenöjd med sorterna som inte drabbats av några sjukdomar, inte ens bladmögel trots att de vuxit i fuktiga och rejätl orensade bäddar. Nästa år blir det nog Connect och någon fastare sort.

Där potatisen växte i år har vitlök blivit nedpetad och jag föll för den vackert lila sorten "Unikat" som visade sig ha både stora och lättskalade klyftor. Lagringsbar och köldtålighet är andra egenskaper som kommer uppskattas, även om antalet lökar i bästa fall bara kommer hushålla oss fram till julen. Börja i liten skala har jag upptäckt vara knepet till att lyckas. Vid sidorna av vitlöken kommer det växa smulgubbar av okänd sort som togs som revplantor från föräldrahemmet. Fantastiskt goda som smakar som en jordgubbe ska smaka, men ömtåliga och dålig hållbarhet gör att de inte går att köpa utan får odlas själv helt enkelt.

Krutet har som sagt lagts på huset och grundtanken är att det ska renoveras med samma material som det är byggt i och de illa åtgångna bärlinorna i torpargrunden blev ersatta med samma sorts grova granstockar, i nyskick såklart. Inte helt lätt att få tag på, men turligt nog hade vi hängivna snickare och ett fint sågverk i närheten så det löste sig. Skorstenen har fått sig en upputsning modell större och inga insatsrör kommer i närheten av detta fina, tåliga murverk som säkerligen kommer stå i minst hundra år till. Det bortglömda dräneringsdiket i sänkan på tomten har börjat grävas ur med spade och mankraft för att inte med maskin förstöra den ursprungliga strukturen med omsorgsfullt nedlagda stenblock.

Första hela året med det nya livet på landet har med andra ord gett upphov till en hel del arbete, men ack så mycket mersmak. Ser fram emot vad nästa år bär med sig!