torsdag 27 april 2017

Dokumentärtips: Sista skörden

Jag har upptäckt att när man har en liten bebis att ta hand om så är det många timmar som går åt till att göra inget annat än att sitta still och mata. Det är supermysiga stunder som jag aldrig skulle vilja vara utan och även om det finns få saker som slår att titta på en mumsandes nöjd liten krabat kan det bli lite tradigt från tid till annan. Det är i princip omöjligt att läsa en bok med en hand, men tacka vet jag Play-tjänster! Av den enkla anledningen kommer det framöver att bli en hel del inlägg om sevärda dokumentärer.

När man har sett Planet Earth på Netflix femtioelva gånger så är det ju inte så konstigt att isbjörnars och makakers liv tappar lite spänningen efter ett tag, man vet ju hur det slutar. Därför blir jag så himla glad när något nytt dyker upp och häromkvällen sändes den svenskproducerade dokumentären Sista skörden på SVT Play. En film om jord. Så vardagligt, så viktigt.

Jorden, denna minsta gemensamma nämnare mellan liv och död, är någonting som de flesta kanske inte reflekterar över och när den väl kommer till tankarna är det oftast för att man har blivit smutsig och behöver tvätta bort den. Ack så man bedrar sig när man väl tänker efter på vad det faktiskt är. Grundbulten till vår överlevnad, men väldigt sårbar. Hur vi behandlar och driver den till utarmning genom vårt jordbruk är vad Tina-Marie Qwibergs film handlar om.

Monokulturer, konstgödsel, bekämpningsmedel och drift utan vila gör våra jordar allt mer näringsfattiga och utsatta för väder och vind. Den hårda mekaniska bearbetningen, i form av bland annat plogning med tunga fordon, gör jorden kompakt och ogenomsläpplig för både vatten, luft och ljus. Alla dessa problem berörs och även om Tina-Marie inte tar sig an lösningarna i den utsträckning som jag kanske hade önskat är det en tankeväckande historia hon berättar som manar till förändring.

I ett inlägg lite längre fram tänkte jag adressera hur man som hobbyodlare kan tänka för att få sin egen jord att må så bra som möjligt och lite kring hur jag själv ser på jorden som den största och viktigaste delen i en trädgårds kretslopp. Så se fram emot det!

1 kommentar:

  1. Varje höst låter jag trädgården vissna ner och ligga som ett täcke över jorden. Trots sambons protester, han vill städa rent. Och varje vår hänförs jag över jorden som finns under det nedvissnade. Som är svart och fuktig och myllrar av mask 😊 🐛🐜🐝🐌🌱

    SvaraRadera