lördag 31 oktober 2015

BARF

Jag har under de här senaste veckorna funderat lite på vad man kan göra åt de sopor som katterna skapar med matförpackningar, främst i form av plastpåsar men också tetrapack och konservburkar. Av en slump halkade jag in på ett koncept som utgår från rått kött, ben och innanmat som föda till hundar och katter. BARF, biologiskt anpassad rå föda, anses vara vad våra husdjur egentligen är menade att äta och mår bäst av.

Intresserad letar jag vidare och hittar talare både för och emot dieten. De som är för pekar på ett allmänt bättre mående djur med glansigare päls, renare tänder och mer energi. De som inte tycker att det är en bra idé tydliggör att det kan vara svårt att se till att alla näringsämnen täcks upp, bakterierisken i rå mat och att det kan vara farligt med benflisor.

Min egna slutsats av den här typen av utfodring är helt klart att det kräver mer kunskap, tid och energi av ägaren än att bara öppna en burk eller påse och hälla upp. Precis som för oss människor krävs det engagemang att äta en välbalanserad kost och ibland har min inte ens orken att göra det för sig själv, än mindre för sina husdjur och då prioriterar man smidigheten i första hand.

Det finns färdig BARF-mat att handla men de kommer i plasttuber och då faller lite syftet med att försöka hålla förpackningen till ett minimum. Plus att det hade känts bättre att kunna ge våra katter ekologisk mat. En lösning kan vara att köpa sig en BARF-box från Gröna Gårdar där allt kommer i en enda stor påse som man sedan får packa om i mindre förpackningar hemma, självklart sådana som används om och om igen.

En annan möjlighet om man själv äter kött är att ta tillvara på eventuellt köttputs och ge i småportioner. Det eliminerar visserligen inte behovet att köpemat men kan vara ett sätt att dryga ut den så förpackningen räcker längre, plus att man minskar spillet till komposten. På en tvåkilos högrevsbit (till kalops) blir det puts över till ett par måltider, en hel kyckling ger sex lagom stora vingbitar, en bit lever putsar man alltid bort lite innan den blir pastej och ett ägg alltid gott. Vad man ska tänka på är, precis som alltid, att variation och måttlighet är nyckeln.

Sen behövs det ju också en katt som tycker om det också; här hemma äter tjejen med god aptit men Prinsen håller inte alls med om att det är tjänlig föda utan vill helst ha det tillagat. Rå äggula är dock supergodis för dem båda.

torsdag 29 oktober 2015

Väck med folien!

För ett tag sedan passade jag på att handla lite från Lapland Eco Store när de hade erbjudande om fraktfritt över en helg och på shoppinglistan stod lite grejer som behövdes. En flaskborste i naturmaterial, ett par Weck-burkar för hemgjort smör och färkost och även ett paket med bivaxad bomullsduk i olika storlekar kom med ett paket på posten. Allt var fint förpackat i en återbrukad Skittles-kartong med tidningspapper för dämpning, det var till och med ett löst korsord på en av sidorna. Helt min melodi att använda vad man har och välja förnyelsebara material, så jag var glad redan innan jag ens börjat packa upp det jag faktiskt beställt.

Det mesta jag handlade är väl ganska standard som alla vet hur de fungerar och presterar, men jag har själv länge varit nyfiken på om de här vaxbehandlade naturfiberdukarna faktiskt är så smidiga som det talas om. Självklart måste jag ju därför skriva lite om mina erfarenheter som visserligen bara sträcker sig över en månad, men det får vara en inledande recension och jag kommer säkert återkomma när de är lite mer välanvända.

I butiken säljs det två märken, Bee's Wrap och Abeego, varav den förstnämnda är den populäraste vilket ledde till att den sålde slut först. Därför fick jag istället välja den sistnämnda och på papper är den enda skillnaden mellan dem att Abeegos tygduk är en blandning av både hampa och bomull medan Bee's bara är bomull. Sedan har Bee's någon mer storlek och de har också den allra största duken av de båda.

Vi har hittills bara testat dem på ost än så länge då vi i egentligen inte plastar in så mycket i vanliga fall. Det mesta läggs i burkar med lock på istället. Både jag och sambon är dock jättenöjda med hur de fungerar och osten håller sig faktiskt fräschare än med plastfolie för det blir inte lika instängt. Eldprovet vore en riktigt lagrad ost som svettas så det får bli nästa gång. Vad som kan vara lite knepigt är när osten börjar bli mindre allt eftersom så blir det lite knöligare att vika duken, men jag kan tänka mig att det löser sig självt när man använt den ett tag och den blir mer medgörlig. Helt klart en stark rekommendation!

tisdag 27 oktober 2015

Plastkampanj

Just nu håller den svenska producentföreningen Förpacknings- och Tidningsinsamlingen (FTI) på med en plastkampanj. De kampanjar dock inte för plast, men inte heller emot utan för att öka källsorteringsgraden på plast som är skrämmande låg. Jag skrev tidigare om det här i våras när jag blev smått förfärad över att vi lade mer plast i återvinningen än den genomsnittlige svensken. Efter lite grävande hittade jag en ynka siffra för en ynka stad som var aktuell för ett antal år sedan där det anges att endast hälften av hårdplasten hamnade i rätt kärl och så lite som 20 procent av mjukplasten källsorterades, resten hamnade direkt i brännbart. Jag hoppas att siffrorna har förbättrats men det är nog rimligt att säga att minst varannan plastförpackning hamnar där den inte ska.

Man förstår ju varför en kampanj för ökad plaståtervinning behövs och de har tagit fasta på att försöka göra det lite enklare för det finns en hel del anledningar till varför så många väljer att inte sopsortera plast. Somliga har svårt att få plats sopsorteringen, plasten är ofta nedkletad med mat och de kanske inte vet vad som faktiskt kan återvinnas eller hur det ska göras. Ganska många tror nog också att det inte finns nån vinst att göra, varken för miljön eller sin egen skull.

Genom att skriva många vardagliga exempel på vad som faktiskt ska sorteras och inte blir det tydligt med vad som verkligen avses med plastförpackning. Sedan kan man skicka in sina egna tips på hur man kan göra det enklare för sig och som belöning får man en återvinningskasse hemskickad. Att också läsa alla andras lösningar ger ofta nya smarta idéer man inte tidigare tänkt på. FTI har även låtit genomföra en livscykelanalys på plast för att ta reda på om det faktiskt lönar sig att inte kasta plasten i brännbart. Den visar tydligt att trots bränslet för transporter och energin för själva återvinningen så är det i slutändan ändå en koldioxidvinst. Hur man själv värderar sin tid är dock inte medräknat men för mig är det verkligen inte många sekunder extra om dagen det gäller och valet är självklart. Hur gör du med din plast?

måndag 26 oktober 2015

Tredje oktoberveckan

Det är måndag och dags att redovisa föregående veckas samlade sopor så det är väl bara att sätta igång.
  • glas 0 g (240 g): woho, första veckan utan något glas att slänga! Däremot har det varit en massiv tillströmning av glasburkar, säkert en tjugo stycken. Dessa är dock bara sådana jag tidigare gett bort med innehåll i till folk och de har varit så söta och sparat dem. Blev glatt överraskad och smilet gick från öra till öra. Så nu ska de åter fyllas med hemgjorda presenter och åka ut på ytterligare turer. Kretsloppscirkeln är sluten och börjar om igen.
  • kartong 213 g (179 g): en pizzakartong, två mjölpåsar, en kattmatstetra och ett filpaket (var ju tvungen att ha en startkultur till mitt eget filexperiment) väger tydligen en del...
  • metall 41 g (20 g): aluminiumfolie från en kebabrulle tillsammans med tre lock från konservburkar landade oss på över dubbla mängden metall denna veckan. Anledningen till att konservburkarna inte är med är för att de ska spela huvudrollen i ett nytt litet återbruksprojekt som jag tror passar bra till vinterns mörka kvällar.
  • plast 83 g (117 g): en liten minskning från förra veckan till och med och då är det en stor torrfoderpåse samt två crème fraiche-burkar och en förpackning som en gång innehöll en mumsig bit korv. Crème fraiche skulle jag kunna få avfallsfritt men då behöver jag köpa runt fem liter mjölk för att få samma mängd som i en köpeburk, låta stå så att jag kan separera grädden från mjölken och till slut syra den. Kanske testar jag någon gång i framtiden, men fram tills dess att jag har en egen ko får det nog vara.
  • papper/tidningar 269 g (339 g): ingen tidningslavin denna veckan, men väl lite adresserad reklam (vilket ledde till ett extra kuvert i brännbart). Efter ett mail till företaget får jag nu deras information digitalt istället. Det är så enkelt att ta itu med det direkt när man får det på brevlådan och med tiden blir det mindre och mindre.
  • matavfall 430 g (683 g): inte jättemycket den här veckan heller, det mesta består av skalet från två citroner där saften blev lemoncurd och zesten hamnade i frysen för framtida bakning.
  • brännbart 22 g (56 g): två kuvert och några etiketter från årets konservering som ätits upp. Är det något jag verkligen inte gillar så är det burkar och flaskor som har etiketter som sitter stenhårt, därför blev jag så glad över att IKEAs var ganska enkla att ta bort. Blir nog att handla några fler.
Inte pjåkigt, fem av sju kategorier under snittet från vår tidigare avfallsmånad och nu när vi går in för sista veckan håller jag tummarna för att slutsiffrorna kommer visa en märkbar skillnad. Det känns bra i alla fall. Men nu är det dags för middag och på menyn står vegetarisk gulasch med vitkål och kikärtor och självklart nybakt bröd till.

fredag 23 oktober 2015

Ekologiskt till fåglarna

Nu när första vintern med hus nalkas så sakta har vi bestämt oss för att göra något vi längtat efter under alla åren i lägenheten, nämligen att mata fåglar. Det är inte helt uppskattat av grannarna på våningen under att husera småfåglar från balkongen, hur söta de än må vara. Därför har vi fått nöja oss med att i alla fall oavsiktligt bidra med färska hallon och smultron till någon enstaka skatfamilj som bott i närheten.

Redan för två år sedan upptäckte jag Slåttergubben och deras affärsidé med att sälja ekologisk fågelmat och bara väntat på att en dag kunna handla där själv. De inte bara säljer bra grejer till fåglar utan har ett brinnande miljöengagemang på flertalet fronter. Kunder kan köpa ängsfröer för att kunna återskapa och främja den artrikedom som en gång domnierade det svenska landskapet med en biologisk mångfald av blommor, insekter och fåglar. Man kan ekonomiskt stödja deras arbete för att få den en gång så vanliga storken åter börja frodas genom att skapa gynnsamma miljöer för dessa magnifika fåglar.

För egen del har de, förutom den ekologiska aspekten, satsat på svenskodlat när det går (deras oskalade solrosfrön odlas på den egna gården) och alla åkerfrön är biprodukter från svensk sädesodling. En liten peng för varje sålt kilo går till lokala miljöförbättrande åtgärder, men också till Storkprojektet. Sen har också deras anställda samma syn på miljön och självklart återvinns och återbrukas det samtidigt som det finns ekonomiska morötter för att göra miljömedvetna val som är det där lilla extra.

Ni får ursäkta om det här låter som en enda lång skamlös reklamtext, men jag blir så glad när företag visar att det går att bry sig om miljön samtidigt som man faktiskt kan tjäna pengar på det också. Annars är ju ofta den här typen av engagemang förknippade med kostnader, tid- och energislukande som man enbart pysslar med för att man brinner för det. Därför tycker jag det är viktigt att det uppmärksammas att det inte alls måste vara så.

Så igår fick vi då hem hela 75 kilo av nyttiga godsaker till alla vinterns stannfåglar. Efter att ha gått igenom deras lååånga lista över alla fåglar som kan tänkas komma på besök kom jag fram till en blandning som jag tror täcker det mesta; hackade solroskärnor, åkerfrön, hirskolvar och jordnötter. Det sista är mest för att kunna fylla vår fina ekorrmatare vi fick i inflyttningspresent (älskar när människor känner en så väl), men det är många fåglar som uppskattar nötterna också. Det är fri frakt om man handlar 65 kilo eller mer så vill man inte ha så mycket kan man alltid gå ihop med grannen på ett köp. Nu står i alla fall mumsigheterna på en pall i källaren och väntar på att potioneras ut.

torsdag 22 oktober 2015

Min alldeles egna filmjölk

Att äntligen ha tillgång till riktigt god, fullfet och förpackningsfri mjölk direkt från bonden känns härligt, trots att den inte är ekologisk. Därför tänkte jag testa att göra något som jag många gånger tidigare funderat på men inte riktigt tyckt att det varit värt det; nämligen egen filmjölk.

Jag verkligen älskar fjällfil med sin höga fetthalt och kittliga syrlighet, men det har känts lite dumt att köpa något som är producerat ganska långt härifrån, i förpackning och dessutom i princip omöjlig att få tag på ekologiskt. Därför vore det ju perfekt om jag kunde få till en egen lika god motsvarighet, men istället gjord här på gården med mjölk från kossor i närheten.

För att få till den där speciella bubbliga känslan utgår jag från att bästa sättet är att starta med en vanlig köpe-fjällfil och dess speciella mjölksyrakultur. Sedan behöver man ju självklart ett recept och när jag ska göra något mejerirelaterat är min favoritinspiratör Dalmatian Mom som gör allt från egen halloumi till indisk paneer.

Läste igenom hennes recept på hemgjord filmjölk och valde alternativet att värma upp mjölken till 100 grader och låta den sedan svalna till fingervarmt. Eftersom det bara är runt 18 grader i huset och mjölksyrebakterierna trivs bäst i minst 20, helst 25, så satte jag på en yllestrumpa och la flaskan på elementet. Eller så kan man använda en termos, men vi har ju inte någon diskmaskin här hemma och försöker därför inte dra på mig mer smutsigt porslin än vad som behövs.

Morgonen efter var den fortfarande lite blaskig så den fick ligga över dagen och på kvällen verkade den färdig. Lite lösare än köpevarianten, men efter en natt i kylen hade den tjockat till sig lite mer. Smaken var helt underbar! Lite spristigare än den man äter ur paketet, men jag kan tänka mig att man inte syrar den lika länge i fabrik som jag gjorde. Så första hemgjorda filen någonsin avnjöts som sig bör med kiwi och solrosfrön, en smakkombo som min mormor får all cred för. Nästa steg blir att omvandla filen till färskost.

måndag 19 oktober 2015

Andra oktoberveckan

Andra veckan med avfallskoll och med vågen i högsta hugg på måndagsmorgonen tar jag mig an våra fina källsorteringskassar. Denna veckan var överlag bättre per kategori än förra och hoppas att det håller i sig de kommande två så att slutresultatet blir ordentligt mycket lägre.
  • glas 657 g (240 g): bestod denna veckan av en ciderflaska som inte ingick i pantsystemet och en flaska för rapsolja. Jag vet att det finns olivolja att köpa på lösvikt och kan tänka mig att det finns ett par sorters ekologiska, men svensk kallpressad ekorapsolja kan jag inte dra mig till minnes att jag sett. Sen är lösviktsolja något jag faktiskt inte tycker är värt priset för att få det i en återanvändbar förpackning, oekologisk olivolja ligger på minst ett par tre hundralappar per liter. Men jag kanske bara letar på fel ställen?
  • kartong 88 g (179 g): största delen ett paket med lite grejer jag beställde från Lapland Eco Store (recension kommer inom kort) där kartongen var en gammal Skittles-låda och fyllmaterialet var gamla tidningar istället för de där hemska luftkuddarna. Eller ännu värre, förpackningschips i polystyren...
  • metall 29 g (20 g): denna veckan tog tuben med katternas favoritgodis slut; makrill i tomatsås. Det är även en av sambons favoritpålägg, men det lönar sig ändå inte att köpa på konservburk för de håller sig inte alls lika bra efter öppnandet. Någon bit folie från en crème fraiche-förpackning blev det också.
  • plast 89 g (117 g): inga torrfoderpåsar denna veckan, men däremot beslöt vi oss för att göra oss av med den plastdunk vi tidigare köpt mjölk i då vi tyckte att den fått en konstig lukt och om plasten tar åt sig från livsmedlet är risken stor att den också läcker kemikalier tillbaka. Nu har vi istället införskaffat fyra literstora glasflaskor som är görbra (de var inte heller förpackade utan hade bara en liten kartongbit i ett snöre).
  • papper/tidningar 599 g (339 g): tre hela tidningar damp ner i brevlådan, varav två jag egentligen klarar mig helt utan. Den sista är Svenska Turistföreningens medlemstidning Turist som jag tycker väldigt mycket om men som tyvärr inte går att få via mail, men en gång varannan månad kan jag tycka är helt okej. Däremot ska jag fixa en skylt som tackar nej till gratistidningar, för de är mest fyllda med reklam ändå.
  • matavfall 294 g (683 g): använt de mesta grönsakerna med skalet på, fördelen med att handla nyupptaget direkt från odlaren (plus att jag inte är så kinkig). Sen är det bara tekonsumtion för en person under stor del av veckan då sambon var till skogs.
  • brännbart 15 g (56 g): inte mycket alls, lite småbös och ett enda (!) kuvert på hela veckan. Lite stolt är jag allt.
Mer än snittet i tre av sju kategorier, snäppet bättre än förra veckan, men i två av dem består vikten av sällansläng (som oljeflaskan och mängden tidningar). Viktmässigt är det dock mer denna veckan och det känns som att vi helt plötsligt slänger mer glas nu än vad vi gjorde i lägenheten. Hoppas inte den trenden håller i sig, men det återstår att se.

söndag 18 oktober 2015

Att värma ett hus

Sen en dryg vecka tillbaka är det officiellt höst här i våra trakter och vill man inte leva och bo i endast några få plusgrader får man hitta på nåt sätt att värma upp inomhus. Vi hade turen att få med en relativt nyinstallerad jordvärmeanläggning på köpet och än så länge puttrar den på bra i den murriga källaren och håller 18 grader i rummen, precis som vi ställt in. Bergvärme är ett lite vanligare alternativ av ungefär samma process; värme tas från jorden/berggrunden och växlas upp med hjälp av el och fysikaliska reaktioner så att utbytet blir runt tre gånger så högt. Det vill säga att varje investerad kWh genererar värme och varmvatten värt 3 kWh.

Den känns spontant som ett väldigt bra uppvärmningsalternativ, speciellt om man använder sig av miljöel från början. Ännu bättre hade det varit att ha en solcellsanläggning och förhoppningsvis kommer det så småningom bli en verklighet för vårt tak i söderläge, om hållfastheten tillåter på de över hundra år gamla takstolarna. Att utnyttja energikällor som är förnybara och i princip outtömliga är helt rätt melodi för oss där miljöaspekten är största anledningen. En bonus är det minskade beroendet av utomstående energikällor vars pris fluktuerar en del.

Planerat finns också att en kakelugn åter ska få göra entré, i ett hus där det en gång stod hela tre stycken, tillsammans med en vedspis i köket. Att elda med ved är i mitt tycke en relativt klimatsmart idé, så länge det görs effektivt på rätt sätt. Det är också bra att ha en back-up för värme ifall elen skulle försvinna under de kallaste vinterdagarna. Sen kommer det även hjälpa till att hålla vårt gamla hus friskt, för när det byggdes var det tänkt att murstocken skulle värma och hålla huset torrt och mögelfritt. Ah, entusiastiska och högtflygande framtidsplaner. Det gäller bara att hålla hårt i dem.

fredag 16 oktober 2015

Mera lager

Mina odlingsbäddar à la lasagne har sjunkit ihop rejält sen jag la de första lagren för dryga månaden sedan och de ser numer riktigt ynkliga ut. Förmultning, rådjur som promenerar rakt över och katter som ligger och myser på den varma ytan har gjort att de nästan är nere på marknivå och det börjar även sticka upp späda skott av kirskål och annat ogräs, men de dras snabbt bort.

Samtidigt har den stora asken på framsidan lövat av sig ordentligt i kylan och blåsten så det passar ju jättebra. Fram med räfsan och skottkärran och lassa på ett tjockt lager ända tills löven tar slut, vilket nog inte lär hända i första taget. Samlade under tiden ihop så mycket torra löv jag fick plats med i lövkorgen för att ha som tillskott i komposten under vintern när, förhoppningsvis, snön ligger som ett täcke på marken och döljer all grönska. Birk inspekterar så att allt går rätt till med insamlingen.

Hoppas att det blir riktigt fin miljö för nästa års grönsaker att växa i. Jag funderar på potatis, zucchini och pumpa som jag hört ska fungera bra att odla direkt grov kompost. Helst av allt vill jag undvika helt att behöva köpa något extra utan bara utnyttja det som finns tillgängligt runt omkring mig. Förhoppningsvis har jag även lite välbrunnen hästgödsel på ingång. Kommer bli skit(!)bra.


onsdag 14 oktober 2015

Dokumentärtips: The Human Experiment

Jag får nästan kalla mig Netflix-frälst med tanke på att jag använder det nästan varenda dag och kollar på något, allt från sinnesslö medioker film till djupa och prisade dokumentär. Visst kan man ibland gärna önska lite större och nyare utbud, men det får tas med ro för lagligt streamad media har ändå bara precis börjat lära sig att gå.

En lugn kväll tillsammans med systern bjöd på en dokumentär om vilka kemikalier vi möter i vardagen, var dessa återfinns och deras effekter på både oss och miljön; the Human Experiment. För oss som sedan innan har intresserat sig för detta är mycket en påminnelse om vad man ibland kanske glömmer av, nämligen den kamp som hela tiden måste utkämpas gentemot företagen med de riktigt djupa fickor.

För andra kan det vara en läskig aha-upplevelse av stora mått, där man blir inbjuden i en värld som man tidigare trodde var hyfsat säker men där det egentligen är de stora pengarna som styr utan hänsyn till människors välmående. Tesen som drivs är att ökningen av många av våra välfärdssjukdomar kan härledas till en utsatthet av skadliga kemiska preparat som påverkar både genetik, reproduktion och allmän hälsa negativt.

Vi får följa ett par amerikanska kvinnor och deras respektiva sjukdomstillstånd vars uppkomst inte kan förklaras av varken genetiska eller yttre faktorer (exempelvis kost och onyttigt leverne) och de funderar på i vilken utsträckning det allmänt ökande användandet av kemikalier kan ha påverkat. Samtidigt får vi ta del av den skeva lagstiftningen som möjliggör att skadliga substanser kan otestade släppas ut på marknaden.

Vi får trösta oss med att det verkar vara ett mycket allvarligare läge i USA jämfört med våra hårdare regler i Europa. Trots det har vi inte sluppit undan oskadda med både ftalater i bådet ena och det andra och perfluorerande ämnen i dricksvatten. Det visar på ett större generellt problem där vi inte reflekterar över om något faktiskt kan vara farligt utan bara förutsätter att det inte är det så länge inte motsatsen bevisas. Vad kommer vi upptäcka för hemskheter i framtiden?

Ta en titt på trailern och avgör om informationen är värd 90 minuter av ditt liv. Tyvärr verkar den bara finnas i det amerikanska utbudet, men det finns knep för det också.

måndag 12 oktober 2015

Första oktoberveckan

Som jag tidigare berättat väger vi alla våra hushållssopor under oktober månad och för att göra siffrorna statistiskt jämförbara med samma experiment som vi gjorde i vintras kommer resultaten att redovisas varje vecka i fyra veckor.

Första etappen är avklarad och här nedan kommer siffrorna med förra omgångens resultat inom parantes för jämförelse. Sedan har jag också lagt till kommentarer med vad som har slängts och varför.

  • glas 259 g (240 g): en burk modell större med innehåll plommonsylt som vi fick på hantverkarkursen, tyvärr hann vi inte smaka innan katterna hade löpt amok i skafferiet och vält ner den på golvet. Locket sparade jag för dessa slits snabbare än glasburkarna och det är alltid bra att ha i reserv.
  • kartong 247 g (179 g): lite gott och blandat men det som skiljer sig från förra gången är två tetrapack som det har varit våtfoder i till katterna. Vi letar efter och testar mer förpackningssnåla alternativ till bra mat till missarna, mer om det kommer i ett senare inlägg. Sen är det även förpackningen till en ny grensax som vi först letade efter begagnad, men inte hittade.
  • metall 0 g (20 g): som jag skrev ovan sparade jag locket till den krossade burken för framtida bruk.
  • plast 169 g (117 g): av detta så bestod 54 g av torrfoderpåsar, se tidigare kommentar om kattmat, och i övrigt ett antal snackspåsar från en fest vi hade. Förpackningsfria snacks är nog något som tål att undersökas.
  • papper/tidningar 129 g (339 g): helt chockad över den låga siffran, trots att det känns som att vi får mer adresserad reklam än tidigare (som husägare finns man tydligen i en väldans massa register hos olika byggföretag). En lokaltidning i veckan, som verkar delas ut oavsett om man vill eller ej, utgör största delen.
  • matavfall 604 g (683 g): allt går till komposten så det viktiga är ju egentligen att se till att man inte slänger mat i onödan utan att det bara är oätbara delar som hamnar i hinken.
  • brännbart 72 g (56 g): mestadels kuvert från ovan nämnda ADR (adresserad direktreklam) och vi får fortfarande då och då kuvert med gammal adress i större kuvert från posten *suck och stön*. Det är en ständig kamp att meddela företag efter företag att man inte önskar vara med på deras listor, men det märks i brevlådan att det går framåt.
Allt som allt mer avfall än snittet under förra perioden i fyra av sju kategorier. Lite nedslående, men jag får tänka på att en större del är sällansläng (typ påsarna med torrfoder och kartongförpackningar till nyinköpta "måste-ha-till-huset"-saker och att det ändå är hela fyraveckorsperioden som ska räknas samman i slutet.

Det som jag gör annorlunda den här gången är att verkligen analysera vad det är som slängs och vad man kan göra för att minska på specifika avfallsslag, exempelvis kattmaten. Jag får många uppslag till kommande tipsinlägg om vad man kan göra för att hålla avfallet nere så håll ögonen öppna. 

fredag 9 oktober 2015

Elfordonsflottan

Jag har i princip under hela min uppväxt bott nästan längst upp i en backe och den har jag både gått och cyklat uppför tusentals gånger. Det är en underdrift att säga att jag var redigt trött på den när jag väl flyttade in till centrala Kungsbacka och att plötsligt bo på plan mark var en dröm. Det fanns knappt nån lutning att tala om och att promenera och cykla runt i stan var lekande lätt. Jag hade bestämt mig för att aldrig någonsin bosätta mig längst upp i en backe.

Sen hittade vi vårat fantastiska hus och vad ska man göra när det är en 1,5 kilometer lång backe från vägen till dörren? Det är bara att ta det goda med det onda helt enkelt och för att lindra den mentala aversionen mot att traska uppför i tjugo minuter så har jag gått och köpt mig en elcykel! Efter många omgångar fram och tillbaka med en lantbrevbärare som inte riktigt fungerar som det är tänkt fick jag äntligen hem den i slutet av juli. Det har blivit en del turer och upptäcktsfärder nu under sommaren och jag är mer än lovligt nöjd.

Backarna går som en dans och efter att grannarna undrat hur jag orkar så jag har fått erkänna fusket med elmotorn som gör i princip allt jobb. Den arbetar på riktigt bra och jag slipper bland det värsta jag vet, nämligen att cykla i motvind, och en tur på fyra mil med tidvis backig terräng och på gropig grusväg var inga svårigheter på en laddning. Enda problemet är att man blir ganska lat och så fort man stänger av motorn stånkar och stönar man för att det blev så himlans jobbigt. Jag har läst en del recensioner som säger att den är trögcyklad utan motorhjälp, men jag håller inte alls med utan tror nog att det bara beror på ovan beskrivna känslan av bekvämlighet.

Tillsammans med elbilen har vi nu en helt utsläppsfri fordonsflotta på gården, driven på miljömärkt el såklart. Det har fungerat över förväntan, trots lite räckviddsångest i början innan vi lärde känna dem ordentligt. Nu återstår bara det stora testet med kyla som förkortar körsträckan och höst- och vinterstormar med eventuella strömavbrott. Håll tummarna!

onsdag 7 oktober 2015

Fruktträdsuppdatering

Har ju helt glömt av att fortsätta berättelsen om det mystiska trädet med taggar vars frukter såg ut som oliver. Det visade sig vara riktigt söta små gula körsbärsplommon, eller mirabelle som de också kallas i Danmark och på vissa håll i landet. Sån tur har jag! Problemet är bara att träden/buskarna är fyra-fem meter höga och tämligen svåra att skörda. Därför har jag fått gå och plocka allteftersom de trillar ner på marken och de flesta är i gott skick även efter ett sådant fall.

Tanken är väl att de ska klippas ner till marken så man kan börja om från början, men man vill ju inte vara utan frukt de åren det tar innan de vuxit sig stora nog att blomma. Det blir nog först till att rensa upp runt omkring för att avgöra vilka plantor som ska få stå kvar och hur vi bäst beskär eller kapar dem. Oavsett hur det blir så ska man tydligen beskära stenfrukter på hösten efter skörd så det får göras ganska snart.

Fick också utökat plommonskörden med lite victoriaplommon som grannen så generöst bjöd av och de är ju riktigt goda så att ha en egen buske av den sorten står definitivt på listan. Hade också hoppats på både mos och äppelringar från egna äppelträdet, men de vart så väldans angripna av något plus att storleken var i minsta laget då det inte gick att gallra. Högt, ovårdat och gammalt är det och sen växer det en skog av röda vinbär under så man kommer liksom inte åt.

Allt som allt ändå väldigt nöjd med skörden i trädgården första året, speciellt eftersom jag inte gjort något mer än att flytta in. Nu när jag har bekantat mig med det som finns så vet jag ungefär vad som behövs göras till nästa år och en grov plan över var allt ska stå börjar ta form. Det spritter redan i fingrarna, men de får sysselsätta sig med att gräva ner lite blomsterlökar runt brevlådan istället och sedan hålla tummarna för att rådjuren inte äter upp dem.

måndag 5 oktober 2015

På med vinterkappan

En av de första sakerna vi gjorde som nyblivna husägare var att skaffa en kompost. Nu har den stått här hemma i två månader och jag blir så lycklig av att gå ut och fylla på den med vad som har hamnat i matavfallshinken för stunden. Till och med när jag blir attackerad av småflugor tycker jag det är mysigt. Att själv kunna omvandla något icke längre ätbart till egen mylla genom naturens så självklara kretslopp får mig att känna mig som ett med moder jord.

Men nog med filosofiska utsvävningar. Den varianten vi köpte är inte isolerad hela tiden utan har ett avtagbart hölje som inte ska användas på sommaren för att inte riskera överhettning så de små nyttiga krypen och bakterierna dör. Därför ska man när det börjar vankas hösttemperaturer (enligt SMHI en dygnsmedeltemperatur på under 10°C) rota fram och sätta på den här vinterkappan för att hjälpa komposten att hålla värmen uppe så inte processen avstannar. Så det har jag gjort nu, check. Och inte en dag för tidigt, för även om det kan vara varmt i solen på dagarna är det inte många grader kvar till nollstrecket på nätterna.

En annan sak att tänka på när det gäller komposter generellt är att det måste vara en bra balans mellan materialen man lägger i den så att det inte blir för mycket av något näringsämne. Det ska även vara lagom fuktigt för annars får man problem om det är för torrt eller för blött (myror eller flugor). Jag håller fortfarande på och lär mig, men jag tror nog det går ganska bra. På nätet finns många bra guider till hur man får till den perfekta nedbrytningen och oftast är det kommunerna som har de roligaste och mest informativa.

Komposten slukar dock inte bara vårt matavfall, utan jag river våra (och föräldrarnas) toa- och hushållspappersrullar i småbitar för att ha som strömaterial. Fungerar superbra och är en utmärkt sysselsättning när man kollar på favoritserien på TV. Man kan tycka att det hade varit bättre om rullarna fick åka med till sopstationen för att återvinnas några gånger till, men då hade jag ju behövt köpa och släpa hem strö istället vilket skapar mer transporter för både mig och sopbilarna. Sedan är rullarna oftast redan återvunna några gånger medan köpeströ är helt ny råvara. Så jag tycker ändå att det i slutändan är win-win för alla parter.

lördag 3 oktober 2015

Tesäsong

Jag är en sån där konstig människa som inte tycker om kaffe, men jag dricker däremot massor med te. Den enda tiden på året som det egentligen inte inmundigas flera koppar om dagen är under den allra varmaste delen på sommaren. Nu på hösten är det dock som pimplandet kommer igång ordentligt och det är väl kanske fyra-fem gånger om dagen som jag är i teskåpet och funderar på vad jag är sugen på för tillfället. Det finns egentligen inget jag inte dricker; rött, vitt, ört, svart. Allt går ner, men just nu är det örtteer med hibiscusbas som är favoriten.

I min värld är en tekopp inte en tekopp om den inte rymmer minst en halvliter, så det blir en hel del som dricks varje dag. Kanske dags ska söka upp en "anonyma tedrickare"-grupp... Nyckeln till att fortfarande tycka om te i de mängderna är att ha många olika sorter så man inte tröttnar. Just nu finns både svart (lös och i påse) och rött earl grey, fyra olika sorters chaite, ett vitt med hallon, ett yerba mate med citrongräs och fyra sorters örtteer med olika baser.

Att göra sitt tedrickande avfallsfritt är egentligen görenkelt då det finns gott om te i lösvikt och bara i Kungsbacka finns det minst tre specialiserade butiker som pryder väggarna med stora och fina teburkar. Det är bara att ta med sig en påse eller lämplig burk och be dem lägga upp i den istället för att ta en ny. Ska det däremot vara ekologiskt får man tyvärr leta ordentligt. Ett par sorter per butik brukar vara standard och då är det oftast vanlig earl grey och någon mer.

Lite mer variation än så behöver jag nog och därför har jag förutom faktiskt köpt några teer som kommer i förpackning så på cirka tjugo koppar blir det en kartong och i vissa fall även en förslutande påse, för att behålla smaken, som åker ner i återvinningskärlet. Jag älskar Clippers teer för många av deras sorter är bara en påse och inget hänge så det är bara att slänga på komposten efter användning.

Jag har gett mig själv i uppdrag att nästa gång jag befinner mig i Göteborg ska jag leta efter lite större utbud av ekologiska lösviktsteer och till nästa år hoppas jag även komma ihåg att ta vara på blad och blommor för att göra egna. Det om något är ju helt avfallsfritt och dessutom slipper man alla transporter.

torsdag 1 oktober 2015

Noll-månad

Hösten knackar på dörren, löven prasslar under stövlarna och dimman ligger tät på morgnarna. Det är oktober och min favoritsäsong går mot sin början (ligger på delad plats med vintern, våren och sommaren). Energin är på topp och mitt nya kändisskap till ära, sagt med ett hälsosamt mått av ironi, men även för vår egen skull tänkte jag att hushållet under månaden ska ta nya tag i noll-avfallandet på de områdena vi har tappat lite på sen i våras. En del slappades till i och med flytten för det finns ju som bekant bara en viss mängd tid och energi att ägna åt saker. Ibland är den tvungen att omfördelas till för tillfället viktigare områden vilket leder till att man lätt glömmer av saker som ännu inte är hundraprocentig rutin.

Därför ska det nu åter vägas och mätas vilken sorts och hur mycket avfall som passerar här hemma. Första och senaste gången det gjordes var i januari-februari och då bodde vi fortfarande i lägenheten och hade inte heller genomfört några förändringar utan levde bara på som vanligt. Det ska med andra ord bli riktigt spännande och se ifall något förändrats, håller ju tummarna för att det ska bli bättre siffror den här gången.

Matavfall kommer att vägas av ren nyfikenhet, men inte räknas in då det går direkt till vår egen kompost och inte behöver processas på något sätt hos en utomstående aktör. Katternas "rester" tillsammans med pelletsen i deras låda kommer jag inte heller föra till statistiken.

Utöver veckouppdateringar med siffror så det står härliga till tänkte jag under tidens gång dela med mig av mina bästa tips, funderingar och erfarenheter som jag hoppas att i alla fall någon har nytta av om man vill ge noll-avfallslivet ett försök. Det viktigaste att komma ihåg är att man aldrig kan, eller ens vill, göra allt på en gång, utan det gäller att ta det lugnt och först doppa tårna för att vänja sig.